Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

Sjösjukepiller har jag kanske hemma när jag tänker efter. Brukar ta sådana när vi åker till Gotland. Jag skulle ju kunna testa. Det är ju inget farligt i alla fall
Tack för tipset

Ja en riktigt rejäl undersökning hoppas jag på, och att dom inte bara ger upp och avfärdar allt om dom inte hittar något utan fortsätter leta efter andra orsaker då...

Tillslut lyckades jag hitta på en avslutning, jag skrev allt på små kort, letade fram passande bilder och slängde ihop en PP-presentation. Satt uppe till säkert 2-3 inatt och övade och skrev. Stressade som bara den imorse för att hinna till skolan, så jag kunde hålla mittt tal. Kommer dit, sätter mig ner och väntar.. det verkar inte komma någon lärare. Nej, efter drygt 20min kommer det in en annan lärare och meddelar att läraren är hemma med sjuka barn. Inte roligt, varken för lärare eller för mig :P

Hade planerat med maken att han skulle komma till skolan 2 timmar senare för att äta lunch med mig, så var ju då tvungen att meddela honom, men gick det? Nej. Min mobil la ju såklart av, just idag, just då. Den flippade ur helt. Efter många om och men fick jag dock tag på honom.

Nu måste jag spendera pengar, som jag definitivt inte har, på en ny mobiltelefon.. känns ju lagomt kul :/

Men åh vd drygt... Speciellt när man efter mycket huvudbry har lyckats få ihop något och så hade man haft gott om tid på sig pga att någon annan inte kan hålla sin del av "avtalet" (inte bara lärare alltså)...

Hoppas du hittar en bra telefon till ett bra pris nu i alla fall

Vet faktiskt inte i vilken ända jag skall börja. Under min barndom flyttade jag väldigt mycket, jag gick totalt i 4 grundskolor, 3 gymnasieskolor och när jag fyllde 20 hade jag flyttat 30 gågner. Kan fortfarande inte säga att "där" har jag vuxit upp. 2000 miste jag min mormor och min farfar inom 1 vecka, båda i cancer. 2004 gick jag långt om länge ur gymnasiet, dock blev jag gravid ett halvår senare. Men tro det eller ej, jag och min sambo klarade oss igenom detta. När vårt barn var 1 år började jag plugga på högskolan och två år senare går jag ut med bra betyg, dessutom fick jag anställning med en gång! Vi byggde hus och allt verkade som om det hade fixat till sig, men ack så fel jag hade.

Under januari 2010 blev jag efter ett par försök gravid igen, men problemen började nästan med en gång. Först fick jag en släng av foglossningar, men det la sig efter ett par veckor. Sedan fick jag ett sådant illamående så att jag låg på sjukhus från och till under 2 månader. När det väl hade laggt sig och jag kunde njuta av att vara gravid, fick jag tillbaka fogglossningarna med besked. Redan i vecka 20 fick jag ta till kryckorna för att klara mig fram. Dock har jag en väldigt bra arbetsplats som gjorde allt för att jag skulle kunna jobba så länge som möjligt, vilket jag gjorde. Men när jag var gravid i sjunde månaden knackade det två civila poliser på ytterdörren! Det vissade sig att min biologiska far hade tagit livet av sin fru (inte min mor), detta fick jag sedan vidarbefogra till mina syskon och min farmor. Vilket var det värsta jag någonsin har gjort. Sedan fick jag tillsammans med mina fastrar fixa till allt som medför när någon sätts i fängelse, rensning av lägenhet, städning, uppsägning av alla dess saker med mera....
Han blir dömd och man hoppades att allt skulle lugna ner sig, men ca ett halvår efter allt hade hänt trillade min farmor ihop och hamnar på intersiven och en vecka senare dog hon. Vilket snart är 1 år sedan. Strax efter domen föll föder jag mitt andra barn. I maj förra året går jag tillbaka till jobbet på deltid, vilket jag och min sambo hade kommit överens om. Dock vändes livet ännu en gång upp och ner när jag i slutet av sommaren insjuknar i en allvarlig inflamation på hjärnan. Efter tre månader på sjukhus med två vändor på intersiven är jag hemma igen. Så nu hoppas jag att all djävulskap håller sig LÅNGT borta från mig.....

