Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

Man blir knäckt och har Ångest för det mesta över hur det ska gå ihop :/...

Måste gnälla av mig, jag har tappat motivationen att plugga. Har en tenta som snart ska lämnas in och jag har inte ens börjat pga min bristande motivation. Vet att det är mitt eget fel att jag inte börjat, men får ont i magen och vill lägga mig ner och bara sova bort allt. Känns bara helt plågsamt att hitta motivation. En helt annan sak: flera av mina närmaste har det senaste året flyttat utomlands och jag saknar dem allihop och har fortfarande inte kommit på hur jag ska klara mig utan dem. :-/ Lite smågnäll, tack för mig

Och jag öser på med mer gnäll.. har en sån här dag då allt bara känns BLÄ!

Först och främst förvandlades en flytt som kändes rolig till något som bara känns jobbigt och tråkigt. Jag ser inte alls framemot det längre och jag vill bara ha en break. Kan något för en gångs skull bara gå smärtfritt och enkelt för oss? Lite medgång tack!

Sedan tycker jag det är jobbigt att vara ensam hemma. Ja, jag har dottern och hunden och nej, jag vill inte att maken ständigt ska vara hemma med mig. Men.. samtidigt så känns det vissa gånger lite surt att det alltid är han som är ute och roar sig med sina vänner. Jag vill inte haka på alltid heller, utan jag tycker det är viktigt att han behåller sina relationer till sina vänner. Jag bara önskar att det någon gång var jag.. Ja, jag är alltid lite avundsjuk.

Och till sist vill jag bara säga att jag har mensvärk from hell just nu. Ont i magen och ryggen och kan inte sitta, ligga eller stå bekvämt. Det går ju över om någon dag, men just nu är väldigt jobbgt.

Ah, tack.. känns faktiskt redan lite bättre :)

Jag hoppas att du lyckats hitta motivationen och att går/har gått bra :) Jag känner igen det där med att ibland ha noll motivation och det är verkligen jobbigt, precis som du skriver, så har jag flera gånger bara velat dra täcket över huvudet. Och gällande vännerna, så förstår jag också där att det måste kännas väldigt tråkigt. Även om man inte slutar vara vänner, så blir det så stor omställning att ha dom så långt bort. Har dom flyttat permanent eller "bara" tillfälligt?

Jamen visst... Det brukar kännas bättre när man får "kräkas" lite 
Jag tog det ju i veterantråden i dag så jag klarar mig nu 

Apropå att få vardagen att gå ihop, vänner som försvinner av olika anledningar mm så är det ju typexempel på saker som kan gå och gnaga på en och göra att man bara mår ännu sämre.
Man vet att man inte kan ta det med omgivningen (för det mesta) för det är ju egentligen inget att beklaga sig över (tycker de flesta). Så att kunna få säga att det känns förjävligt kan hjälpa väldigt mycket.

Och daniiel. Jag skulle gärna hitta på något med dig någon kväll om jag har möjlighet att komma och hälsa på  
Vänner kan man inte få för många av...
Det gäller väl i och för sig för många här på BT.
Det skulle vara jättekul med en träff.Jag försökte ju dra igång en här i höstas. Men det blev inget av... 

Haha jag kände att ni fått stå ut med tillräckligt där för idag, så jag bytte tråd ;) Men ja, det är skönt!

Ja, det skulle vara väldigt trevligt att få träffa dig, och fler andra här på BT och jag ville ju hemskt gärna haka på om det hade blivit något i höstas, och om det blir något i framtiden, men tyvärr är det ekonomin som styr här :(

Ja det var inte bara jag som hade lite jobbigt i dag verkar det som 

Jag har varit på några nät-träffar och det brukar vara jättekul. Men nej det är ju inte gratis så fort man måste åka någonstans, övernatta och ha mat också på något sätt.
Det brukar kunna gå att pressa priserna rätt rejält om man blir många och om man inte har några jättehöga krav på vart man bor. Men allt är relativt och har man inga pengar att lägga på sånt så spelar det ingen roll hur billigt det blir. Det är ju ändå för dyrt.
Inget konstigt med det 
 

Idag är jag arg, ledsen och besviken. Jag är nyexaminerad lärare i fritidshem (det som förut var fritidspedagog) och har jobbat på mitt nya, första jobb sen mitten av januari. Jag tycker att mina kollegor är lite sega i allmänhet och inte så engagerade men att de skulle göra som idag hade jag inte kunnat föreställa mig. Eftersom det är påsklov hos oss så var vi på utflykt till ett museum. Vi var på en utställning som tog plats i några rum där barnen kunde testa olika saker själva. Plötsligt märker jag att mina två kollegor är borta och även några av barnen undrar var de är. Jag tänker att de gått på toa, fått ett viktigt samtal eller kollar upp nåt med museumpersonalen. Räknar barnen och märker att alla (15) är kvar med mig. Efter ung. en kvart dyker min kvinnliga kollega upp och jag frågar vart de var. -Vi tog en kaffe, säger hon. (Caféet ligger avskilt från utställningsrummen). ??? Vad?
De har alltså lämnat mig med alla barnen (ingen fara med antalet, men ändå) och gått och druckit kaffe utan att ens fråga eller säga nåt? Jag dricker inte kaffe så skulle inte velat vara med och visst skulle jag unna dem en femminuters kaffepaus var, men att bara dra? Jag visste ju inte vart de var. Tycker det var så respektslöst och ett uselt sätt att sköta sitt jobb. Sakerna barnen fick testa på var också väldigt fysiska och de kunde lätt ha skadat sig (på ett mindre allvarligt sätt, men som barn gör).  Jag känner bara att jag tappat all respekt för dem och vågar inte lita på dem, inte för att jag gjorde det mycket innan, just på grund av hur de jobbar och beter sig. Känner mig bara så sur nu... :(

Och ja, jag kunde ha gjort lite fler radbrytningar ser jag, sorry.. ;)

Men... så får det väl inte gå till? 
Det där känns som något ni måste ta upp, antingen bara mellan era 6 par ögon då (ni som var på utflykten) eller med en chef...