Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

Hej, fick nyss veta ett en gammal bekant från hembygden fått skelettcancer... han är bara 30 år.. Kan man överleva detta eller har man en dödsdom vilande? Min mans morfar klarade ca 3 år med den sjukdomen.. känns så fruktansvärt! Så ung och hela livet framför sig.. livet är så brutalt.. det var andra cancerbeskedet i umgängeskretsen sedan årsskiftet. Känns som man verkligen skall ta tillvara på livet och uppfylla sina drömmar, men ibland är det svårt att resonera på det viset när man jobbet kräver stora delar av ens tid och man bara längtar efter soffan efter en tuff dag på jobbet.

Jag har sagt till min mamma att om hon inte är med så spelar det ingen roll. Vi kommer att få det att fungera för att hon ska vara med. För min del kan jag ha bara de allra närmaste med och sedan spara festen till senare. Eller dela upp så att bara de allra närmaste är med på vigsel och middag, och sedan har vi en öppen fest för vännerna och kusiner och "mindre nära" släktingar. 
Det bästa vore att diskutera med min sambo, men han är lite frånvarande just nu. Det kommer bli bättre när jag får jobba efter semestern. Lyckan med att vara springvikarie är att det alltid finns jobb, men att man efter några veckor är så less att man slutar svara i telefonen när de ringer och frågar om man vill jobba...

Det kommer säkert att lösa sig för er. Men jag förstår att det känns väldigt tungt just nu.

Usch vad jobbigt 
Jag har en vän som haft skelettcancer och blivit frisk. Men det finns väl flera olika sorters cancer där med? Vissa mer agressiva än andra. 
Vi får hoppas att din vän har en av de som går att bota. 

usch så tråkigt.. som chiquita säger så finns det ju olika skelettcancer, de som kommit till från en spridd cancer, och de som uppkommer i skelettet. och oavsett om personen i fråga överlever 10+år eller 3, så är den rätt så besvärlig..(men vilken sort är inte det?) men det finns de som överlevt! och det beror även på, som med alla cancersorter, hur tidigt man upptäckte den. Styrkekramar!

Tack Chicita och Filibustern! Vad fantastiskt att höra att det går att överleva den. Jag trodde det var dödsom direkt, men det låter ju fullt rimligt som ni säger att det beror helt på vilken typ det är och när man upptäckt den. Jag hoppas verkligen han repar sig från detta.. det är så vidrigt

usch. fått veta att gubbens mormor nog är på sista tråden.. det är vad det låter som på svärmor i alla fall.... :( ska väl till henne på lasarettet imorgon och träffa henne. 

fått just veta, bara någon minut sen, att min karls mormor gått bort... karln min for nyligt härifrån umeå (är här på praktik)... usch.. känns jobbigt.. hon var ju som min mormor också, speciellt då jag förlorade min då jag bara var 7 år..

usch! har beslutat  mig för att avsluta studierna, eller i alla fall ansöka om studieuppehåll, då jag underkändes (igen!) på praktiken. det innebär då att jag måste söka jobb.. och detta********* arbetsförmedlings*****.. blä! så himla mycket att skriva! skulle haft hjälp... 

Jag är också arbetslös just nu, och i början var det ganska skönt att inte behöva kliva upp, kunna skrota runt i mjukisbrallor hela dagen och sola. Nu är jag äckligt less, och arbetsförmedlingen gör ingenting. Om de erbjuder mig att gå en kurs där jag ska lära mig skriva cv (i år igen) kommer jag skrika åt dem. 

Man får helt enkelt leva på förhoppningen att allt löser sig. Lycka till med studieuppehållet, det kan vara pausen som behövs