Brudsommar, Sweet och alla andra: Tack för att ni får mig att känna mig normal och inte konstig för att jag föreslog familjeterapi! Igår var han mycket gladare, han säger att han var tvungen att nå botten innan han kunde ta tag i det här på allvar. Och nu verkar han gå in till 100 % på att ställa allt tillrätta! Jag har bara lite svårt att lita på honom igen, känns som om jag blivit sviken för många gånger. Varför skulle det bli någon skillnad den här gången, liksom? Han har börjat må bättre igen men jag försökte förklara att det inte är så lätt för mig att bara bli glad igen. Jag sa att jag behöver nån att prata med, så idag ringde han till familjerådgivnigen och vi fick en tid imorgon! Det känns jättebra, jag har så mycket inom mig som jag behöver ösa ur.
Så det känns faktiskt lite bättre för mig också idag. Men så fick min gravida kollega en blombukett budat till jobbet från sin man! Åh, vad jag blev avundsjuk! Dom har säkert det perfekta förhållandet! Jag hoppas verkligen att min man kommer ihåg alla hjärtans dag idag och uppvaktar mig på nåt sätt. Jag behöver verkligen det! (känner mig som ett tjurigt litet barn...)
Vänner-fan: Inget problem är för litet! Jag förstår att det är frustrerande att han inte engagerar sig. Jag tror säkert det kommer att gå över när förlossningen närmar sig, men just nu känns det förstås jobbigt! Och du har helt rätt i att "jakten på plusset" inte alls är särskilt lustfyllt när man misslyckats några gånger, hälsa honom det! 
Kärleksfull alla hjärtans dag på er alla! 
