• Chicita

    Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

    Ibland känns det som att vissa glider igenom livet på en räkmacka, medan man själv drabbas av än det ena än det andra...

    Tänkte skapa en lite allmän "dumpningstråd" här. Det är ok att "gnälla" på allt som är jobbigt. Men självklart även ok att peppa varandra.

    Jag valde att inte göra det här till en tråd där man kan vara anonym eftersom jag tror att risken är överhängande att någon / några tycker att det är perfekt att klanka ner på de som mår dåligt då om man kan göra det anonymt.

  • Svar på tråden Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara
  • Chicita
    filibustern skrev 2012-06-29 18:13:55 följande:
    jo.. önskar bara att någon sade att jag var duktig eller nåt... och det jobbiga är att det inte är så många personal om dagarna. 3 på vardagar, 2 på vardagskvällar och helger, ingen kontorist eller så... 

    ja.. "prata med gubben" slutade med att jag börja grina.. han sa i prncip att "jag tyckte du var feg som inte våga gräla (är konflikträdd) och han blev besviken på mig, lät i både rösten och på hur han såg ut.. det gjorde mest ont.. det kändes som att inte ens HAN stod på min sida... :'( hansom jag älskar så.. han blev besviken på MIG, när ja gick ifrån för att JAG blev urskälld!
    Aj... sånt svider...
    Det betyder ju inte att han håller med den som skällde på dig. Men när den man litar mest på inte uttalat håller med en så känns det ju värre än själva utskällningen Rynkar på näsan

    Jag har varit väldigt konflikträdd förut. Mest för att jag har väldigt ytliga tårkanaler och tårarna rinner när jag är glad, arg, rädd, frustrerad osv. Så det är lite skämmigt att börja grina när man diskuterar liksom Obestämd
    Sen fick jag ansvar på en community, och mer ansvar och folk började lyssna på mig. Och jag blev tvungen att ta konflikterna. 
    Det har hjälpt mig mycket.
    Så det kanske kan vara något för dig.
    Våga ge dig in i trådar här där det kan bli diskussion och obehagligt.
    Det värsta som kan hända är ju att du låter bli att kommentera mer i den tråden liksom Glad 
  • filibustern
    Chicita skrev 2012-06-29 19:42:02 följande:
    Aj... sånt svider...
    Det betyder ju inte att han håller med den som skällde på dig. Men när den man litar mest på inte uttalat håller med en så känns det ju värre än själva utskällningen Rynkar på näsan

    Jag har varit väldigt konflikträdd förut. Mest för att jag har väldigt ytliga tårkanaler och tårarna rinner när jag är glad, arg, rädd, frustrerad osv. Så det är lite skämmigt att börja grina när man diskuterar liksom Obestämd
    Sen fick jag ansvar på en community, och mer ansvar och folk började lyssna på mig. Och jag blev tvungen att ta konflikterna. 
    Det har hjälpt mig mycket.
    Så det kanske kan vara något för dig.
    Våga ge dig in i trådar här där det kan bli diskussion och obehagligt.
    Det värsta som kan hända är ju att du låter bli att kommentera mer i den tråden liksom Glad 
    jo..  det gjorde väldigt ont faktiskt...  har oxå lätt för att grina... mest därför jag lät bli att käfta emot till hon som skällde ut mej, för jag ville inte förödmjuka mig ännu mer genom att gråta, då jag är som du, gråter förbannat lätt, mest när jag är ledsen och arg...  jag vill ju som vara vän med alla, eller.. jag vill inte att folk ska ogilla mig. så därför är jag den som ofta håller med och ger mej, fast ja inte borde... och jag kan t.o.m i diskussioner med en dataskärm och flera mil emellan få ångest.... 
  • Chicita
    filibustern skrev 2012-06-29 21:12:27 följande:
    jo..  det gjorde väldigt ont faktiskt...  har oxå lätt för att grina... mest därför jag lät bli att käfta emot till hon som skällde ut mej, för jag ville inte förödmjuka mig ännu mer genom att gråta, då jag är som du, gråter förbannat lätt, mest när jag är ledsen och arg...  jag vill ju som vara vän med alla, eller.. jag vill inte att folk ska ogilla mig. så därför är jag den som ofta håller med och ger mej, fast ja inte borde... och jag kan t.o.m i diskussioner med en dataskärm och flera mil emellan få ångest.... 
    Jag lärde mig för länge sen att vänner är man när man kan bråka och bli sams Solig
    Och det är något jag defenierar vänner med. Om man inte kan bli sams efter att ha varit oense så var man inga vänner, utan bara (nära) bekanta.

