Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

och nu säger hon det är mindre än 4 km... ojoj.. jag blir tokig på denna kvinna.. men om det verkligen stämmer.. så går det nog bra och jag kan börja se fram emot turen

Nej stå på dig... 
Om du inte vill så vill du inte.

Sista gången jag åkte skidor var i årskurs 6. Tjejen framför mig fick ett felskär i en rätt brant nedförsbacke, hon klarade sig men jag hann inte reagera och stod på näsan. Jag rullade, men ena skidan släppte inte. Så jag vred sönder senorna i ena foten och fick hämtas med pulka. Medan mina klasskamrater stod och gapskrattade åt den klantiga tjejen.

Vi brukar ut på fjället med skoter varje påsk (makens sida av släkten). Brukar vara runt 25-30 skotrar och vi stannar någonstans och fikar, och några fiskar/ pimplar.
Men jag är livrädd för att åka över vatten. Oavsett hur tjock isen är, efter att ha varit med om en olycka i simhallen där jag blev fast under en madrass när jag hade slut på luft. Så jag får panik...
Jag känner varje gång jag är med att jag hindrar alla andra för att åka dit dom vill. Men dom har börjat förstå min rädsla nu och jag får inte längre några sneda blickar om jag säger att "nej dit åker inte jag". Och dom väljer oftast leder som inte går över vatten... 

Åh jag är så arg på min moster riktigt jävla arg är jag.

Jag och min blivande ville ha ett litet och intimt bröllop efter mycket velande och vi skulle gifta oss i smyg eller inte, bestämde vi för att ha ett så kallat te bröllop, vi kommer ha en mottagning mellan 14.00 - 18.00 sen bestämde vi för att gå ut och äta med våra närmaste familjer så som min mamma pappa och syskon och deras respektive och dom betalar maten själva samma sak gäller min sambos familj. vi har lagt ner väldigt mycket på denna mottagning bara på scones och bakelser med tårta har vi lagt 11 000. nu hade min moster fått reda på detta och skrivit till min syster något drygt sms om att hon måste prioritera sin NÄRMASTE familj.

 

Åh jag blir så arg och besviken hur hon kan få våran dag att handla om hennes dag!

Mostrar kan vara riktigt besvärliga, men förmodligen är det för att hon älskar dig? Tror du inte? Jag bara tänker att hon kanske inte menar att dryga sig utan att hon hemskt gärna skulle vilja vara med... men jag känner ju inte er så jag ska knipa igen. :)

Med det sagt så är hon ju en vuxen kvinna och ska sjävklart respektera ert val, jag tycker det låter som en lysande idé och ett jättehärligt bröllop!

 

 

Härligt, vilken lättnad!

Oj jag missade dig helt 

Vad skönt - grattis 

Min moster kan vara världens underbaraste och sen andra dagen bete sig som en fjorton åring, absolut hon tycker nog väldigt mycket om mig men hon kunde kommit och prata med mig och respekterat våran vilja då hon faktiskt är över 40 år

Ja jag håller med!

Min moster är också väldigt knepig...

Från stora taggar till små, men nu behöver jag gnälla av mig lite... :)

 

Vi har valt att ha en barnfri bröllopsfest (brudnäbbarna får vara med: eget barn + kusiner, samt ammande barn) och den främsta anledningen till det är att totalt skulle det bli 50 barn om alla skulle komma. Man kan ju inte bjuda alla och anta att de flesta barnen inte kommer, och att bjuda alla barn funkar inte: varken utrymmes- eller kostnadsmässigt (för att inte tala om ljudmässigt!).

 

Hur som helst, de flesta är helt ok med detta tack och lov, men det här med barn är minerad mark helt klart! Nu har vi fått höra på (långa) omvägar om vissa som är sura för att vi inte bjuder barnen. Fine, det får de bli.

Det som gör mig så himla less är att man ska få höra det just på omvägar, via äldre släktingar, för det känns som att vi får höra detta enbart för att vi ska få dåligt samvete och säga att "självklart får just era barn komma!". Men så kan vi ju inte göra, vi måste ju ha en gräns.

 

Sådärja, nu har jag gnällt av mig och ska njuta av det vackra vädret i stället! Så skönt med denna dumpningstråd! Ber även om ursäkt för långa & omständiga meningar, orkar inte omformulera mig... :)

Efter att ha hållit mitt step up-pass idag kände jag mig endorfinspeedad och bestämde mig för att ta årets första löptur utomhus. Hann ungefär 1 km innan jag snubblade och föll handlöst framåt. Skrapade båda handflatorna och mina knän plus att mina dyra vindbyxor gick sönder. Promenerade hemåt förbannad över min klumpighet. Väl hemma klär jag av mig för dusch och upptäcker att vänster knä är mer än bara lite skrapat. En stor hudflik är lös och det blöder en massa. Hade inte alls känt av det... Tvättade rent och satte plåster, men ska nog be nån doktor på jobbet titta på det imorgon så det inte behöver sys eller nåt. Suck! Litet problem kan tyckas men det var sjukt taskig timing. Dessutom är jag så beroende av både händer och ben på jobbet så det blir jobbigt att halta runt hela dagen och att sprita händerna lär bli en plåga.