Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

Ja det finns inget annat att göra :) Verkligen starkt gjort av dig som fixade det trots sjukdom!
Kramar

Måste instämma med ngt en tidigare skrivit...

Chicita & Daniiel måste vara 2 av dom klokaste kvinnor jag "träffat på BT".

Alltid bra råd, en tröst, ett generöst erbjudande, pepping, stöttning.....

Blir varm i hjärtat när jag läser vad ni skriver... <3

Orkar inte gnälla av mig i dag... Gör det en annan dag!

Jag passar på att gnälla lite då

Min yrsel blir visst bara värre och värre, tur att det finns rättstavningsprogram för jag missar tangenterna och skriver något helt annat än jag egentligen tänkt mig.
Så varje inlägg tar 4 ggr så lång tid att skriva.

Och inte kan jag ut och gå med hunden längre än dom mest akuta kissrundorna typ runt hörnet...
Tydligen kan det ta upp till 6 månader innan jag får komma till en neurolog också. Men om det blir värre än det här så måste jag nog söka akut snart.

Det är ju inte så kul nu när jag får så mycket positivt stöd från arbetsledaren på hotellets städavdelning, och jag måste tacka nej pga att jag ju inte kan vingla runt i hotellkorridorerna och glömma hälften som jag ska göra på varje rum
Men men...
Förhoppningsvis så är det något som är enkelt att fixa när jag väl kommer till neurologen i alla fall

Idag berättade vi för mina blivade svärföräldrar att vi ska gifta oss.
Dom blev jätteglada och sa i kör äntligen.
Jag och min blivande har varit i lag i nästan 11 år nu... 

Men jag blev lite less på "svärmor" då hon tyckte att vi valt fel vigselplats.
Hennes kommentar var att man inte kunde gifta sig i en större kyrka om man var litet sällskap.

Då kommer "svärfar" med kommentaren;
"det kan man väl, det är bara att sitta långt fram så man ser"

hehehe

Åh jag är precis där du är! Läser också till sköterska och c-uppsatsen ska vara inne om två veckor. Och jag har med berg-och-dal-bana. Kan ligga vaken en hel natt och tänka på det, eller drömma om det. Och sen kan jag vara helt lugn helt plötsligt...

Jag tänker hela tiden att jag vill vill vill bli klar, men blir helt apatisk när det är någon uppgift jag ska göra. Känns så nervöst när slutet är så nära att det nästan går att ta på. Är sjukligt nervös för att jag inte ska misslyckas med något moment eller bomma en tenta. Men sen tänker jag att jag har ju klarat allt hittills, så varför skulle jag inte reda ut det sista?
Men sen har jag fått det jobbet jag vill ha efter examen så det är en stor morot

/Karolina

Passar på att gnälla lite jag med.
I grunden har jag det ganska bra: Min man är fortfarande fantastisk, vi har båda bra utbildningar och har precis köpt vårt drömhus. Men nu har vi båda blivit arbetslösa med två månaders mellanrum.

Jag är läkare men den omtalade läkarbristen gäller tyvärr bara specialister. Jag har många gånger fått svaret: "Kom tillbaka när du blivit specialist." Tyvärr verkar de flesta kliniker tro att specialister regnar ned från himlen utan att någon utbildar dem. Sedan vill jag ju helst få jobb inom någon specialitet som jag faktiskt kan tänka mig att arbeta inom i framtiden, eller åtminstone är meriterande för en sådan. Att byta specialitet är annars ungefär som att byta yrke.

Till råga på allt så brukar de jobb som ändå finns sällan utannonseras. Skulle det mot förmodan hända så är det som distriktsläkare i Tjottahejti eller till psyk (hemska tanke), eller så har de redan någon vikarie som tjänsten redan är vikt åt. Den enda metoden jag vet som fungerar (utom kontakter, som jag inte har) är att ringa runt till alla verksamhetschefer och kolla om de har behov av någon just nu. De är inte helt lätta att få tag i och varje samtal kostar mig minst 30 min i mental förberedelse och magsyra eftersom jag avskyr att ringa okända människor om saker som är viktiga för mig men inte för dem. Är han/hon inte tillgänglig är det bara börja om från början.

Naturligtvis kan man skriva spontanansökningar, och de läses förhoppningsvis om 1-2 månader och då vet jag inte ens när det har hänt så jag ska sluta hoppas.

Samtidigt oroar jag mig för att Arbetsförmedlingen ska få ett ryck och kräva att jag tar det där jobbet i Tjottahejti. Jag är medveten om att man kan behöva flytta för att få jobb, men jag har gjort det fyra gånger redan och dragit med min man två gånger och är nu väldigt less på att flytta.

Jag måste bara få säga att jag blir helt rörd att dessa kommentarer och jag tackar, bockar och bugar så hemskt mkt! Som jag skrivit tidigare så är detta ett sånt trevligt forum för det allra mesta och det beror ju på alla snälla, roliga och hjälpsamma människor här :)

Nu tänker jag gnälla av mig lite. Ska hålla ett tal på ca 5 minuter om att det är svårt att leva med ett barn som har ett dolt handikapp. Nu har jag filat på detta i drygt 2 veckor och har fortfarande inte kommit på en bra avslutning... Jag blir spyless och jättefrustrerad på mig själv!

Nu blir det lite OT men Chicita: jag läste om din yrsel och kände igen mig. Nu vet jag ju inte historien bakom men för mig kom yrseln väldigt plötsligt, det var som om hela världen gungade hela tiden.

Jag sökte akut eftersom jag blev väldigt orolig och fick då svaret att det var "något med balansnerven" (doktorn kikade efter kristaller i men hittade inga, då tydligen det också kan gen yrsel). Kontentan var iallfall att yrseln orsakades av stress och att läkarna inte kunde göra något utan att det skulle gå över av sig själv, även att det tar olika länge för olika personer att bli av med yrseln. Jag fick rekommendationen att ta sjösjuke/åksjuke piller. De hjälpte mig lite iallafall och typ 2 månader senare slutade det gunga =).  Tycker det är jätte bra att du ska till neurologen så de kollar ordentligt och kanske kan typ postafen hjälpa dig så länge.
Stor kram till dig och hoppas det går över fort!!

KarroBrun: Nej, varför skulle vi inte klara detta sista eldprov? ALLA tidigare sjuksköterskor har ju klarat det (om de inte tog examen innan det var obligatoriskt då). Skulle dock vara skönt med en snabbspolningsknapp. Vi kanske skulle starta en tråd för de som behöver peppning i samband med c-uppsatsskrivande/skolarbete ;) "För oss som inte vill annat än att arbeta praktiskt men har en examen att klara först" :P