När märker man av det?

Mindre,

ja visst är Ulriksdals växthus helt otroligt!!!!!!!!!!!! Man kan åka dit bara för att fika eller äta lunch!!!! Det är en superhärlig miljö tycker jag! Och jag älskar växthus och så rent generellt också. Känns alltid nästan lite tropiskt att gå runt på sådnana ställen. Varmt och lagom fuktigt med en massa härligaa växter att titta på. :)

Förresten tycker jag inte att jag har så vädligt normadiserad cykel faktiskt... :?
Den är vädligt jämn fast den är ju längre än de flestas här inne, därför cyklar jag sällan tillsammans med någon. Eftersom ni alltid cyklar ifrån mig! ;)

Däremot drev den lite den månaden jag käkade RR. Men när jag slutade med det så var den tillbaks i sin gamla rytm igen.
Page höll samma fart som jag tills nu då hennes cykel kajkat ur och hon måste byta däck och olja kedjan.

Tack sweet tar tacksamt emot ...fast jag vet inte...smittar du? Vill inte bli sjuk förstår du även om kramar alltid är mysigt.

Min desperation har gått över till likgiltlighet. Det är värre. Talade precis om för mannen hur jag kände och han bryr sig nog mer än vad jag gör för tillfället. Fast han tycker det är bra om vi tar ned de höga förväntningarna något. Det är ju han som får trösta mig varje gång mensen kommer.

Har lagt Ulriksdal till min - att besöka och se i Stockholms lista.

Sorry Sweet - orkar inte vänta på att du ska cykla ikapp. Här är det BIM på torsdag i nästa vecka.

Haha Lappis, självklart kan du itne vänta in mig!!!!

Jag är lite trög på min cykel förstår du.

Och nej mina kramar smittas inte! De går via virusskyddet så de ska vara garanterat "friska" så du kan lugnt ta emot dem!!!! :D

Ahhhh....tänkte inte på det! Har ju ett jättebra virusskydd här på datorn. Förresten Sweet, är du på jobbet idag?

Ja periodvis kommer jag också in i någon form av likgiltighet inför allt detta. Man orkar ju inte engagera sig helhjärtat månad efter månad när det ädnå inte händer något. Det är skitsvårt tycker jag. Jag blir ju så himla deppig vid mens vissa gånger, men andra så är jag så likgiltig att jag itne bryr mig när mensen kommer. Lite ledsen såklart men mest bara "jaha, det var ju väntat". Och jag vet inte vad som är värst egentlgien.

Det är självklart jobbigare på ett sätt att ta det fruktansvärt hårt när mensen kommer, och det slipper man ju om man känner likgiltighet. Men å andra sidan så tycker jag inte om likgiltigheten för det känns nästan som om en form av "resignerad depression" vilket inte alls är bra tror jag. Så min slutsummering är alltså att jag pendlar mellan tillstånden: Desperat fixering (med känslomässig utmattningn och depression som följd när tanten dyker upp) och "resignerad depression". :o

Låter strålande va?!?!?!?!?!

Haha! Tur man har kvar sin svarta humor än. När den försvunnit är loppet totalt kört för min del tror jag.

Japp jag är på jobbet idag.
Jag var "tvungen" för vi har besök av en forskare som jag samarbetar med och jag ville verkligen träffa henne och diskutera en del saker om projektet.
Tough shit, men så är det ibland.
Har med mig piller och halstabletter och näsdukar..... Än så länge går det ok.

Jag har nog varit vid gott hopp (jag är ju kanin) hela tiden tills nu. Känner att jag stänger av mer och mer...och snart min dator också.

Bye Sweet, ska hem och pussa på mannen som endast är hemma ikväll. Mellanlandning mellan Nice och Tel Aviv.

Nu blir jag lite OT, men vill gärna ha lite kloka råd. Min man har en kompis sedan länge och vi umgås hyfsat mycket med honom och hans tjej. Jag vet att hon ser mig som god vän, jag uppskattar henne mycket även om hon inte är en av min allra närmaste väninnor. Vi har inte diskuterat några gravidplaner med dem, de är inte riktigt i den fasen själva vad jag vet. Till problemet: Hon har sista året börjar träna mycket och gått ner i vikt rejält. Jag tycte hon var för smal innan jul då tog jag upp det. Hon uppskattade att jag brydde mig men lovade att det inte var någon fara. Men nu känns det som hon rasar i vikt. Folk som inte träffat henne innan frågar mig ibland om hon är sjuk. Jag väntar på ett bra tillfälle att kolla av läget igen, det kom dock ett dumt X emellan som har gjort att vi snackat bort allt umgänge ett tag. Jag är rädd att något är fel och att hon förnekar att det är fel. Jag har tänkt prata med henne och sedan ringa hennes sambo också. Det kan vara så att han inte fattar tror min man. Hur hade ni gjort om ni vart i min situation? Lite kloka råd uppskattas!

September,

jag tycker absolut du ska prata med henne! Men "attackera" henne inte. För då lär hon direkt få in i försvarsläge.

Jag har tyvärr haft flera personer omkring mig med olika typer av ätstörningar och det är INTE bra!

Några frågor:
Var hon överviktig när hon börja droppa i vikt eller var hon mer "normalviktig"??
Hur pass smal är hon nu?? Undar eftersom du säger att andra i er omgivning undrar om hon är sjuk. Alltså ser hon sjukligt mager ut?

En tjej i vår kompiskrets har haft bullimi i massor med år. Hon har genomgått behandling på sjukhus som var jättebra, men jag tror fortfarande att hon fightas med sin ätströning. När hon berättat om sina problem för oss så har jag förstått att det är viktigt att omgivningen bryr sig!!!!! MEN att beroende av vilket stadie man är i så kan det vara så att man inte "vill lyssna" för att man inte inser att man har problem. Ens självbild är ju inte "normal". Men ge inte upp!

Tycker det bästa verkar vara om du tar upp detta med henne på ett så avslapnat sätt som möjligt. Kanske fråga hur hon mår. Berätta att du noterat att hon tappat mycket i vikt och fråga om hon är ok. Säg gärna att du är orolig för henne och hennes hälsa. Men var inte "pushig".

Tänk även på att en drastisk viktnedgång KAN ha andra orsaker än ätstörningar, så var förberedd på OM hon ev berättar att hon har ngn sjukdom eller liknande.

Tycker även att du eller din man kan ta upp detta med hennes sambo/man men prata med henne först tycker jag! Se vad du får för respons av henne.

Hoppas verkligen att det inte är fråga om någon allvarlig sjukdom (inkl ätstörningar).

Tycker det är jättefint att du bryr dig om dina medmänniskor såpass mycket att du engagerar dig trots att det kan leda till "problem" för det kan det.
Lycka till nu September! :)
Och låt oss gärna veta hur allt går.