När märker man av det?

Förresten Frejis - ni som har försökt länge borde få gå på koll direkt hos JÅ! Kanske går det snabbare/smidigare på MamaMia än på vanligt sjukhus??? *hoppas*

Remissen kan inte skickas iväg idag eftersom min gyn kommer till jobbet först imorgon eftermiddag :( men jag har mejlat KS och talat om för dem vad jag tycker *artigt men bestämt* de får faktiskt fixa remissen och prioritera fallet, har ju faktiskt väntat i snart två månader :(

Välkommen till tråden MagO! Jag har också tid hos JÅ i början av mars och en tjej i receptionen sade att hon själv skulle gå till honom. Återkommer med utvärderingen av JÅ när jag har sett honom live :)

Muggles jag gillar syftningen på tandköttet betydligt bättre ;)

September, metallisk smak i munnen kan nog inte framkallas så jag tror nog att det är ett gravsymptom. Men vi väntar och ser vad som händer :)

Freijs,

skit med din remiss. De borde skicka nån slags kvitto så att man vet att den kommit in.

Systern - ja, och så föreslår kanske JÅ ytterligare några prover som kan vara bra att ta. Min utredning känns faktiskt lite tunn, de tog visserligen blodprov, spermaprov på maken och VUL, men inte så mycket mer. Sedan vill jag kolla om myomer har vuxit (har ett par stycken); om de har gjort det så kan ju det vara en anledning varför det inte funkar.
Sedan inbillar jag mig att det inte kan vara fel med att inhämta second opinion.

Cicci, jag antecknar!

Vad trist att allt ska strula så för så många. Men det här måste ju betyda att allt elände har klarats av framåt vårkanten då det bara kommer att ramla in positiva saker från alla håll och kanter här i tråden!

Tack för stödet! Och för platsen under manteln syster!

Egentligen är jag inte så deppig, mera... uppgiven! Vet inte vad jag ska ta mig till.

Visst tär detta med barnlösheten på relationen, men igår var det något annat. Han kom hem onykter... Jag försökte fråga varför (han har ju varit nykter jättelänge). Han kunde inte förklara, bara att han mår så dåligt. Vet inte hur jag ska hjälpa honom.

Frejis - second opinion är väl alltid bra! Och om det kan få det hela att gå lite fortare så är det väl ännu bättre! :)

Victory, fy tusan vad jobbigt. Försök få honom att prata om det om du kan - kommunikation brukar hjälpa på lång sikt ävfen om det är jobbigt just nu... *kram*

Jaha, nu har KS svarat och bett om att få remissen igen. Det var inte mitt syrliga mejl som de såg, men svaret på det lär nog komma snart *tänker inte skämmas för det*

Min gyn skulle få iväg remissen idag, vilket innebär att jag kan kolla om den har inkommit till KS imorgon, när de har telefontid. Den delen av historien slutar kanske nu och tom lyckligt *ironisk*

Victory: förlåt om jag missade något, men hur yttrar sig relationsproblemen? Det är kanske bäst att ge maken en kort paus så att han inte känner sig pressad; sedan kan ni ju försöka tala med varandra - bra kommunikation brukar lösa det mest.

Stor kram till dig Victory - det låter jobbigt. Försök visa omtanke så att han känner sig trygg, ibland är det omedveten prestationsångest som tar sig konstiga uttryck.

Det går ju faktiskt att få hjälp med insemination - er relation måste ju vara det viktigaste!!

Victory: jag tycker det låter som om han behöver prata med ngn om det här (ngn professionell ) men det är ju ofta svårt att få män till det... Det är inte säkert att du är den som kan hjälpa honom iom att du är så inblandad själv. Han kanske funderar på saker som han har svårt att säga till dig, som han kanske tror ska såra dig tex. Svårt läge. Men jag tycker inte du ska ta på dig för mkt ansvar för det här - han har också ett ansvar att söka hjälp, att kommunicera med dig vad han funderar på etc. Vi tjejer tar ofta så mkt ansvar för vår relation. Om du förstår vad jag menar? Jag tycker det låter som att du redan anstränger dig ganska mkt... Kanske kan du själv känna dig hjälpt av att få prata med en samtalsterapeut? Komma ur tankecirklarna? Ibland låser man sig i sina tankar och hittar ingen utväg. JAg har själv blivit hjälpt av detta.