    Ett tips: Skaffa dig ett konto någonstans där du inte "är dig själv". Alltså ange inte ditt riktiga namn, använd ett nick som du inte har någon annan stans och kanske inte ens ange "rätt stad" eller ålder. Med andra ord, var riktigt riktigt anonym.
    Men inte för att gå ut och vara dum och ta ut aggressioner, utan för att träna på att faktiskt konfrontera folk och att säga det du tycker på riktigt. Var dig själv, men utan hämningar om du förstår hur jag menar.

    Jag gick "under cover" på en sida som stal "min" communitys design och hela uppbyggnad förut. Och ujujuj vad skönt och utrensande det var att kunna säga vissa idioter en rejäl sanning Tungan ute 
    Och när det är ett konto och nick som ingen kopplar till dig, så kan du distansera dig lite. Låta ditt nick vara lite tuffare än du vågar egentligen liksom. Och om det blir för mycket så släng nicket och börja om på ny kula.

    Det är en träningssak.
    Jag kan fortfarande bli superledsen och tårarna rinner när jag blir riktigt arg och upprörd. Men jag vågar stå på mig nu om jag verkligen måste. Och det kan du också. Med lite träning bara Solig 
  • filibustern
    Chicita skrev 2012-06-29 22:09:58 följande:
    Jag lärde mig för länge sen att vänner är man när man kan bråka och bli sams Solig
    Och det är något jag defenierar vänner med. Om man inte kan bli sams efter att ha varit oense så var man inga vänner, utan bara (nära) bekanta.

    Ett tips: Skaffa dig ett konto någonstans där du inte "är dig själv". Alltså ange inte ditt riktiga namn, använd ett nick som du inte har någon annan stans och kanske inte ens ange "rätt stad" eller ålder. Med andra ord, var riktigt riktigt anonym.
    Men inte för att gå ut och vara dum och ta ut aggressioner, utan för att träna på att faktiskt konfrontera folk och att säga det du tycker på riktigt. Var dig själv, men utan hämningar om du förstår hur jag menar.

    Jag gick "under cover" på en sida som stal "min" communitys design och hela uppbyggnad förut. Och ujujuj vad skönt och utrensande det var att kunna säga vissa idioter en rejäl sanning Tungan ute 
    Och när det är ett konto och nick som ingen kopplar till dig, så kan du distansera dig lite. Låta ditt nick vara lite tuffare än du vågar egentligen liksom. Och om det blir för mycket så släng nicket och börja om på ny kula.

    Det är en träningssak.
    Jag kan fortfarande bli superledsen och tårarna rinner när jag blir riktigt arg och upprörd. Men jag vågar stå på mig nu om jag verkligen måste. Och det kan du också. Med lite träning bara Solig 
    ja det är ju en idé.. men de känns som att även om jag var anonym, så om jag börja gräla på personer om vad vi är osams om, kommer dom ju klura ut att de e jag... menmen...
  • Chicita
    filibustern skrev 2012-06-30 13:08:58 följande:
    ja det är ju en idé.. men de känns som att även om jag var anonym, så om jag börja gräla på personer om vad vi är osams om, kommer dom ju klura ut att de e jag... menmen...
    Du får hålla dig i från såna forum du brukar vara på, eller försöka undvika de ämnen du brukar diskutera om du inte hittar något annat ställe Flört
  • snowstars

    Nu känner jag verkligen för att gnälla lite.


     


    Sambon fick jobb på annan ort och kommer bli förflyttad till sin hemort inom kort. Då måste vi välja om vi ska lämna vår nya stad (vi flyttade båda från var sin ort till en tredje) eller om vi ska flytta till orten där hans jobb är. Jag är distansstudent och har egentligen inget som binder mig vid staden annat än att "jag vill" bo där. Min familj tycker att vi ska bo kvar, mest på grund av lägenheten som vi har ett lån på och förmodligen inte är läge att sälja nu. Hans familj tycker att vi ska flytta. Sambon är också inne på den linjen. Och mitt emellan står jag och vet varken ut eller in.


