filibustern skrev 2012-06-29 21:12:27 följande:
jo.. det gjorde väldigt ont faktiskt... har oxå lätt för att grina... mest därför jag lät bli att käfta emot till hon som skällde ut mej, för jag ville inte förödmjuka mig ännu mer genom att gråta, då jag är som du, gråter förbannat lätt, mest när jag är ledsen och arg... jag vill ju som vara vän med alla, eller.. jag vill inte att folk ska ogilla mig. så därför är jag den som ofta håller med och ger mej, fast ja inte borde... och jag kan t.o.m i diskussioner med en dataskärm och flera mil emellan få ångest....
Jag lärde mig för länge sen att vänner är man när man kan bråka och bli sams

Och det är något jag defenierar vänner med. Om man inte kan bli sams efter att ha varit oense så var man inga vänner, utan bara (nära) bekanta.
Ett tips: Skaffa dig ett konto någonstans där du inte "är dig själv". Alltså ange inte ditt riktiga namn, använd ett nick som du inte har någon annan stans och kanske inte ens ange "rätt stad" eller ålder. Med andra ord, var riktigt riktigt anonym.
Men inte för att gå ut och vara dum och ta ut aggressioner, utan för att träna på att faktiskt konfrontera folk och att säga det du tycker på riktigt. Var dig själv, men utan hämningar om du förstår hur jag menar.
Jag gick "under cover" på en sida som stal "min" communitys design och hela uppbyggnad förut. Och ujujuj vad skönt och utrensande det var att kunna säga vissa idioter en rejäl sanning
Och när det är ett konto och nick som ingen kopplar till dig, så kan du distansera dig lite. Låta ditt nick vara lite tuffare än du vågar egentligen liksom. Och om det blir för mycket så släng nicket och börja om på ny kula.
Det är en träningssak.
Jag kan fortfarande bli superledsen och tårarna rinner när jag blir riktigt arg och upprörd. Men jag vågar stå på mig nu om jag verkligen måste. Och det kan du också. Med lite träning bara