Bröstförstoring

Marran05:
Jag har inga barn. Anledningen till att jag vill ha större bröst. Eller bröst överhuvudtaget kanske jag ska säga är att jag aldrig har fått några.
Det var jätte jobbigt när man gick i skolan och alla tjejer började få bröst, och jag väntade och väntade men mina kom aldrig.
Kläderna har aldrig suttit bra på mig och jag har mått psykiskt dåligt p g a att jag är 22 år och knappt kan ha en a-kupa. Jag känner mig okvinnlig och har svårt att visa mig naken framför min pojkvän. Tog nog ett halvår innan jag vågade visa det lilla jag hade.
Han tyckte då att det inte alls var så litet. Men jag vet inte han kanske bara sa det.
Han säger att han står bakom mig om jag vill operera mig men han ser helst att jag inte opererar mig.
Men jag vill ju operera mig för min egen skull känns som jag liksom aldrig kunnat prata så som mina tjej kompisar gör om bh:ar och sånt. Har alltid känt mig lite udda och utanför p g a det.
Helst skulle jag ju önska att jag slapp operera mig att jag också hade fått bröst den naturliga vägen men så gick det inte för mig.

Jag skäms ju inte att säga till mina kompisar att jag ska operera mig. Dem vet redan om att jag vill det. Det har ju jag velat enda sen jag var 13 år. Så det är lång betänketid man haft

Men det är lite tabu känns det som att göra en bröstförstorning. Jag är livrädd för vad jag ska säga till mamma. Jag vet exakt hur hennes reaktion kommer bli. "Det är så onödigt dyrt. Bara du inte kommer till mig nästa gång du vill låna pengar till nåt", kommer hon säga.
Sen kommer hon berätta det för hela min familj som kommer se ner på mig och kommer tycka jag är konstig. För min familj tror att om man gör en bröst förstoring så gör man det för att få jätte bomber så man sedan kan vika ut sig.

Lisa 22e!

Jag var oxå jätterädd för allas reaktioner på min bröstoperation. Men jag valde att vara helt öppen med det, och jag har fått mkt mer positiva reaktioner än jag trodde. Endast en anmärkte lite, en tant på jobbet 63 år, som naturligtvis har stora bröst! Men tom hon tyckte nu efteråt att det passar mig jättebra! När de ser att det inte är några jättebomber man vill ha, brukar de acceptera det.

Men för din egen skull, var öppen med det. Har du talat om för din mamma hur du mår? Jag har oxå jämt haft små bröst, o när jag ammat två barn blev de hängiga dessutom! När jag berättade för mamma trodde jag hon skulle bli jättearg. Men hon har stöttat mig fullt ut. Men hon trodde inte jag mådde så dåligt över det. Hon har ju aldrig sett mina bröst ordentligt innan. Men nu efter op tycker hon det passar mig jättebra. "Klart du ska ha bröst"! sa hon efter att hon varit med mig på återbesöket.

Så jag vet precis hur du känner det!Men jag kanske har haft tur att jag har den familj jag har. Däremot har jag inte berättat för farfar (81 år), han skulle aldrig förstå, eller pappa (vi har ej nära kontakt). Men min mormor vet det, trodde hon skulle tycka att jag är jättekonstig. Men hon ville se hur det blev i stället! Lite kul, gamla tanten på 80 år!

Vad långt det blev! Men jag hoppas jag har hjälpt dig lite grann!

Isla!

Tror du är den enda förutom mig som gjort ett lyft+förstoring. Tror vi har snitten likadant. Runt vårtgården och ner över bröstet, har du oxå så?

Hur ser dina snitt ut (det som går rätt ner över bröstet)? Mitt är rätt grovt, och ej rakt. Lite vågigt liksom. Lite rött runt om. Och huden runtom är väldigt spänd o ansträngd. Jag har kvar hudbristningar efter att jag ammat, och de är uppsvullna.

Hur ser dina ärr ut? Det är bara 7 veckor sen jag op mig, vet att det tar tid innan det blir snyggt. Men det kan vara skönt att höra hur ngn annan har det.

Kram!

Lisa22e!

Tre månader har dom andra bröstförstoringstrådarna legat kvar! Men snacka om att det har blivit mer drag på sistone! I senaste tråden var det ca 500 inlägg på tre månader och nu i denna tråd över 2000(!) inlägg på två månader! Rekord på detta forum skulle jag tro! ;)

Linslusen!

Jodå, det går fortfarande att läsa de gamla trådarna! Jag har plöjt igenom dem innan jag gjorde min förstoring. ;)

:) :) :)
Imorgon fyller mina sillisar 1 månad! :)Allt är så bra som det bara kan vara! Är förvånad att dom helt plötsligt har blivit så mjuka.
Skönt oxå att kunna sova som man vill. Det känns inte längre som inopererade bollar. Skönt! Det som jag nojar mig lite över nu är om ärret skulle spricka upp...

