Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

Ja det är dålig stil.
Kan inte värdparet ringa upp dom och "kräva" ett svar. Typ säga "OSA har gått ut, vi vill bara dubbelkolla att ni inte kommer att närvara eftersom ni inte har svarat" 

Man ska inte behöva jaga sina gäster.
De flesta svarar ju sent. Men att inte svara alls är värt en liten känga  

Dom får tills efter helgen på sig, sen får dom sig en känga ;)

Helt rätt, fram med oxpiskan nu 

tja. det är inte så många tro ja som tappar en del av effekten av mjölkprodukter.. men jag har haft några som jag inte fick ta tillsammans med mjölk eller fil eller så.. 

Då hoppas jag att dom säger det när dom lämnar ut sånt 

Just nu känner jag mig ganska bitter då jag och min m2b är mitt uppe i en barnlöshetsutredning. Inte den roligaste våren i mitt liv... Min sambo har inga spermier, eller, de ska göra en biopsi för att se om de hittar några i testikeln. INTE JÄTTEKUL  när det det haglar bebisnyheter över en hela tiden (antar att det blir så när man är i den här åldern). Det gör så ONT!

Så nu planerar vi bröllop samtidigt. Visst det är roliga saker som händer, men samtidigt, jag bävar verkligen för hur det kommer bli om vi får negativa besked efter biopsin...  

Har du provat att vara brutalt arlig med dom om det? Jag hade lite samma problem med min pappa men tillslut sa jag ifran och sa att det kandes som om han inte ville umgas mig mig och hellre (som du skriver) "koper sig fri".

Han blev ratt forvanad for att han inte visste att den tid vi tillbringade tillsammans betydde sa mycket for mig. 

Måste få klaga av mig på min blivande svärmor.

Som tydligen bjudit in min blivandes man släkt på vårat bröllop utan att ens kolla med oss, och saken är att vi ska ha ett litet diskret bröllop på 15 personer.

 

Och hon blev arg över att vi inte tyckte detta var okej och har ännu inte tagot tillbaka inbjudningarna!! tröttsamt att man inte ska få ha det som man själv vill!

Åh vad irriterande... 
Vi håller på att måla om huset och maken är den som får stå i skyliften och måla.
I dag hörde jag ett brak och rusade dit.
Han höll på att måla runt fönsterna och hade inte tänkt på att han var ovanför utelampan på den sidan, så när han då körde ner liften för att få en bättre vinkel att måla under fönsterna så slet han av lampan.
Det är för sjutton gubbar en järn-lampa.
Men han har lyckats slita sönder den, så halsen på lampan (mellan väggfästet och själva lamphuset) är avslitet. Och lampan hänger nu bara i elkablarna...
Lagom kul  

Usch så jobbigt  jag kan inte säga att jag vet precis hur det är för vi fick ju våra barn till slut, men det var en krokig väg dig med många missfall, krossade drömmar, utredningar och undersökningar hit och dit. Så just den biten vet jag hur jobbigt det är. Och så missunnsam man blir alla andras babylycka, fast man inte alls vill vara sån... Lider med er.Men fy! Så gör man bara inte!! Oförskämt och fräckt!läskigt! Det borde vara lite farligt oxå med oskyddade kablar sådär, eller?  Och en tråkig/onödigt utgift förenat med krångel att fixa ny lampa...

För egen del vill jag gnälla över mitt ex som jag fortfarande, efter 3½ år, måste hålla reda på saker åt så att det inte ska drabba barnen.
Ja, jag vet att jag borde skita i det och låta honom ta konsekvenserna men tyvärr är det ju barnen som får ta konsekvenserna. Som t ex att sonen inte får sitt uppföljande läkarbesök innan doktorn går på semester (uppföljning var  2:a, 3:e månad) därför att att pappa har planerat in en resa med sina föräldrar precis då. Han visste om läkartiden men planerade ändå på detta vis.
Han blir dessutom så otroligt irriterad när jag påminner honom om olika saker (dvs kollar att han har koll, vilket han såklart oftast inte har) och klagar högljuttatt "jag hatar att planera, det får bli som det blir!" Fast ibland måste man planera, så ser livet ut. Speciellt om man har barn. Speciellt om man har barn som har kroniska sjukdomar, som dessutom bor på två olika håll.... 
Känns som att jag har tre barn men att den äldsta (41 år) har flyttat hemifrån 

Och så vill jag beklaga mig lite lite för att mina föräldrar är så flummiga och ställer upp mycket mer för min bror än för mig.
De tar hand om hans barn på sommarlovet så att de ska slippa gå på fritids, de har aldrig haft mina barn, inte en enda sommar.
Nu fyller min bror 40 (vilket är en trevlig händelse) och mamma berättade vad han får av dem i födelsedagspresent: pengar till en hagelbössa (som han har önskat sig) och farfars guldklocka. När jag fyllde 40 för två år sedan, kom min pappa körandes kvällen innan mitt kalas med en kökssoffa som jag blivit lovad att få för flera år sedan, han skulle bara fixa sittlocket på den. Det hade han gjort men inte särskilt bra så soffan var inte sittbar förrän min bror fixade den (den satts sönder under kvällen...) Jag hade uttryckligen önskat mig pengar, helst €, då jag och barnen skulle åka på semester för att fira min födelsedag. Alla hade hörsammat detta och jag var jätteglad för alla bidrag till semesterkassan. Men jag fick inget av mamma & pappa...
Jag vet att det inte är illa menat eller att det är med avsikt, men jag blir lite ledsen emellanåt att min bror fortfarande betraktas som lillebror som man måste ta hand om medan jag är den duktiga storasystern som alltid klarar sig själv.

Så, nu har jag gnällt klart! Gu' va skönt det är att den här tråden finns!!!!