När märker man av det?

Pirr - ja precis. man slutar aldrig oroa sig, när väl bebisen är född kommer man ju vara orolig resten av livet att ngt ska hända!

Men jag har så många personer i min närhet som har haft problem, haft sena MFs eller tom förlorat barnet vid födseln, så jag har nog en negativ bild av hela processen...

Usch ja! Missfall sent eller tom förlora barnet vid födseln.. gggaaaahhh
Kanske tryggast att låta bli helt och hållet..

JA ibland känns det så...

och för att spä på den muntra stämningen ytterligare så kan jag nu meddela att här är det fullt hus=tomtearmé. jaja, det var säkert bara för att jävlas. Men nu slipper jag fundera vem jag ska skicka till frankirke i höst (pappa fyller 60 så han låg närmast till).

SJÄLVKLART hatar jag inte er tjejer.!

Däremot det mesta andra. Det känns som jag har gråtit det mesta av de senaste 5 dagarna. Maken börjar bli riktigt orolig. Framför allt som jag inte velat träffa några kompisar och prata med någon annan än honom. (Att jag sen tvingade ut mig på jobbets inspirationsdag och var instängd i en gympasal med 1000 spattiga instruktörer hela lördagen räknade han tydligen inte som tröttande. :( )

Allt klumpade lixom ihop sig med den eländiga mensen - elake chefen, urtrista jobbet, eländiga må-dåligt-magen etc etc.

Ska försöka ta mig samman, sätta fart på jobbsökandet så att jag känner att jag gör något för min egen framtid, planera in lite skoj egna saker, resor mm.

Så - känner ni någon som är i behov av en kvalitetsansvarig/ingenjör/chef/revisor. Tveka inte att säga till! Vill hitta ett jobb där jag faktiskt får jobba med det jag är utbildad till, hos ett företag som tycker det är viktiga frågor.

Har förresten hamnat i ett mer öppet landskap, och kommer väl inte att kunna läsa så ofta. Säkert bra för arbetsmoralen.

Trevlig resa FruLlan!

Tack för all omtanke tjejer! Sitter fortfarande med gasig och svullen mage, mysko nyp nedåt - säkert gasrelaterade när det nu inte finns någon annan anledning.

så nenne, mindre och frejis avvaktar ett tag med att hoppa upp på cykeln utan går nu mest berdvid och håller i styret. Är det för att det är halt ute som det blir alldeles kajko? Har kedjan frusit? Är tramporna skeva??? Men så snart dessa fula tomtar är borta så hoppar vi väl upp igen, va? Fast jag kan istta på pakethållaren och hålla er med glada tillrop i utförsbacken (nu när vi passerat mördarbacken).

Å Mindre!!!!!!!!!!!!

Jag känner så otroligt starkt med dig gumman!!!!!!!! Jag minns att det var precis exakt så förra gången när jag fick mens och blev totalt förkrossad. Ville ingenting. Absolut ingenting. Mer än att krypa ihop i soffan med en filt och bara gråta och gråta och gråta. Orkade knappt prata med mannen heller för jag det kändes som om att man bara skulle dra med honom ner i träsket också. Och kände absolut inte för att prata med några vänner. Det är ingen av mina vänner som vet att vi ens försöker.

Jag önskar verkligen det fanns något jag kunde göra för dig!

Skickar mängder med kramar till dig och hoppas att de kan värma iallafall lite i kylan.

Moppy,

Jag BIMar inte på länge. Går just nu och inväntar ÄL.

Snartis,

jag hoppas verkligen att det går bra med jobbsnacket på torsdag! Men det låter ju ändå rätt hoppfullt då?!

Koko!

Skönt att du klarade dig ur såpaträsket med livet i behåll!!!! :D

Och bara att du känner dig på bättringsvägen också!