Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

Hon vet att jag gjort allt jag kan.
Festlokalen ligger mitt i city, det är gångavstång till hotellen och vandrarhemmen.
Men det är bara 2 av dom som är inbjuden som bor i city. Vi andra bor i utkanterna av staden eller i helt andra städer.

Jag vet ju att hon säkert menar väl, men det är som du säger, man retar upp sig för lite när man planerar bröllop! 

Aha när du skrev 1,5 mil mellan kyrkan och festlokalen och att det skulle vara så dyrt för gästerna att ta sig hem så antog jag ju att lokalen låg utanför stan. Men det är alltså kyrkan som ligger mer utanför?

En lokal som ligger mitt i stan - bättre kan det ju inte vara.
Att några inte bor i samma stad kan man inte ta hänsyn till.
Mina släktingar reste 18,6 mil till vårt bröllop, dom som hade längst väg av makens släktingar reste 35 mil (vi hade bjudit en som hade 46 mil hit men han kunde inte komma han hade tenta på måndagen efter och behövde plugga). Och en vän reste 26 mil för att komma till oss.
När det gäller bröllop så kan man inte hitta både kyrka och lokal som ligger på gångavstånd för alla. Eller jo om man har en pytteliten släkt och alla bor i samma kvarter *typ*.
Så jag tror att du kan skaka av dig det där.
Det kommer att bli jättebra  
Vill man inte ta taxi hem på kvällen så sover man över inne i city. Inga större problem. Och det tror jag inte gästerna tycker heller.

Precis, kyrkan ligger i närheten där vi bor och festlokalen är mitt i city, det var ren tur att vi hittade den.
Egentligen hyr dom inte ut, men dom gjorde ett undantag.  

Du ser... 
Det kommer att bli jättebra. Kyrkan blir lite personlig för er och lokalen är väldigt speciell också om dom inte hyr ut.
Toppen  

Ang yrsel så var jag på en neuroföreläsning i höstas. Och där var det en ÖNH-dr som berättade om yrsel, hur vanligt det är och att man inte kan vila sig frisk. Det är jätteviktigt att man inte blir rädd för yrseln utan att man hellre ska provocera fram den, Och så kan man få ett träningschema för att bli bättre, men gå till en önh-dr som kan göra dix-hallpikes test. Han berättade att när han föreläste för akutdoktorer som möter människor med yrsel dagligen så var det 1 som visste vad dix-hallpikes test var för ngt, vilket är helt otroligt för många människor skulle kunna li botade.

Lycka till iaf. =) 

Tack 
Värt att kolla upp i alla fall

alltså den här taggen är besvärlig! 

vill så gärna gifta mig med min älskling! kan inte se mig med någon annan. jag vill vara mor till hans barn. har lagt fram mina "argument" om varför jag vill gifta mig, jag har försökt kompromissa med ALLT, jag har sagt att om han vill kan jag nöja mig med en ring och 2 vittnen! men ne.. inte det..

samtidigt går nästan hälften av alla i samhället å gifter sig! en del lika gammal som jag! (21) eller ännu yngre för den delen! och en kompis är gift och har TVÅ barn och är 2 dagar yngre än jag!! JA JAG ÄR AVUNDSJUK! 

när är det min tur då? eller. VÅR tur kanske jag ska säga.. min fästman vill inte.. och jag har så svårt att släppa allt vad bröllop heter! jag är nästan besatt!

har frågat varför.. pengar? ja lite.. storleken? ja lite.. gissar på att det oxå är hans svårighet för förändring.. han har t.o.m svårt att "bara" ändra efternamn! (till sin fars som är mycket ovanligt). känns det fängslande? ja mena.. han vill ju bli rynkig med mig, de ha han ju sagt.. så varför inte?? 

men ja vill å ka nju inte tvinga han heller. då bli de ju inge kul... 

är bara så fuskigt.. läser hur andra tjejer här på bt frågat sin kille och han blivit alldeles tårögd... 

jag frågade (fråga om vi skulle sätta datum typ.. vi hade vart förlovde i 2 år), efter en fin middag, hade skrivit ett brev.. halvgrät själv nästan.. fråga.. och så.. "nej". O.O nehe??? 
frågat några gånger till men det vill sig inte! 

ok.. fine.. men det jobbiga är att släppa tanken nu! jag kan ju knappt gå skola! 

behövde bara klaga av mig.... tack.. 
 

 

Min kille var 25 när vi träffades och han kunde inte för allt i världen tänka sig att gifta sig! Han älskade mig och ville leva med mig, men inte gifta sig. Men tiden så mjuknande han och mognade med att han var redo.

Du kanske behöver ge din kille lite tid? Alla är vi olika och alla mognar vi i olika takt. När jag var 21 var jag singel, levde själv och kunde INTE alls tänka mig att ens dela lägenhet med någon, jag skulle vara själv och idag kan jag inte föreställa mig min vardag utan min kille. Jag menar inte att du är omogen =) utan att vi alla kommer dit i olika takt och din kille kanske inte är där än.

Om du vill leva med honom hela livet, ge honom lite tid så kommer din dag också. Försök att inte fokusera på det du inte har utan fokusera på det du har. En underbar kille som du älskar och får dela livet med. Ringen och barnen kommer så småningom.

jo ja vet... men vi har ju som vart ihop i 7 år... ja vet jag måste låta han måste mogna.. men han har varit lika mogen under dessa 7 år.. och han är 30 nu... liksom.. känns som det aldrig kommer bli av.. men du har rätt.. tack :) 

Det är klart att det känns jobbigt  filibustern. 
Det är alltid svårt när den ena vill mer än den andra, oavsett vad det är.

Hoppas att han i alla fall kan ge dig ett svar på varför han inte vill. Det är ju mycket lättare att acceptera (eller i alla fall bearbeta) om man kan få ett svar.
Så det tycker jag att du kan kräva av honom. Säg det - ge mig ett bra svar på varför så kanske jag kan sluta "tjata" på dig.
(Att jag satte tjata inom "-tecken var för att, som jag sagt någon gång tidigare, en del killar kan ta 1 fråga per halvår som tjat liksom )