När märker man av det?

Våndan av barn -

Gosade med makens härliga gudbarn på kalas i lördags. Hade en jättetrevlig söndag med Rhapsody in Rock och mys hemma.

(äckelvarning)

Förmodligen var vi inte immuna mot diverse dagisvirus. Vaknade natten till måndag med kräksjuka och spydde väl 8 timmar i sträck (förstår fortfarande inte hur det går att spy ingenting??) Måndag eftermiddag kommer maken hem och mår nästan lika risigt han. Så nu ynkar vi oss ihop.
(Jo, barnen är också hemma och spyr.)

Härliga förutsättningar för ÄL, fick böj i morse. Och även om jag börjar piggna till har han en bit kvar. Och hur bra kvalitet är det på simmarna och ägget när ingen av oss ätit och druckit något på rätt lång tid. Kanske bäst att låta bli, även om vi piggnar till?

Fick ju till det i söndags kväll senast.

Nåja, känner mig inte jättestressad nu. Vi är sjuka och kan inte göra så mycket åt saken.

Stora omtänksamma och smittfria kramar till Moppy och September. Hoppas att ni får svar snart.

Vänner-fan: jag känner igen situationen. Kanske inte så mkt just med graviditeten (än iaf ) men faktiskt i samband med bröllopet (det finns ju 1000-tals trådar på BT med samma tema - mannen är inte lika engagerad ). Ang bröllopet så gick jag in för det med hull och hår - tjej som man är Och han tyckte det blev tjatigt - och då är jag ändå ingen av dessa "detaljfokuserade brudar" som ska synka servetter med gardiner, ha alvtema osv. Mina kompisar tyckte tvärtom att jag var ganska avslappnad. Nåja, nog om det. I höstas kände jag samma känsla - han var inte lika engagerad - men då handlade det om saker som skulle göras hemma. Tex kontakta banken, fixa med vinterdäck till bilen, sådana saker. Vi pratade om att han skulle göra vissa saker men de blev aldrig gjorda. Jag blev jätteirriterad och vi hade en diskussion. Det slutade med att vi kom överens om att skriva en lapp med de olika saker som behövde göras och den som var ansvarig för resp sak. Lappen hängde sedan på kylskåpet. Jädrar vad det gick undan sedan - han gjorde sina punkter i ett huj! Det är som att killar/män ibland måste ha en utpekad ansvarspunkt och en deadline för att ngt ska hända. Att de vill ha det på jobbet förstår jag men hemma tycker jag det borde funka även utan. Men nu är det detta sättet vi kör på och jag slipper tjata

Ett konkret förslag till de praktiska problemen: gå igenom de saker som behöver göras inför bebbens ankomst, fördela det som är kvar (kanske ska han tom ta fler punkter än du iom att du måste på rygginfo, gravid-yoga och känner dig risig? ). Sätt en ansvarig och deadline på varje punkt.

Sedan behöver du förstås förklara noggrannt att du behöver mer stöd och engagemang från honom. Men detta är ju jättesvårt utan att samtidigt vara anklagande. Och är du anklagande går väl bara han i försvarsposition. Kanske kan du vända det till att du behöver känna mer stöttning av honom, att du är trött och risig och känner dig stressad. Vädja till hans "manliga omhändertagande". Ja inte vet jag... Jag förstår dig precis att du är besviken över att han inte läser de där böckerna - jag hade känt likadant! Men kanske kan han kompensera med det praktiska istället?

Vänner-fan: Det där tror jag de flesta går igenom förr eller senare. Ett förhållande är ju en pågående process där man lär känna varandra mer och mer över åren. Det viktigaste är att förstå att man inte kan läsa tankar och att lyssna på varandra.

Och att inte anklaga. Fokusera på dina känslor och tankar kring det här.

mindre - det tar 3 månader för spermierna att uvecklas och lika lång tid för ägget tror jag, så det lär INTE påverkas av en magsjuka nu. Det är nog värre att bli sjuk när ägget ska fästa isf.

Vänner-fan: en sak till. Jättebra att du skriver av dig här! Visst, problem kan alltid graderas, och det finns alltid de som har det värre, men de problem man har är ju alltid stora för en själv...

Mindre: försök få till det ändå, skulle ju vara synd om ni missar pga sjukdom. Kanske lilla delfinen kan hjälpa? El de filmer som tipsades om här i förra veckan. Jag har för mig att vårt 6 som ledde till den här bebben inte var alltför himlastormande Kanske kan ni tom skratta åt situationen och inte ta det för allvarligt?

Vem BIMar härnäst? Jag känner att vi behöver ngt positivt att fokusera på...

Lapinette till helgen var det väl? Ngn mer?

Tror att sweet och jag ligger i takt.

Mindre, vilken otur! jag förstår att maken inte orkar få till det om han inte repat sig än, magsjuka är ett elände. Om ni fick till det i söndags och kanske kan lyckas igen i morgon när han repat sig lite till så kanske det räcker?

Victory, du verkar vara den perfekta förstående partnern, lycka till nu och hoppas att ni hittar någon att prata med.

Vänner-fan, hos oss går det i perioder fast just nu riktigt bra, det gjorde det i och för sig vad det gällde bröllopet också. Du verkar ha fått så många goda råd här redan så jag ville bara säga lycka till till dig också!

Muggles, positiva tankar i tråden, det var en bra idé! Är det bara Lapinette på gång?

I och för sig har vi väl inte förlorat hoppet om Moppy och september än heller?

Så både Lapinette och Sweet på gång, det var väl positivt! Hoppas, hoppas...

Jag har absolut inte förlorat hoppet om Sept och Moppy - tycker båda låter som om de är gravida. Men det känns som om vi får avvakta lite med slutgiltigt besked.

Jag tycker det känns bra att folk är så öppna med sina problem här - det är verkligen inte bara rosenrött allting. Åtminstone behöver man inte känna sig ensam om att ha problem...