filibustern skrev 2012-05-07 14:32:07 följande:
måste få prata av mig.. för jag har INGEN jag kan prata bröllop än, just för att jag inte vil att folk ska få för sig att vi ska gifta oss...
i alla fall.. håller på att bli sjuk av längtan.. jag vill såå gärna gifta mig! men min fästman känner att det inte är riktigt dags än. och det respekterar jag fullt ut. så därför pressar jag inte. (försöker i alla fall.. >.>) och ja vet inte varför jag längtar så.. ja mena.. det är rätt så dyrt.. och vi har bara inkomst från min karls arbete och ett litet studiebidrag från mig. men ändå.. jag kan gifta mig för 500 spänn på skansen om så är! känns som att jag bara vill "göra bort det" om man säger så. har hittat sala silvergruva och vart supersugen.. men de ligger typ 70 mil härifrån... O.o.. så de blir förbannat dyrt om vi ska hålla allt. (30 000 utan resan för gästerna) men jag vill så gärna!! varför får alla andra å inte jag? :P
men.... då börjar man ju tvivla i samma stund. (inte mycket, men lite) för i helgen när m2b fyllde 30, så kom ju såklart hans kusinbarn som är bara några månader gammal. och tyvärr ogilar min gubbe barn. och det märktes. han tog inte i hon! han tyckte inte alls om det. i slutändan lyckades hans kusin få ett kort av han när han höll i flickan där.. men han gillade det INTE!
och då undrar man ju.. jag vil ju ha barn.. jag vill ha barn med HAN, min fästman! och han har sagt att i framtiden kan han tänka sig ett barn.. men om han beter sig så.. fortfarande (ja tänkte att han "växer" ur det) hur blir de då när/om vi skaffa barn? kommer bara jag få ta hand om ungen för att han totalt undviker han/hon
jag vill verkligen vara med han, han är min trygghet, min framtid, jag vil att han blir far till mina /mitt barn.
kan någon ge mig ett råd? ett "jag vet vad du menar"?
Jag har inga råd att ge förutom att sånt där är bra att reda ut innan man gifter sig eller skaffar familj.
Ett av mina ex och jag kommer nog alltid att på någon nivå ha vissa känslor för varandra.
Men vi har inte samma värderingar i livet och därför gjorde vi varandra olyckliga även om vi älskade varandra...
Nuvarande maken och jag har samma värderingar i livet och tycker väldigt lika om väldigt mycket även om vi kommer från olika bakgrunder, har olika hög utbildning osv osv.
Och vi gör varandra lyckliga på ett mer genomgripande sätt.
Så om ni inte kan hitta gemensam grund på dom här livsviktiga frågorna så kanske ni tyvärr inte är rätt för varandra även om ni älskar varandra på alla sätt och vis.
Det är väl inte vad du ville höra. Och det behöver ju inte vara så heller.
Håller tummarna för er och att ni kan reda ut sånt här snart
. Jag känner mig jätteledsen och besviken. Mannen ska på svensexa i morgon. Jag kommer att känna mig som värsta loosern på bröllopet när alla frågar om möhippan. Är så fruktansvärt besviken på mina vänner. Jag ställer alltid upp för dem och fixar födelsedagsmiddagar, skickar blommor när de mår dåligt etc. Igår var jag så ledsen att jag började gråta. Är glad för mannens skull iaf att han får en svensexa.
