MAJ 2006 tråd 3...

Jag höll också på och plockade bort saker innan vi hade talat om det. Jag var rädd att någon skulle titta in i garderoben och hitta klänningen eller öppna ett skåp och hitta mallen till inbjudningarna. Men nu vet hela världen så nu behöver jag inte gömma undan något

Vi har tänkt att berätta för närmaste familjen under julen, så det är inte lång tid kvar nu! Fram till nu har det gått bra att hålla tyst men det börjar bli värre. Jag vill berätta för alla!! Övriga gäster får veta i samband med att de får inbjudan...kan bli tufft att hålla tyst ända tills dess. Jag hoppas att spänningen släpper lite genom att berätta för de närmaste.

Jag skulle aldrig kunna vara tyst om en sån stor sak Jag berättade för alla dagen efter min blivande friade Kunde inte låta bli!
Sedan en dag damp det ner ett inbjudningskort till min blivandes systers bröllop (som är nu om 2 veckor). Då hade dom lyckats hålla det hemligt hela tiden... Vi blev allt lite chockade!

Hur ska ni andra göra med efternamn. Ska ni ha kvar erat eget eller byta? Jag kommer att ta hans efternamn, så om mindre än ett halvår kommer jag att kallas fru Sjöstrand hihi

FiaMia - jag är som dig...kan omöjligt hålla tyst. I alla fall inte om roliga saker. Berättade också för de närmaste dagen efter och vänner eftersom vi hade kontakt (för jag var ju här nere i Cannes då).

Jag har alltid sagt att jag ska byta efternamn. Jag är inte ens släkt med efternamnet jag bär! Det är min brors far efternamn (danskt). Mer riktigt hade varit om jag burit mammas ogifta namn eller min fars men det var ju enklare att hela familjen hade samma namn (jag, min bror och min mor). Any way...för att göra en kort historia lång (vilket jag är bra på ) så ska jag byta och får ett italienskt efternamn (min blivande har italienska rötter...men han är fransman).

Telan - har också alltid velat åka till Amalfi! Min blivande höll inte alls med om resmålet i början men är nu helt med på att detta blir perfekt. Vi har samma slags upplägg här...jag planerar och han godkänner.

Jag kommer att ta min m2b efternamn. Jag heter Johansson i efternamn och han Svensson, det känns lite som om det kvittar vilket Har dock vänner som gifter sig om en vecka och fortfarande inte är överens om vad det ska heta i efternamn... Förstår inte riktigt hysterin kring det hela...

Jag ska med största sannolikhet behålla mitt efternamn och han behåller sitt. Vi har båda så speciella namn att vi gärna vill behålla dem. Min dotter har dock sin pappas namn och det var jag som bestämde att hon skulle heta så.

msbine - jag tycker det känns jättestort att byta efternamn. Det är ju lite av ens personlighet. Har börjat förstå att jag snart kommer att vara en Zatti och ska väl börja öva på min signatur och att säga det....känns konstigt! Men fortfarande när säljare ringer hit och vill prata med Monsieur Zatti eller Madame Zatti så säger jag att dem inte finns hemma!

mia_maj2006 - du ska inte ha dubbelnamn? En av mina vänninor med ovanligt efternamn har tagit dubbelnamn medan en annan där blev det han som fick ta dubbelnamnet.

Jag antar att jag alltid (i alla fall sedan man började drömma om bröllop vid typ 10 års ålder) intalat mig att jag kommer att ta killens efternamn eftersom jag har ett så vanligt efternamn själv, så för mig känns det helt naturligt att byta. Känns underbart att få bli kallad fru Svensson Dock tänker jag inte börja öva på signaturen förrän namnet är bytt. Gammal skrock säger att om man skriver sitt eget förnamn tillsammans med killens efternamn innan man i gifta kommer man antingen inte att bli lyckligt gifta eller i värsta fall inte gifta alls... Men så tror jag på ALL skrock åxå. Finns inget som ska jinxa mitt blivande äktenskap ;)

Jag kommer att byta efternamn...