Jag hatar nyblivna mammor med barnvagnar....

Oj, såg just att jag skrev det hundrade inlägget .

Jag hoppas att ngn annan startar en medryckande (helst roligare) tråd, så vi alla får lite annat att tänka på!! Börjar bli riktigt trött på min egen tråd, men kan inte låta bli att titta... .

Oj, vilken intressant tråd. Det hela är väl ganska enkelt, om man ska vistas i offentliga miljöer måste alla ta hänsyn till varandra och det gäller alla (inklusive nyblivna föräldrar).

Jag har flera gånger stört mig på mammor på bussen som kör upp och in barnvagnen i mittdörrarna utan en tanke på alla de passagerare (som sedan urminnes tider ALLTID har kommit in från höger eftersom de har gått in vid framdörren). Antingen kör mammorna rakt in och på folk eller så kör de in och står i mittuppgången precis bakom vagnen mot dörrarna och fixar med barnet - så att inga andra passagerare kommer förbi.

Sen ser jag ofta vettiga mammor som snabbt och smidigt går in med vagnen, fäller upp handtaget och ställer sig bredvid vagnen så att alla kommer förbi. Sedan fixar de med barnet (tar upp eller fixar täcket. Föredömligt!

Det hela handlar egentligen bara om att visa hänsyn, och ja - jag tycker att det finns en överrepresentation av mammor med barnvagn som inte är så bra på det i alla lägen. Däremot inte sagt att majoriteten av barnvagnsmammor är dåliga på att visa hänsyn.

Jag avskyr kräk och gillar inte att se nakna läckande tuttar, så jag är inte heller förtjust i mammor som inte sköter sin amning diskret på ställen där andra äter. Andra gäster betalar också för sin matupplevelse.

Det är helt enkelt surt när några (föräldrar eller andra) inte förstår att sättet de beter sig (i föräldrars fall hanterar sina barn eller vagnar) påverkar andra. Och jag tror inte att någon tror att nyblivna mammor medvetet skadar eller förstör för andra, så de ironiska inläggen från er mammor som säger att ni nu ska ut och meja ner folk på stan begriper jag mig inte på. Vet man att man visar hänsyn behöver man väl inte känna sig träffad av en sådan här tråd. Inlägget om att väga kladdiga barnmatstallrikar på café mot att barnen skriker är bara fånigt. Har man barn som skriker får man väl gå ut från cafét. Det handlar väl inte om att väga pest mot kolera.

Ha, ha vilken rolig tråd... Jag stör mig på allt ovanstående. Har också blivit påkörd av barnvagnar, inte kunnat simma ordentligt, fått ryggsäckar i huvudet, inte kommit in på cafeér pga barnvagnsstockning, inte kunnat kolla reaställningen i klädaffären eftersom barnvagnar stått ivägen mm mm mm. Man kan hålla på i evigheter.... Jag kommer att tänka på ett avsnitt i Ally McBeal där Ally blir knuffad när hon är ute och går och hon börjar skälla ut och knuffa killen som gick på henne. Det värsta är nog ändå när man blir påkörd av en smutsig och blöt barnvagn eller när ett litet barn sparkar på en med sina smutsiga skor. Vill inte smutsa ner mina byxor för att vissa inte kan se sig för.

Jag håller med till fullo angående brnvagns terrorn.
MEN mest av allt hatar jag kvinnor i 40-60 års åldern som är totalt humorlösa, eller ännu värre
dom som blänger på en när man säger åt lilltjejen på skarpen på tåget om hon typ gastar eller far runt som en vilde.
Och tittar på en som att man e värsta barnmisshandlaren som skulle soc anmälas.

ÅH GUUD vad jag hatar det!!!!

Jag skrev det på skämt förut i den här tråden men nu måste jag faktiskt upprepa det på allvar! Vänta tills ni själva har barn! Hur lätt tror ni att det är att ta sig runt med barn egentligen? Man gör väl så gott man kan men ändå så är det ofrånkomligt att man är i vägen ibland precis som andra människor som tar sig runt med mycket packning t.ex.

