När märker man av det?

Vårbrud,

Åh, stackars stackars dig! Fy, så hemskt! Skickar en massa kramar! Men ni verkar starka, som redan bestämt er för att gå på det snart igen. Usch, när det är dags för förlossning och det gör sådär ont som jag antar att man knappt kan föreställa sig, så ska jag försöka tänka på alla de tappra som liksom du går igenom förlossningen samtidigt som ni vet att det inte kommer komma ut en skrikande bebis i slutändan. Det sätter lite perspektiv på det hela.

Muggles, tack för en trevlig lunch idag! Det var mitt ljus i mörkret idag, har haft jättetråkigt på jobbet sen jag kom tillbaka efter förkylningen. Flera av mina kollegor är föräldrarlediga, på tjänsteresa, vabbar eller är själva sjuka. Jag förstår att stockholmarna sitter länge på bruncherna, det finns så mycket man vill hinna med att prata om...

Trevlig måndagkväll allihop!

Vänner-fan
Ja, det där med att gå igenom en förlossning och inte få något för det är inte roligt ska jag säga dig. Det gör väldigt ont både i kropp och själ och det önskar jag att ingen ska behöva gå igenom.

Vårbrud, hur gammalt är ert barn som ni redan har??
Kan ni prata med henne/honom om vad som hänt. Är det gammalt nog att förstå?

Undrar bara eftersom det ju måste vara en vädligt jobbig tid även för det barnet.

Men jag gissar att ni har väldigt mycket glädje av att ni redan har ett barn iallafall!? Dels för att ett barn verkligen kan få en att få livsglädjen tillbaka och dels för att ni kanske har mindre oro för att ni inte ska kunna få barn alls?

För i min kompis fall så berättade han att hans fd kollega tyckte att ännu en vädligt jobbig faktor var att det var första gravidteten/barnet så de var ju även oroliga för att de kasnke aldrig skulle kunna få barn (som vid alla MF om man inte har barn sedan tidigare).

Tycker det låter bra att ni har många vänner ni kan prata med. Det är viktigt!!
Jag har själv förlorat nära anhöriga (även om de tinte varit barn) så jag vet att det är jätteviktigt att få prata om det och att känna att man har stöd runtmokring sig. Samtidigt som det ibland kan vara lika viktigt att få vara ifred med sina tankar och känslor.
Man ska aldrig glömma att alla sörjer på väldigt olika vis. Vi är alla olika individer och sorg ser olika ut, inte enbart för olika personer men också för samma person beroende på vilken relation man hade till den som dog var man själv är i för fas i livet etc. Men jag tror att de flesta kan hålla med om att det svåraste måste vara att förlora ett barn.

sweetstreet
Vår son är 2 år gammal och förstår inte det som har hänt. Det enda han säger är mamma, mage, ont. Han var nämligen med på ultraljudet och då visade jag ju magen och sen började jag gråta så han tror att det gjorde ont.

Det är guld värt att vi redan har en son som är frisk och förgyller vår tillvaro. Vi älskar honom så enortm mycket.

Att förlora ett barn skulle jag nog säga är det värsta. Har förlorat en syster, mormor, morfar, farfar och mina föräldrars mostrar/fastrar, morbror/farbror, som vi umgicks med när jag var liten.

vårbrud- ledsen.. Stor kram

Sweet- håller med om att långa cykler är rätt frustrerande. Väntan blir sååå lång. Har själv ÄL någon gång i nästa vecka och då är det typ tre veckor sedan mensens första dag..och ytterligare två till BIM.

Vårbrud,
ja jag förstår att det måste kännas så otroligt bra med er lille son som kan hjälpa er att komma över sorgen över ert förlorade barn. :)

Önskar er all lycka till på vägen genom sorgen! Hoppas innerligt att det inte kommer ta alltför lång tid innan ni känner er såpass starka att ni kan fundera över en ny graviditet.

Pirr,

jag har också långt mellan mensens första dag och ÄL!!! Brukar ha ca 19 (!) dagar från dag 1 till ÄL, och det är ju nästan 3 veckor!!!!!!! Denna väntan är oftast den tristaste, även om den också samtidigt är den mest "avstressade" eftersom man inte letar symptom då ;)

Sedan efer ÄL är det ca 2 veckor fyllda med symptom/icke-symptom vilkt är en jobbigare väntan för att man "vill veta" och för att jag alltid lyckas få noja!!!! ;)

Heeeeeeeeeeeeeeejsan mina rara trådisar
Här kommer fruLlan invalsanade igen. HUR har ni haft det alla mina små babbelmajor

Själv har jag haft det så sjukt underbart bra så det går bara inte att beskriva. Tre veckors sol och värme var så skönt, men skapade ju tyvvär mersmak. Hoppas verkligen att våren kommer snart och inte lika sent som förra året.
Vi har haft det så sjukt bra så det inte går att beskriva. Varmt, soligt och skönt. Känns otroligt konstigt att inse att det var 32 grader, 28 grdaer i vattnet , soligt och underbart för ett par dagar sedan när man nu tittar ut genom förnstret. Ska väret i sverige verkligen suga så här hårt

Så hur har ni det? Jag tänker inte ens göra ett försök att läsa i kapp de tre veckor jag missat. Det går aldrig. Så shoot, nåt nytt kul. är alla stammisar kvar? Jag har hållit galet mycket tummar för lappis, mindre, sweet och pge och måååånga till. Hoppas att det hj'älpr något.

Boris har varit så sjukt snäll under resan så jag börjar fundera på om han lever.... Jag har mått så kalas bra, inga problem alls. Han har blivit väldigt omskakad dock i sfarari jeep och sen har jag badat i vågor en massa
men men jag får faktiskt se honom idag.

Jag fick remiss på NUPP/CUB av min barnmmorska så det blev att vi trots allt gör det. jag var ju inte så jätte sugen men maken ville lite. Så det ska vi göra iadg. Vi har ju dock inte hunnit göra blodpriovet eftersom vi kom hem igår. Så vi kommer inte få svar idag utan nästa vecka. Ska bli så skönt för då kan vi berätta för alla om Boris. det har jag längtat efter.

Jag har messat lite med kokos flingan under semestern, hoppas hon hälsade till er. Så jag vet att det är brunch på söndag. Fyt vad kul det ska bli. Jäklarns vad med skvaller jag vill höra då.

Pussssss på er alla
från fruLlis

Puss o Kram FruLlan!

Vad skoj att du är hemma och har haft det fantastiskt.

Här har det mest varit kallt, och trist. Inget skoj alls faktiskt.

Inga plus som blivit något. Stackars September och Moppy (var det väl) fick tidiga missfall. :( Jätteledsamt. Ingen av oss andra tycks ha fått till det heller. (Fast Page har tappat bort sin mens i hysterin kring semesterpackningen (men testat minus), och Frejis som BIMar nu har vi inte hört något från sen före helgen.)

Lite nya vänner som kommmit in och vädrat lite funderingar.

Lapinette har fullt upp att sysselsätta svärmor och, tjaaa that's it.

Jo, koko har hälsat. Tack så mycket!

Vad skoj att ni ska få se Boris igen. Hoppas verkligen att pyret bara gått in i semester-mode och softat lite i magen.