Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

Har lust att bara skrika rakt ut!!!!!!!!

Har varit arbetslös i 1,5 månader och redan nu säger ams att jag ska söka
jobb i hela landet även fast jag har sambo (snart man), 2 barn, hus och lån.

Man känner sig otroligt utsatt som arbetslös men när de kommer med så dumma
grejer som att jag ska splittra min familj så blir jag bara ledsen. Har varit en riktigt tuff
dag idag med många tårar.
Vore skillnad om jag bara låg på sofflocket och gjorde nada men jag söker jobb hela tiden. Bläääääääääääääääääääää!!

Jag fick order att söka jobb i Stockholm första dagen jag var på AF...

När jag sa att vi har ett nybyggt hus med lån på 3,8 miljoner och att vi måste skaffa barn nu om vi ska kunna få några barn (i och med åldern) och att maken har fast heltidsjobb här. Han tjänar mer än dubbelt så mycket som jag tjänar även om jag jobbar heltid - så får jag svaret: Sälj huset och låt maken flytta med då?

öööhm jovisst, det är fullkomligt logiskt att vi säljer ett hus som inte har garage eller uppväxt tomt (och alltså än så länge inte kommer att ge tillbaka pengarna vi lagt på det) samt att han säger upp sitt välbetalda jobb för att jag ska söka (och då förhoppningsvis få) ett deltidsjobb i en stad där det är mer eller mindre omöjligt att få en vettig bostad till ett vettigt pris?
Vet inte hur dom tänker... Dessutom är jag ju sjuk och i väntan på utredning har hamnat mellan två stolar så att säga. Så jag får inte sjukpenning och jag kan inte ta vilket jobb som helst heller men måste söka för att behålla A-kassan.

När jag var till AF för att få resan betald till Stockholm för intervjun så säger han som bokade resan "om du inte vill ha jobbet så se till att göra dig omöjlig, men på ett sätt så vi inte kan säga att du tackade nej"...
Hmm...  

Jisses! Man blir ju mörkrädd.
Blir så jäkla dumt att man ska söka jobba i andra städer i landet, det lär väl finnas lika många arbetslösa
i den staden med. Snacka om att köra huvudet i sanden och inte titta på verkligheten.

Jo exakt...
Visst kan det vara så att man har högre kompetens än andra på den orten, så man därför har större chans att få jobbet.
Men det gäller ju mer inom jobb för högutbildade. En kassörska eller städerska förlorar mer på att ta ett jobb på en annan ort än vad dom vinner.
Inte minst för att ens sociala skyddsnät försvinner.

Och ja jag vet att man kan bygga upp ett nytt sådant. Men det är svårt att hitta nya föräldrar och far/morföräldrar för barnpassning mm  

För mig kommer arb.förm. alltid att vara ett skämt.

När jag var inskriven för ung. 10 år sedan fick jag en kontaktperson som jag mailade en lista till en gång i månaden (på vilka jobb jag sökt), men jag varken pratade med eller träffade henne.

En dag ringde en annan kvinna och frågade om hon fick rekommendera mig för ett jobb som jag skulle passa för (!). Öh..., ja, det är väl lite av poängen, eller?

Sen fick jag veta att min kontaktperson gått på mammaledighet och jag fick en ny, som jag heller aldrig träffade.

 

Fick ett brev en gång om ett jobb jag var tvungen att söka. Krav: erfarenhet av resebranschen (jag har noll), ålder: minst 45 år (jag var 25) och jag fick brevet dagen efter att ansökningstiden gått ut.

Skrattar fortfarande åt det.

 

Fattar inte poängen med denna instutition, tycker den stjälper mer än hjälper. Tack och lov att jag slapp gå ngn meningslös kurs iaf.

 

Efter ngt halvår började jag plugga igen och sen skaffade jag jobb genom kontakter.

Haha och här sitter jag och försöker mentalt förbereda mig för arbetsförmedlingen. Jag vet ju ungefär vad vänner och bekanta tycker och har för erfarenheter... nu när jag läser här.. ja, jag blir ju inte direkt mer sugen på att gå dit :P

Vi hade velat skälla men påpekade iaf att han var ute och cyklade, fast väldigt finkänsligt eftersom vi är rädda att stöta oss... fegt & trist, men vi står utan fest/lokal annars.

Ja du daniiel... Försök ta dom som - ett skämt - 
Som sofiasmamma skriver  

När jag blir hänvisad att söka ett jobb så söker jag det. Jag skickar exakt samma ansökan som jag gör till dom jobb jag faktiskt vill ha, men antingen med ett tillägg om att jag inte har körkort men att jag ska ta det snart och att anledningen att jag inte har det är pga att jag har blivit opererad så många gånger...
Eller det lite diskretare "jag vill SÅ GÄRNA jobba hos er  " (smileys i en ansökan är inte särskilt proffessionellt 
Alltså bara någon liten grej som saboterar för mig... Men inte tillräckligt för att det ska skrika "AF sa åt mig att söka fast jag inte vill ha jobbet"

Idag har bara allt gått fel. Min sambo och jag har haft världens gräl och bråkat och bråkat om allt - familjerelationer, olikheter osv. mer eller mindre så att vi funderar på att lägga ner hela bröllopsplaneringen. Till på köpet så är min lillasyster leukemisjuk och min handledare fr australien otroligt otrevlig och pratar med en sådan dialekt att man fattar ungefär 40% av vad han säger. Gaaaaaaahhh!! Faaaaan!!! 10e april går inte att minnas som den bästa dagen ngnsin direkt!!

Jag hade jättemycket problem med urinvägsinfektioner förut. Fick då tips om att dricka surt så trivs inte bakterierna lika bra. Ett stort glas apelsinjuice varje morgon har funkat bra för mig. Det plus att hålla rumpan varm. Nu har jag inte haft problem på flera år. =) Min morsa brukade dricka tranbärsjuice istället. Vill man slippa dricka det så finns tranbär i tablettform oxå i hälsokostbutiker.

Btw, jag läste en artikel för ett tag sedan om en studie i Danmark där man kommit fram till att spermier var bakteriedödande för just de typer av bakterier som är vanliga vid urinvägsinfektion. Naturen har sin egen lösning. =)