Jag råkade nämligen läsa om någon vars ärr hade spruckit upp efter två månader...Iiiisch, förmodligen inte så stor risk men när man läser sånt så...Huga!

Lisa 22
Du behöver inte oroa dej för folks reaktioner tror jag .
Vad alla säger här så antingen har man berättat det och de flesta är positva föräldrar vekar vara lite oroliga för att man ska göra värsta bomberna (det är ju det folk förknippar med silicon)men tycker det är ok när de förstår att det är inte det som man ska.
Och jag som arbetar på ett stort ställe med flera hundra valde att bara berätta för en.
Ingen annan har sagt något.
Jag oroade mej mycket för detta helt i onödan.

Hej linslusen .
En till som tycker att brösten blivit större ,det tycker jag att mina med blivit.
Jag op .för snart 3 mån sen.
Alla andra verkar tycka att de blir mindre verkar det som.
Tränar du ?
Jag tänkte att eftersom jag har tränat väldit mycket styrketräning är nog min bröstmuskel stark o ovillig att ge med sig.
Min läkare tipsade om att töja och stretcha bröstmusklerna för att hjälpa den att släppa efter .Han sa annars fanns en risk att musklerna blir för korta,och att man blir lite framåtböjd.
Så jag har gjort det flera gånger om dagen och mina bröst är större nu än efter op. Det märker jag på bhar.
Så flickor stäck på er och töj på musklerna.
Jag tror oxå att man tycker att de blir mindre för att man vänjer sig.

Hej igen linslusen:
Tänkte fråga dej för vi opererades samtidigt ungefär.
Känner du den "skumma" känslan i bröstet vid vissa rörelser fotfarande?
Eller känner du dej helt som vanligt?
Jag tycker det är så olika hela tiden förra veckan var jag öm i ena bröstet.
Veckorna innan kändes allt hur bra som helst.
Men jag känner den konstiga känslan fortfarande vid vissa rörelser .Att man typ känner att muskeln är på ett annat ställe än vad den ska.

Marran05

Det enda jag känner nu (förutom att jag inte kan lyfta tungt)är när man har suttit ner ett tag så är det precis som om huden har dragit ihop sig ännu mer när man ska resa sig...tar en stund innan man kan räta ut sig helt igen. Kliar har det faktiskt inte gjort nånting...tror jag....inte vad jag kommer ihåg i.a.f.
Nu är det bara 2 dagar kvar av min sjukskrivning...känns sådär faktiskt. Begriper inte riktigt hur jag ska lösa det om det skulle hända något på jobbet....jobbar ju själv på natten.
Men Cosmo sa att jag i.a.f måste testa och se ifall det går, men det är inte så lätt att bara testa när man jobbar själv.

Lemon

Är vi verkligen de ända? Konstigt att det inte är fler....fast det kanske är fler som lägger in implantat som inte har några bröst alls innan?
Mina ärr är jättefina, syns knappt tycker jag...och inget svullet alls.
Hade hudbristningar på ovansidan innan....men de har försvunnit nu.

linslusen:
Jag bor några ca: 10 mil norr om örebro.

smultronsaga:
Jag opererade mig hos Per-Erik Janson i örebro. www.helsing.se om du vill kolla hemsidan.

Pernilla25: du nu är det snart dags! helt overkligt!! å helt underbart! lyckatill!

ska packa det sista och ta mig ner till centralen. om 12 timmar har jag mina bröst!
lisa22: jag har inte heller haft bröst men alla grabbar säger att de tycker mina är otroligt vakra. men det här för min skull. äntligen ligger åtta år av anorexi och bullemi bakom. Varje dag är en seger och jag gör nya framsteg.
har mötts av väldigt mycket kritik. Har haft en mamma som varit en nitisk motståndare till hela siliconbubblan som är just nu. Men tom henne har jag genom research och nya fakta från parter som mammografi och amningsmottagningar. Och hon verkar faktiskt stå bakom mitt beslut. Kanske för att jag endast tillåter mig att genomföra den här op om jag tvingar mig att göra allt för att bli frisk. En morot? placeboeffekt? eller bara en naturligt mognad med ett tillfrisknande som följd?
det spelar ingen roll men det är underbart att dag för dag blir raska kliv in i ett liv! och när jag definitivt bestämde mig för ca 4 månder sedan har det gått fort. ok jag kanske inte äter pasta och smör än. - men snart =)

nu måste jag kila!
kraaaaam till alla underbara kvinnor i tråden som bidragit med sina erfarenheter!!!! ni är alla små änglar! TACK!