• Chicita

    Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

    Ibland känns det som att vissa glider igenom livet på en räkmacka, medan man själv drabbas av än det ena än det andra...

    Tänkte skapa en lite allmän "dumpningstråd" här. Det är ok att "gnälla" på allt som är jobbigt. Men självklart även ok att peppa varandra.

    Jag valde att inte göra det här till en tråd där man kan vara anonym eftersom jag tror att risken är överhängande att någon / några tycker att det är perfekt att klanka ner på de som mår dåligt då om man kan göra det anonymt.

  • Svar på tråden Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara
  • Chicita
    sofiasmamma skrev 2012-04-27 10:03:06 följande:

    Inatt gick min älskade morbror bort. Nu tappade jag lusten för allt... men man bryter ihop och kommer igen. Jag är så fruktansvärt ledsen just nu, kan inte föreställa mig mitt bröllop utan honom!!! :(


     


    Det som gör allra mest ont är att han hade sagt "Varför ska det vara så svårt att dö?", han hade sådana hemska smärtor. Vidriga sjukdom!


    Jag förstår dig. 
    Min mamma dog ju bara någon månad innan bröllopet och det känns som om hela ens värld går under.
    Men försök tänka som så att ditt bröllop kan vara ljuset i tunneln som många behöver nu. Man behöver något att glädjas åt även i sorgen.

    Vi gjorde en minnesplats åt mamma i festlokalen


     om inte det känns rätt så kanske någon kan ta med din brudbukett och lägga på hans grav (om begravningen hunnit vara innan) eller något annat där ni minns honom. Kanske en tyst minut innan eller efter brudskålen där ni uppmanar alla att tänka på de som inte finns kvar längre?

    Men försök hitta styrka i planeringen. Man får skratta även fast man sörjer som sagt... 
  • Chicita
    lilly7 skrev 2012-04-27 11:10:17 följande:
    En vecka kvar till bröllopet och ingen möhippa . Jag känner mig jätteledsen och besviken. Mannen ska på svensexa i morgon. Jag kommer att känna mig som värsta loosern på bröllopet när alla frågar om möhippan. Är så fruktansvärt besviken på mina vänner. Jag ställer alltid upp för dem och fixar födelsedagsmiddagar, skickar blommor när de mår dåligt etc. Igår var jag så ledsen att jag började gråta. Är glad för mannens skull iaf att han får en svensexa.
    Det är inte för sent än. Och du ska ju inte veta om att du ska hippas, så vad är det som säger att du inte blir kidnappad samtidigt som maken? Glad

    Och jag kan ju kanske trösta dig med att inte en enda frågade mig om möhippan på bröllopet. Det var ju inte möhippan vi firade den dagen Flört
  • lilly7

    Ja vi har en son så jag tror inte att jag hippas i morgon. Finns ingen som kan passa honom om mannen är på svensexa. Dessutom tycker jag att då borde väl någon ha bokat upp den tiden med mig - hur kan de veta att jag inte har planerat in en massa annat i morgon?


    Mannen tror att vi ska på grillfest - vilket hans kompisar bett mig lura i honom.


    Nä jag vet att det inte är möhippan man firar men jag kan inte rå för att jag är jätteledsen över det här. Känns som om jag inte har några kompisar.


     

  • Chicita
    lilly7 skrev 2012-04-27 11:24:41 följande:

    Ja vi har en son så jag tror inte att jag hippas i morgon. Finns ingen som kan passa honom om mannen är på svensexa. Dessutom tycker jag att då borde väl någon ha bokat upp den tiden med mig - hur kan de veta att jag inte har planerat in en massa annat i morgon?


    Mannen tror att vi ska på grillfest - vilket hans kompisar bett mig lura i honom.


    Nä jag vet att det inte är möhippan man firar men jag kan inte rå för att jag är jätteledsen över det här. Känns som om jag inte har några kompisar.


     


    Det räcker att din make har bokat upp tiden, alltså sett till att du är hemma och ledig.
    Det kan ske mitt i en vecka också, eller så blir det något lugnare evenemang kvällen innan eller nåt.
    Jag vet ju inte hur det ser ut.
    Men det jag vill få fram är att det inte är kört än...

    och om det inte blir någon så betyder inte det att dina vänner inte är riktiga vänner. Dom kanske sitter och är ledsna för att ingen har bjudit in dom till en hippa - eftersom det är många som tyvärr tror att det går till så. 
  • lilly7

    Tack för att du lyssnar på mig. Känns alltid bättre att ha någonatt prata med! Har försökt tänka att det inte är kört än - men nu känns det mer och mer orealistiskt att det blir av.


    Två av tärnorna vet att jag är orolig och ledsen över det här så jag kan ju tycka att de borde ha tagit tag i det.


     


     

  • snowstars
    sofiasmamma skrev 2012-04-27 10:03:06 följande:

    Inatt gick min älskade morbror bort. Nu tappade jag lusten för allt... men man bryter ihop och kommer igen. Jag är så fruktansvärt ledsen just nu, kan inte föreställa mig mitt bröllop utan honom!!! :(


     


    Det som gör allra mest ont är att han hade sagt "Varför ska det vara så svårt att dö?", han hade sådana hemska smärtor. Vidriga sjukdom!


    Kramar till dig, så fruktansvärt vidrig sjukdom.
  • Chicita
    lilly7 skrev 2012-04-27 11:47:24 följande:

    Tack för att du lyssnar på mig. Känns alltid bättre att ha någonatt prata med! Har försökt tänka att det inte är kört än - men nu känns det mer och mer orealistiskt att det blir av.


    Två av tärnorna vet att jag är orolig och ledsen över det här så jag kan ju tycka att de borde ha tagit tag i det.


     


     


    Om dom vet om det så kommer det säkert något - även om det bara blir att dom kommer över och äter något gott med dig medans maken är på sin svensexa...

    Vet du vad, en idé...
    Varför inte höra av dig till dom tjejerna och berätta att dom gärna får komma över och hålla dig sällskap, säg att ni kan ha en lite minimöhippa hemma (med barnet) och kolla på film, äta något gott (ostbricka kanske) och prata minnen och göra ansiktsmasker, manikyr mm.
    Kanske bjuda några fler tjejkompisar.
    Då har du i alla fall fått en tjejkväll - och om det sen blir en riktig hippa någon dag senare så tja då är det ju en stor bonus Solig 
  • sofiasmamma
    Chicita skrev 2012-04-27 11:17:08 följande:
    Vi gjorde en minnesplats åt mamma i festlokalen

    om inte det känns rätt så kanske någon kan ta med din brudbukett och lägga på hans grav (om begravningen hunnit vara innan) eller något annat där ni minns honom. Men försök hitta styrka i planeringen. Man får skratta även fast man sörjer som sagt...


    Usch ja, stackars dig!


    Jättebra idé med minnesplats, det ska jag ordna. Tyvärr kan vi inte lägga bukett den dagen då han bor (bodde) 30 mil bort, men han kommer finnas med oss.


     


    Det är sant att man behöver något att glädjas åt, tillsammans.


    Kram!

  • sofiasmamma
    snowstars skrev 2012-04-27 11:48:36 följande:
    Kramar till dig, så fruktansvärt vidrig sjukdom.
    Tack!!
Svar på tråden Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara