Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

filibustern: Alltså jag vet hur det känns. När jag gjorde första praktiken på lärarutbildningen hamnade jag med en kvinna som inte hjälpte eller stöttade mig nånting och sen efter typ hela praktiken var slut hävde ur sig att hon inte trodde att jag skulle passa som lärare. Bland annat sa hon nåt om att jag inte skulle klara föräldrakontakter. 

Så gissa hur skönt det känns att ha jobbat en halv termin och bara få beröm av rektorn när sommarlovet börjar? I mitt jobb ingick för övrigt en hel del föräldrakontakt då jag har haft både utvecklingssamtal och ringt hem till föräldrar när deras barn gjort något olämpligt. Har god lust att maila människan som sa att jag inte kunde ;) 

Men bra handledning är verkligen A och O. Under min andra praktik hade jag två skitbra handledare som lät mig prova i min egen takt. Skulle nog aldrig ha blivit lärare om det inte varit för dem :)  

jo. hade en sån handledare första terminen. vid mittbedömningen tittade hon allvarligt på mig och sa "fortsätter du såhär kommer du aldrig bli en bra sköterska".... blev ju chockad. visst. jag var ju inte sådär jätteduktig, men kom igen, det var ju FÖRSTA praktiken! det resulterade visseligen i att jag skärpte mig otroligt, men hon kunde ha lagt fram det bättre.... -.- 

men va bra att du fick mycket föräldrakontakt och fick bevisa att du visst kan! :D

Vad skönt att det blivit bra nu snowstars :)

Fan, fan, faan 
Åååh min j-a otur har varit framme igen.

Vi skulle ut på morgonturen med hunden, och inte alls långt från huset så gled min fot på en ansamling av jord/ ruttna löv som såg ut som vanlig torr asfalt och jag ramlade handlöst i backen.
Har skrapat upp båda knäna, klämde vänsterhandens finglar mellan flexikopplet och marken (landade på fingertopparna med kopplet i handen - typ som att smälla igen bildörren om handen.
Skrapade upp högerhandens handflata....

Men värst av allt är högerknäet som jag hade en spricka nyligen (och som tydligen kan ta över ett år att läka enligt doktorn). Det smällde i asfalten ordentligt och börjar nu svullna upp.
Det känns sådär trögt att röra på igen också...

Och vi åker till Visby i helgen och ska vara där en vecka. Med måååånga promenader varje dag då allt ligger inom gångavstånd och på bilfritt område. Hur i h-vete ska det gå  

Ursäkta svordomarna, men jag behövde lite kraftuttryck för att "lindra värken" 

nejmen uscha då! :( ingen fara för svordomarna.. de som inte gillar det behöv int läsa :P ska du fara till doktorn nåt? fast det kanske är svårt att få tid så fort..?

Hehe nej det är ju sant 
Dom kan inte göra något hos doktorn ändå. Bättre att sitta hemma med en ispåse på knäet och hoppas på att svullnaden går ner och sen får jag knapra antiinflammatoriska tabletter ett tag bara för säkerhets skull.
Jag har varit med om det här förut.
Har spräckt knäskålarna 3 gånger. Vet inte om det har blivit någon spricka denna gång. Man kan ju hoppas att det bara blev "ett blåmärke på skelettet" som en doktor förklarade förut en gång.
Det är ju mest irriterande att det sker just nu. Det stjälper ju våra planer rätt rejält liksom om jag inte klarar av att gå så mycket som vi hade räknat med  
Jag får jobba på att fösöka läka så mycket jag hinner och inte göra några dumma grejor som att stå på knä på golvet och "bara fixa någon liten grej" vad det nu än kan vara... Jag brukar ha svårt att hålla mig ifrån att göra massa grejor när jag är sjuk eller har gjort mig illa. Har liksom inte ro att bara sitta still. Men jag får väl tvinga mig nu  

ne men vem har väl tid att bara sitta och "läka"? :P 

Precis 

Jag vet inte om det är rätt ställe att gnälla på, men min mamma är sedan snart två år tillbaka sjukskriven och kommer förmodligen aldrig att bli så pass pigg att hon kommer kunna jobba som vanligt igen. Men det är inget livshotande, bara begränsande. Bland annat har hon mycket stora problem med trötthet och att befinna sig i röriga miljöer. När vi hälsade på hemma hos henne och pappa förra veckan berättade hon att hon inte visste om hon skulle vara tillräckligt pigg för att orka med vårt bröllop. Jag blev väldigt ledsen, för jag kan inte involvera henne lika mycket som jag skulle vilja eftersom hon inte orkar, och om hon inte orkar med min stora dag så känns det ganska onödigt att gifta sig, på något vis. 
Jag försökte trösta henne med att vi skulle lösa det, att vi skulle hålla det så pass litet att det inte skulle bli mycket prat och massa människor. Idag försökte jag prata med min svärmor för att få lite stöd och råd, och hon sa att det kanske vore bäst att skjuta det ett år framåt så mamma hade tid på sig att bli piggare. Jag vill inte skjuta det på framtiden, då har jag hellre ett litet bröllop imorgon, helt oplanerat, med bara allra närmaste familjen där. Min sambo grubblar mest över att ingen av oss har fast jobb, och jag är arbetslös just nu till råga på allt, så vi kommer inte kunna ha ett jättestort bröllop även om vi skulle vilja det.

Åååååååååååååååh, jag vill bara att någon ska tala om för mig hur jag ska göra!! 

Börja i änden med din mamma.
Berätta hur väldigt viktigt det är för dig att få ha henne med och att ni gärna kan anpassa er efter henne.
Kanske hoppa över alla extra sånger och textläsningar i kyrkan (om ni gifter er kyrkligt) eller bara ta själva vigseldelen (ta den långa, den korta är över på mindre än 2 minuter) om ni gifter er borgerligt. Och sen går ni till en restaurang som har möjlighet att dela av eller sätta er i ett eget rum.
Typ bara ni och era föräldrar, kanske med syskon om ni orkar.

Om det är så närstående kanske dom också skulle kunna tänka sig att betala sin egen mat, men att ni står för tårtan eller efterrätten eller något sånt.

Sen börjar ni spara och planera för att fira er 1:a -2:a-3:e eller någon annan bröllopsdag. 
Ni skulle ju till och med kunna välja borgerligt medvetet nu - för då kan ni förnya löftena i kyrkan den gången. Det är i princip samma cermoni som en vanlig vigsel men utan "tager du-delen".
Om inte din mamma hunnit bli bättre då och orkar vara med så har hon i alla fall fått vara med den dagen då du faktiskt gifte dig