Men visst, var hemma med barn och låt bli att gå ut, ta en fika eller träffa kompisar för att inte vara i vägen för andra och berätta sedan hur det var om ni inte redan har blivit galna av att vara så isolerade!

Jag har tex barn men när hon va liten och hade vagn och skulle ammas så undvek jag stan först och främst för att jag inte ville sitta på Åhlens fik och amma bland massa stressande människor eller byta blöja vid Centralen.

Då var jag hellre hemma i förorten och tog det lugnt.
Småungar hör inte hemma i stan bara för attt mamman e så sressad att hon måste in till stan och fika med andra stressande mammor.

Och om jag åkte in nån gång så åkte jag garanterat inte vid lunch tid eller rusningstrafik.

Dessutom så tror många (speciellt nyblivna) mammor att dom är viktigast i hela världen.
Dom ska autoatiskt ha hjälp upp på bussar och tåg, dom ska ha sitt plats på tunnelbanan.mm mm.

Jag tycker att dom är jobbiga!

"Vänta tills ni själva har barn!"
Men återigen: det är ju många som HAR barn som delar åsikten att många/en del nyblivna föräldrar och barnvagnsförare borde visa mer respekt och inte bara kräva det..... så det där "vänta tills ni får barn" håller liksom inte...

Jag ogillar också de föräldrar som tror att deras barn är guds gåva till världen. T.ex. om man för en gångs skull tagit sig till en trevlig restaurang och så låter någon sina barn gå runt som om de var hemma. Rätt vad det är står ett barn vid ens bord och bara glor. Eller börjar tjata. Och föräldern gör ingenting.

Vi var en gång ett gäng ute och så kom det ett sådant barn. En av killarna i gänget tog barnet och gick tillbaka med det till föräldrarna och sa åt dem att hålla ordning på barnet. De blev sura och sa något i stil med "du har ingen aning om hur det är att ha barn" e dyl. Det roliga var att den här killen faktiskt hade fyra stycken. Vilket han också berättade för dem, sedan sade han "fast vi uppfostrar våra". Jag tyckte det var kul. Har man så jobbiga barn skall man nog vänta med att ta dem till bättre restauranger tills de kan sitta stilla. Vissa har inte råd att gå ut så ofta och går ut för att njuta och kanske rå om varandra. Det blir ju inte så mycket av det om man samtidigt skall vara barnvakt till helt okända barn.

Fortsättningsvis: visst är det underbart när man har gjort sig fin för att gå ut på ett ganska fint ställe och äta och betalar hyfsat mycket för att få god mat och en flaska vin och så sitter vi där, mitt emot varandra, och då kommer familjen Andersson med sina två barn i förskoleåldern och de hojtar och skränar och jag vet inte allt. Och springer runt och kommenterar människorna på restaurangen, eller SMYGER på dem! Jag blir SUR! Har mest lust att ta ungarna i örat och leda dem till föräldrarnas bord och säga något elakt. Har inget emot barn på restaurang, om de sköter sig! Det borde väl ligga i föräldrarnas intresse att deras avkomma inte skämmer ut sig - och dem?!?!

Det borde nog ligga i föräldrarnas intresse att "bry sig om" ungarna. Ungarna springer ju runt och lever loppan bara för att de inte får någon uppmärksamhet av de vuxna...

Ofta ser man föräldrar på stan som står och pratar med någon kompis. Ungen sliter och drar i mamma/pappa och denne svarar med att knuffa undan ungen eller säga: "Nu får du vara tyst vännen, mamma pratar med Lena nu"
Ungen ger upp och travar iväg på egen hand, tänjer gränser... föräldern rusar efter och skäller ut ungen och fortsätter prata med "Lena" och föräldern ursäktar sig med "Alltså hon kan inte vara still en sekund, jag blir galen på ungen" (pratar alltså över huvudet på barnet - som om denna inte skulle förstå vad som sägs)

Uppmärksamma era ungar för sjutton och sätt upp regler. Det måste börjas i tid, för annars har man snart en genomjävlig tonåring på halsen som varken lyssnar eller tar ansvar.

/3-barns mamman