I jämförelse med mkt annat som skrivs här, så är detta en (eller två) skitsak. Jag skriver ändå.
Helgen som var, så kom en vän till oss som bor i Oslo upp och skulle sova hos oss. Han skulle på begravning på lördagen. Vi hade då pratat med honom för ett par veckor sedan och bestämt att vi skulle passa på att ha barnvakt på lördagkväll, så vi kunde ha lite fest när han lix var uppe. Vi ville ju kolla med honom så det inte var planerat något efter begravningen med dom människorna och så att han skulle orka med det osv. Det var inga problem, han var på.
Vi bjöd in lite folk och min syster sa tidigt att hon och hennes sambo kunde komma. Under förra veckan, så pratade jag med min mamma (på onsdag) och hon lät förvånad över att min syster skulle till oss. Till henne hade nämligen min syster sagt att hon skulle åka ner till Gävle. Jag försökte då få tag på min syster och lyckades under torsdagen, två dagar före festen alltså. Då bekräftar min syster att hon ska ner till Gävle och nämner inget om att hon redan lovat att komma till oss. Hon verkar helt likgilitg inför det, bad inte om ursäkt, hade inte hört av sig och berättat om sina ändrade planer osv. Jaja, inte så mkt att göra åt, men pga det så blev det oerhört få som kunde komma och senare på torsdagkväll trodde jag och maken att vi hade åkt på magsjuka, så vi ställde in festen och sa att han som skulle komma upp fick sova hos oss, men att vi var osäkra på magsjukan. Han valde då, såklart, att sova hos en annan gemensam vän till oss.
Han kom upp på fredagen och då mådde vi bättre och han och vännen skulle på hockey. Vi bestämde dock att vi skulle träffas vi fyra på lördagkväll ändå. När det väl blev lördag sedan, så ringer vår vän och berättar att han som kom upp och sov där helt plötsligt bestämt sig för att vara med några andra på lördagkväll. Han hade nämnt det i förbi farten när han var hem till vännen han sov hos under lördag eftermiddag. Även han helt likgiltig inför att vi hade planerat att träffas på kvällen. Han nämnde inget om det alls, bad om ursäkt, förklarade varför han ändrat planerna osv.
Jag/vi är dels besvikna på honom och min syster för att dom valde bort oss såklart, men också på hur dom hanterade saken. Om dom bara hade sagt något i stil med "Jag vet att vi hade sagt att vi skulle komma/att vi hade planerat att träffas, men nu blev det så att... Hoppas det är okej. Jag ber om ursäkt", så hade det inte alls känts som samma svek.
Jag blir extra upprörd, då jag fått trösta min syster ett flertal gånger då hon varit så ledsen för att hennes vänner gjort samma sak mot henne. Och killen som kom upp, ja, det är definitivt inte första gången han gör såhär, så visst.. vi hade det väl på känn att det kunde bli såhär. Vi trodde väl dock att han vuxit upp.
Killen är en barndomsvän till min make och han står väldigt nära hela makens familj. Deras familjer umgicks under uppväxten och dom bodde grannar osv. Även vännen som den killen sov hos har känt dom länge och har bott på samma gatan som dom osv. Jag tror att det kan vara så att både han och min syster därför tar oss lite förgivet. Att det spelar ingen roll, vi finns ändå kvar. Jag tycker dock det är lite respektlöst ändå.
Nåja, som sagt, en bagatell egentligen kanske.. men ändock... behövde få det ur mig.