     


    Samtidigt är det galet jobbigt med distansförhållande, även om vi är ganska bra på det..


     


    Blev lite besviken på en kompis idag som enbart hälsat på mig en gång på 18 månader. Ska vi träffas får jag/vi liksom komma till dem (de bor 4 timmar bort). Nu har hon varit på en resa med en annan kompis i en stad och på hemvägen svängt förbi i "vår" stad. Nu är jag inte där över sommaren så det gick ju inte att hälsa på. Men det känns lite som att jag inte duger.. Nog för att jag tror jag vet anledningen till att hon inte kommer och förstår henne, men ändå.


     


    Och så åkte min älskling idag och vi ses inte förrän om 2 veckor. I EN dag. Idag känns det jobbigt.

  • Chicita
    snowstars skrev 2012-07-01 20:46:48 följande:
    Låter som om du har skäl att gnälla lite ja... 
    Kan ni inte göra en kompromiss? Hyra ut er lägenhet i andra hand och prova att bo i hans stad ett halvår exempelvis.
    Om du inte mår bra där så kanske i alla fall du ska flytta tillbaka. Men då har ni i alla fall testat Glad
  • snowstars
    Chicita skrev 2012-07-01 21:12:16 följande:
    Låter som om du har skäl att gnälla lite ja...
    Kan ni inte göra en kompromiss? Hyra ut er lägenhet i andra hand och prova att bo i hans stad ett halvår exempelvis.
    Om du inte mår bra där så kanske i alla fall du ska flytta tillbaka. Men då har ni i alla fall testat Glad

    Såg nu att jag skrev lite fel innan.. Vi väljer ju mellan att flytta eller fortsätta bo isär :P Men du fattar nog ändå


     


    Jo, vi är inne på att hyra ut lägenheten om vi skulle flytta. Om inte annat för att det var så svårt att få tag i lägenheten i första taget. Tänker inte släppa iväg den och stå på noll om vi ska tillbaka. Men samtidigt känns det lite som att vi inte kommer flytta tillbaka om vi bestämmer oss för att flytta. Jag antar att det löser sig av sig själv till slut men.. Jag ville inte hamna i den här situationen från början.

  • Chicita
    snowstars skrev 2012-07-01 21:18:29 följande:

    Såg nu att jag skrev lite fel innan.. Vi väljer ju mellan att flytta eller fortsätta bo isär :P Men du fattar nog ändå


     


    Jo, vi är inne på att hyra ut lägenheten om vi skulle flytta. Om inte annat för att det var så svårt att få tag i lägenheten i första taget. Tänker inte släppa iväg den och stå på noll om vi ska tillbaka. Men samtidigt känns det lite som att vi inte kommer flytta tillbaka om vi bestämmer oss för att flytta. Jag antar att det löser sig av sig själv till slut men.. Jag ville inte hamna i den här situationen från början.


    Nej det är ett beslut man inte vill ta om man inte måste Obestämd
  • snuttitess

    Blir så arg och ledsen för vilka syskon och mamma jag har. Jag ahr alltid ställt upp på de vad de än gäller. Min äldsta systerdotter är 17 år och när hon var liten så hade jag henne varje helg i till hon var 3 år som min syster var sån party tjej och inte klarade av att ta ansvar.

    Jag har 3 barn har knappt haft någon barnvakt av min mor och syskon, de har inte hälsat på oss på 3år. Alltid jag som får åka till de.
    Nu frågade jag om min syster kunde ha mina barn den dagen jag gifter mig, att hon tar med de hem efter middagen.
    Nej får jag till svar för hon påstår sig ha ont i ryggen med mera. Men nu fick jag veta att hon passar min brors 1åriga son i några dagar.
    Min syster har jämt vår brorsson så vårt vår bror vill vara barnledig.

    Men mina abrn kan hon inte ha en natt  suck. Är så trött på att de beter sig så här. Måste lära mig att sluta vara så snäll mot de. 
    Varför har man en sån mor och syskon som behandlar en som skit :( Är mer de gjort än detta som inte komma på mina barns dop,födelsedagar och massa annat. 

Svar på tråden Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara