Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

Nej, det får ju inte det. Ja, jag ska prata med dem om det idag (bävar). Eftersom det är lov finns inte arbetslagsledaren eller rektorerna där. Men ska kanske prata med dem om det här fortsätter. Så svårt eftersom jag är ny och inte vill tala om för dem hur de ska sköta sina jobb, men.. de måste sköta sina jobb! 

Du kan ju helt enkelt fråga varför dom inte talade om för dig att dom skulle gå och ta rast. (lägg ingen anklagelse i det) För att - som du säger - hur skulle du fått tag i dom om något hänt? Om ett barn gjort sig illa eller försvunnit eller något? 
Det är väl helt ok att dom går och fikar, bara dom talar om det. Ni måste ju kunna ha en dialog även om du är ny  
Lycka till med snacket i dag 

Nu har vi haft influensa hela familjen sen onsdag. Haft mammas två hundar hane tikoch tiken löpte hanen Brotts ner mig ute och jukade på mig helt tokig inne också samt att vi fått en p bot :/

Med inte så många dagar kvar på jobbet så börjar förkylningen jag gått och dragit på hela vintern att pocka på uppmärksamhet.
Jag vill verkligen inte bli sjuk NU.
Jag vill jobba varenda pass jag kan få så jag får ut varenda korvöre som jag kan. Och jag vill ju inte behöva tacka nej till jobb på nya stället heller...
Surt sa räven  

Daniiel: tack! Hittade ingen motivation, ska göra tentan på omprov istället sen. angående de som flyttat utomlands så är det bl.a. Min bror och min bästa vän. Det är bara tillfälligt men det gäller ändå under ett par år. :-/

Jag var hos läkaren idag, eller rättare sagt reumatologen. Jag fick det väntade svaret, svaret jag fått en gång tidigare och det svaret alla vill ha; " vi hittar inget fel, de har inte reumatism". Skönt! Tanke på att jag har släktingar som har hamnat i rullstol pga reumatism är det såklart jätteskönt! 

MEN, vad tusan är då felet? Varför värker mina leder och varför har jag en stelhet som bara blir värre trots att jag försöker röra på mig och träna? Alla prover är normala och röntgen visar inte på några fel på lederna. Jag var hos reumatologen för 10 år sedan och samma svar fick jag då. Värken har sedan dess blivit värre. Stelheten påverkar mig mycket mer och jag orolig att jag ska bli av med rörligheten. De skulle skicka tillbaka till vårdcentralen och nu vet jag inte vad som händer. För 10 år sedan hände ingenting efter besöket hos reumatologen och just nu hoppas jag bara på att det är inte samma sak som händer igen. På något sätt hade det varit så lätt att bara få en diagnos, veta vad jag ska göra och vad som väntar (okej riktigt så enkelt är det ju inte men det känns så).

Nu sitter jag här glad för att jag inte är sjuk men ledsen över att behöva vänta med att få hjälp med värken (om jag någonsin får det). Jag vet att min läkare skickade min till reumatoligen bara för att uteslute det.Nu vet jag inte vad som kommer hänfa.. Alla andra gånger har det liksom slutat här. De utesluter något och sedan händer ingetting. Men jag får hoppas att denna läkare är annorlunda och ev själv vara på och boka ny tid om jag inte hör något. 

Men hela denna process är extremt jobbig för mig och det är väl lite därför jag ville skriva av mig. Jag hatar att inte veta vad felet är. Jag försöker med allt för att få problemen att minska. Jag har provat mig fram med kosten. Jag försöker tränar allsidigt, men orkan tappas när värken är som värst. Värktabletter gör ingen nytta alls. Jag försöker satsa på smidighet just nu med att köra yoga varje dag men det hjälper inte kanske inte mot värken men det kanske kan underlätta vardagen och få behålla rörligheten. Ska kanske tilläggas att jag inte ens fyllt 26 år och problemen började när jag var 12år så det är knappast åldern som är problemet.

För att fokusera på nåt positivt så har jag som sagt inte reumatism, även om jag själv inte trodde att det kunde var reumatism så fanna det såklart en liten oro som gnagde.

 

Jag förstår precis vad du menade.
Jag har flera såna problem som dom inte hittar någon lösning på och då ger dom liksom bara upp.

Exempelvis så har jag yrsel.
Jag fick en remiss till neurologen eftersom min mamma dog i MS och min läkare trodde att det kanske kunde ha något samband.
Dom skickar i sin tur remiss till Magnetkameraröntgen och jag får efter ett tag svar sen "du har ingen tumör"...
Nähä... jag visste inte ens att dom letade efter en sån så det var väl tur att jag inte hade någon  
Men vad är felet.
Jag vill inte veta vad det inte är, jag vill veta vad det är - så att vi kanske kan gå vidare och lösa problemet eller att jag i alla fall kan få ett svar som visar att det bara är att lära sig att leva med.

Att inte veta - kan ibland vara värst av allt... 

Skönt med nån som förstår, min fästman försökerförstå men han förstår ändå inte riktigt. Men huvudsaken är ju att han försöker.

Nåt annat jag tycker är väldigt jobbigt, förutom att själv inte veta är att det blir så svårt att förklara för andra. Jag tror inte att alla tror på min smärta heller utan tror det beror på lathet.Jag kunde inte vara med på allt under idrotten i skolan, med lärarna var det okej men från klasskamraterna så fanns det stor oförståelse och det där sitter fortfarande kvar. En diagnos skulle på nåt sätt bevisa att jag inte hittar på allt. Helt sjuk att jag ska behöva känna så, jag är dessutom och har alltid varit aktiv men i perioder finns ingen ork.

Vad jobbigt att de inte kan komma på vad yrsel beror på. Just yrsel, tycker jag verkligen förhindra en i vardagen, iaf är det så jag upplever när jag för yrsel pga järnbrist. Är du under utredning just nu eller har du (eller dom,, kanske är mer korrekt) lagt det på is?

 

Jamen precis
"Har du ont?.. Vad har du gjort illa?" Ööööh... vet inte jag har bara ont... 
"Vadå kan inte springa, alla kan springa 500 meter" Näää inte jag faktiskt, då får ni hämta mig med rullstol sen.
"Men gå och simma då? Det kan i alla fall alla göra" Nej min axel tål inte det, då går den ur led...

Ibland känns det själv som om man bara kommer med ursäkter. Men det är ju faktiskt sant liksom. Jag kan förstå att folk inte förstår. Det är inte många som har så stora problem och dom som har problem har oftast "bara" ett eller två så dom kan göra andra saker eller klara av allt med lite anpassning.

Dom har skickat tilbaka det till min husläkare. Han har begärt att dom ska kolla upp öronen på mig (även om det avskrevs som osannolikt från första början då min yrsel inte har något med min balans eller lägesförändringar att göra) och så ska jag få träffa någon på en bra rehab-avdelning också...

Ja yrsel är begränsande.
Just det där att man kanske inte vågar ge sig iväg på egen hand ifall att yrseln slår till är ju det värsta.
Eller att folk kan tro att man är full bara för att man kanske vinglar till lite...

Mina problem är ofta väldigt