När märker man av det?

hahahahah syster, det är inte så lätt :D

Inget är ju helt spikat om att jag kommer bli snittad men nästan alla BM jag träffat har sagt det. I slutändan är det väl SÖS som säger det slutliga.
Fast hellre snittat på en gång eller försöka föda vaginalt med komplicationer och sen snittad.

Hej tjejer!

Tillbaka från BM. Där gick det bra iaf. Hade ökat ett kilo till i vikt (7,5 kg totalt nu), fått upp järnvärdet från 114 till 122 och fått ner sockret från 6,7 till 5,4. Så nu har jag firat med choklad och nougat... Bebben hade bytt kön från flicka till pojke om man ska gå på hjärtljudsteorin och följer sin tillväxtkurva som den ska. Och sen loggade jag in här och fick läsa era goda råd och blev på ännu lite bättre humör. Tack Brudsommar, Viktualia, Muggles, Storasystern och Koko!

Jag var verkligen anklagande igår och han gick mycket riktigt in i försvarsposition, så jag måste lägga upp det på ett bättre sätt ikväll. För egen del är detta en upprepning av hur det var under bröllopsplaneringen. Vi hade då en lista med olika saker som man var ansvarig för, men han fick faktiskt inte sina saker gjorda i tid i alla fall. (Ja, i tid till bröllopet blev de klara, men inte till de olika dead-lines vi hade satt upp. T.ex. hade vi inte hinderprövningen med oss när vi träffade prästen, vilket han hade bett oss om och som var min makes uppgift att fixa. Och den som skämdes för det var givetvis JAG.)
Men på nåt sätt måste det ju gå att få honom att greppa situationen, han är ju en intelligent person!

BM sa att detta var ett vanligt problem och att han säkert är van vid att jag fixar och donar (japp!). Och att killarna är mer för det praktiska (och vi har redan en kombi...) men att de ofta börjar fatta mer vad det handlar om i samband med att man går föräldrarutbildning. (Det har ju vi dock varit på en gång nu och jag såg ingen större förändring efter det.) Hon menade att han också borde läsa den lilla bok vi fått av henne för att det är en enorm omställning att bli föräldrar och han ska ju också bli det. Hon bad mig också hälsa att det inte var för mycket begärt att han iaf skulle läsa amnings-kapitlet. Men jag vill inte låta som att hon helt tagit mitt parti heller, för då blir han säkert mer avigt inställd till att följa med till henne i fortsättningen.

Och sen sa hon som ni också sagt att man måste prata, prata, prata.

Tack än en gång för att ni finns tjejer!
Och jag tänker på Moppy, September, Victory och Koko och skickar lite extra kramar till er!

CicciL,
Jag kommer också bli besviken om jag måste snittas, men försöker försonas med tanken på att den KAN bli så och att det i så fall inte kommer vara någonting jag kan göra nåt åt. Det enda jag kan göra är att vara så bra förberedd för en vaginal förlossning som möjligt och blir det sen snitt så blir det. Har många kompisar som blivit tvungna att göra ett akut sådant i slutskedet och det är inte kul, men förhoppningsvis får man en andra chans att föda vaginalt med nr2. Och det är ju nästan alltid pga komplikationer det blir snitt och då är det ju bara barnets bästa som måste få styra.

Kan inte heller låta bli att kommentera det du skrev om att du kommer bli återbetalningsskyldig om du tar ut semester innan du går hem och därför kanske inte skulle göra det. Känsligt ämne, men jag vet att du kan ta det så jag frågar helt enkelt: Skulle det finnas någonting bättre att göra för de pengarna alltså?? (Förutsett att du har pengarna och det vet vi ju att du har enligt tidigare inlägg.) Du behöver absolut inte svara, men jag bara frågar, för själv har jag tagit tjänstledigt mer än en gång (senast nu på bröllopsresan och kommer göra det igen innan barnet kommer) och folk undrar alltid hur man har råd med det. Då svarar jag bara att jag inte behöver någon hemma-bio-anläggning eller en ny mobil varje år eller andra materiella märkestjafs-prylar som folk på mitt jobb som frågar mig detta skaffar sig titt som tätt, utan det jag främst vill ha är TID, tid att må bra och hinna leva livet. Mitt fadderbarn i Afrika har inte ens en toalett att gå på, då klarar jag mig bra med en 21-tums-tv och min första och enda mobil jag haft sen -00. Ja ja, nog om mig och mina prioriteringar, jag är väl bara som en liten amöba som knappt klivit upp ur havet än som min make brukar säga, men tänkte bara slänga in en liten tankeställare rent allmänt egentligen. Och så var det gjort!

Dödade jag hela tråden nu???
Försvann alla?

Hej Tjejer!

Tittarin en liten stund.
Kan meddela att jag itne BIMar förrän nästa helg. Alltså nästan två veckor kvar.
Läääänge.

Men jag hoppas verkligen så himla mycket för September och Moppy nu! Kramar till er båda. Förstår att väntan måste kännas oändlig för er just nu.

Victory tjejen! Låtersom om du är så otroligt stark! jag förstår att det måste vara otroligt svårt. Det är så himla lätt att det blir en form av negativ stress kring detta. Men jag kan bara säga som ni andra kloka här inne på tråden: kolla upp var ni kan få hjälp! För jag tror att ni behöver det båda två! Någon att prata med. Gärna professionell! Kanske kan ni pröva familjeterapi??? Iallafall till att börja med. I de fall jag känner till så har man kunnat träffa terapeuten både tillsmmans med sin partner men också ensam. Så att man kan prata om vissa saker i "enrum" och terapeuten kan ju då lättare få en helhetsbild av hela relationen och situationen. Men man får även diskutera saker tillsammans med partnern och terapeuten. Och ibland tror jag det kan vra jättebra! Då leder ju terapeuten hela samtalet och man får en direkt ommunikation med sin partner men i och med att man har en tredje person inblandad så kan det vara lättare att kunna "se saker från ett annat perspektiv än man gör inom relationen".

Nädå, jag låtsas att jag jobbar lite emellanåt bara... ;)

Vänner!

Nejdå du dödade inte tråden!!! :)

Nu ska jag gå hem och vila mig! (September - alla "gynnar" jag pratade med idag sa att man inte ska träna och försöka vila och koppla av. Hem till bingen med dig!)

Tittar in lite senare....

Kram och tack för att ni håller tummarna och tänker på lilla mig.... :)