Krya på er som är sjuka och ett lycka till till alla er andra!

Hehe den tråden kan jag vara med i :) Jag läser till djursjukskötare och vi är första årskursen som läser 3 år, får kandidatexamen och därmed måste skriva c-uppsats... Vi började med våra uppsatser förra veckan, och jag har sån fruktansvärd prestationsångest! Jag ska försöka skrapa ihop en introduktion till klockan 9 imorgon och det står helt still... :(
Måste föröka ta mig i kragen lite!

Ja, hade jag vetat om det hade jag haft ytterligare en vecka på mig och hade kunnat lägga mig i vettig tid. Nåja, det positiva är väl att nu är det gjort iaf :)

Haha mja, jag är lite kräsen när det gäller telefon.. men jag tror att jag hittat en som kan passa både mina krav och min plånbok :)

På tal om det ovan, om yrsel och åksjuketabletter. Nu är det ju inte samma sak kanske, men när jag var gravid hade jag hemsk yrsel och jag åt då just postafen och det funkade faktiskt väldigt bra :) Tror att min syster brukar ta det när hon får yrsel i samband med migrän och tycker det funkar bra.

Skickar bara en kram... Det brukar räcka rätt långt.

Ska inte dra upp mitt liv i helhet, för då känns det lite som "jag har haft det jobbigare än dig- se själv" och det var ju inte därför jag startade denna tråd. Men jag vill bara att du ska veta att jag vet hur det känns att ha nått botten.
Men när man väl är där så finns det bara ett håll att gå åt. Uppåt...
Att man sen åker ner i nästa dal i livets bergockdalbana är väl en annan sak. Men det blir bättre i alla fall tillfälligt, såpass att man hinner andas och smälta allt.Jag tog en prostafen för en liten stund sen och först började det snurra ännu mer, och nu ser jag lite suddigt. Men eftersom jag inte varit ute och gått något än så vet jag inte hur det påverkar själva yrseln egentligen.
Man kan ju bli trött av dom, så både snurrigheten och suddigheten kan komma från trötthet. Så det är bara att avvakta och se

Jahapp... Åkte till vårdcentralen i dag för att kolla min knöl i fingret. När jag står för att få "checka in" så att säga så ringer telefonen och det är den personalansvariga på städavdelningen som frågar om jag kan jobba i morgon och i helgen...
Visst kan jag det säger jag glatt
Pengar i plånboken och spara stämpeldagar är inte helt fel...

Kommer in till doktorn, han konstaterar att knölen i fingret är en blodpropp. Jag ska få någon salva att behandla med som kan lösa upp proppen.
Men jag ska vila i minst en vecka så inte den här proppen far iväg och sätter sig någon annan stans om den börjar lösa sig som den ska...
Så det var ju bara att ringa och avboka jobbet...
Och om jag inte ser någon förbättring på 2 veckor så blir det operation, så då blir det ju att vara hemma ännu längre i så fall
Jag gillar inte att vara hemma. Jag vill jobba...

Men vad otäckt med en propp.... Hoppas att salvan funkar som den ska... Vill ju inte att den ska vandra.

Tråkigt att det inte blir ngt jobb då. Pengar är ju ganska trevligt att få.....

Ja och den sociala biten på jobbet är också rätt trevlig att få
Det började göra mer ont i fingret efter att jag hade smort med salva i går. Ska avvakta i dag och se om det ger sig, annars får jag ringa i morgon och berätta om det så jag får veta om jag ska fortsätta att smörja ändå eller inte