Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

Å nej, så irriterande! Men kringfarande proppar vill man ju inte chansa med. Hoppas det löser sig (pun intended)!

hehe... Ja det får vi hoppas

Lite uppdatering då...
Proppen har inte löst sig () 
Ska till min doktor i morgon igen så han får titta på den lite närmare och se om det kan ha hänt något som jag inte kan se eller märka själv. Sen blir det nog antagligen operation.

Men att operera ut den här proppen lär väl i princip innebära att dom suger ur den med en spruta eller nåt misstänker jag.
Efter att ha fått både magen, foten, axeln och höften "uppsprättade" ett flertal gånger så tror jag inte att det här ska vara så jobbigt liksom.  

Och förhoppningsvis så får jag komma in på en återbudstid snart också så dom kan börja reda ut varför jag är så yr och skakig och tappar saker, samt tappar ord och närminnet... Samt dom där jobbiga "synvillorna" (svarta fläckar, begränsat synfält osv) 

Hej alla på bt.

Läst tråden och känner att jag med behöver nyttja den lite. Kort om mig.... Jag är uppväxt i en dysfunktionell familj, mor var psykiskt sjuk (dog 2010), far var missbrukare (dog 2002). som så många andra fick jag utstå spott och spe i skolan och på fritid. Fick barn tidigt, 3 st, (21,20 och 17 år gamla nu.) Blev ensamstående då barnens far hade ett behov av att upptäcka världen. var beroende av socialbidrag och hade svårt att komma ur det. blev utbränd för ca 12 år sedan när det uppdagades att min flicka blivigt utsatt för sexuella övergrepp av en anställd via socialtjänsten som hade hand om henne när jag var med mina gossar som hade särskilda behov, aschbergers och adhd/borderline, dock inte diagnostiserade då. Barnen blev placerade enl sol§6. Sen började min kamp om att kunna ta hand om barnen igen. Fick hem flickan då hon var tretton, men inte gossarna. framkom att alla barnen blivigt misshandlade och vanvårdade i sina respektive familjehem, men jag skulle "hjälpa" barnen att bo kvar, genom att stötta dem =(. jag motsatte mig och då blev gossarna lvu:ade. Livet fick gå vidare oavsett. jag lyckades utbilda mig till undersköterska och jobbade som vårdbiträde på heltid, eftersom att socialbidrag får man inte uppbära vid studier, trots att csn inte räcker. men jag fick fast arbete och var glad och nöjd. fick ordning på skulder och var självförsörjande. Då visar det sig att min älste son använder droger och är kriminell, jag talar om för familjehemssenheten att han behöver ju "riktig" hjälp. Detta får han inte. jag hade ingen möjlighet att ta hem honom eftersom att min dotter nyss fått ett barn och bodde hos mig, kan inte ta in en narkoman då. han var dessutom fortfarande fam-placerad och enl lvu fick jag inte ta hem honom.

Dottern gifte sig och flyttade, fick ett nytt barn och allt verkade bra där, sonen dock hemlös och narkoman, och hatar allt och alla. vilket jag förstår. han får ingen hjälp. Livet måste gå vidare. jag möter min M2B och glädjen är underbar. då skadar jag mig illa på jobbet, tre diskbrock mellan c4 och c7. blev stelopererad och förlorade jobbet. är vänsterhänt och förlorat känslen där har dock beröringssmärtor . Nu har af strulat och machat mig med usk jobb och jag kan inte ta dem, riskerade att förlora a-kassan, men räddade det. Bröllopet fick vi flytta pg ekonomin, så nu blir det 2 juni 2012 ist för 19 maj. men det gör inget. nu måste vi flytta in i sambons gamla lgh som kostar massor istället för vår lilla billiga etta, för min svärson slängt ut min dotter och båda barnen på gatan. Suck! Nu har jag gnällt av mig massor. when life through you lemons, make lemonjuice =)

Hoppas du får en riktigt god lemonad av dina citroner lilla smulan 

Världen är inte lätt att leva i. Och vi som har fått törn efter törn i livet kan ibland känna att "vad gnäller du för" när någon klagar (som man utifrån sin egen synvinkel, tycker har ett perfekt liv)...
Jag har vänner som sliter mer med sin ekonomi än vad jag gör just nu. Dom kände inte mig när jag inte hade mat för dagen och tycker bara att jag har det så bra så jag ska inte gnälla över att jag har ont eller är sjuk "för dom är minsann sjukare och det är mer synd om dom". 
Det var lite därför jag skapade den här tråden, där man kan få gnälla av sig, eller dumpa lite och få förståelse utan att bli bedömd och/ eller kritiserad.
Och jag hoppas verkligen att ni som dumpar här känner att det är skönt att få ur sig det ni känner.

En stor kram till oss alla  

=) helt riktigt. Du chicita är en inspirations källa, en glädjespridare. Jag önskar att fått känna dig personligen. Med en människa som du i sin närhet då är man rik.:)

Alla har vi våra ryggsäckar att bära, bördor och sorger...Men inte att förglömma att det är det förflutna som har format mycket av hur vi är som personer idag. Att vi är starka, beskyddande, empatiska och så mycket, mycket mer. Min erfarenhet är ändå att låter man lite av trötthet och frustation pysa ut, tex här på denna tråden, orkar man fortsätta att stötta andra, se det ljusa och positiva i livet. För visst finns det massa av den varan med. Brukar skoja om att när jag bad gud om att ge mig styrka och tålamod, fick jag mer bekymmer, men kanske var det ett sett att ge mig lärdom som kan användas till styrka och tålamod. =)

Bekymmer kan ju vara en lycka som bara är väl dåld.

Bamsekramar till alla här.

Vi får ordna en BT-träff låter det som 

Det finns många här som jag vill träffa också...

Jag sa precis till en kompis att det är tur att jag fått grodlår eftersom jag lever på hoppet  
Man måste ju försöka tänka positivt. Speciellt om man får en del slag av livet självt. 

Vi är snart klara med vår uppsats nu, ska vara inne om sex dagar! Men nu känns det faktiskt bra, även om det känts rätt hopplöst emellanåt. Du ska se att du också klarar det!! Jag vet inte hur ni har det upplagt men huvudsaken att du har kollat att det finns källor och att du har en idé om introduktionen/bakgrunden. Sen kan man arbeta om den eftersom. Vi gjorde en tidsplan när vi skrev projektskissen och den har inte stämt (fast det är ju bra att ha en som utgångspunkt), vi har hoppat mellan de olika delarna för när man sitter där och har skrivkramp känns det bättre att fila på layouten tex än att bara sitta och stirra på skärmen. You can do it! :)

Jag är så nervös. Vi har sökt om vår vårdbidrag för dottern och handläggaren var allt annat än trevlig och hjälpsam. Förhoppningsvis går det ganska fort att få beslutet, annars ska vi gå och vånads i månader. Är dessutom nervös över vår lilla valp. Hennes kullbror avlivades förra vecka pga hjärtsvikt och nu ska det göras ultaljud på föräldrarna, vår valp och hennes bror. Vad är oddsen, en dotter med hjärtfel och kanske en hund med hjärtfel. Ledsen över att medicinen (cerazette) jag fick inte hjälpte. Nu har jag fått en ny sort, men eftersom jag ska ta den 12 dagar efter mensens första dag, så kan jag inte ta den förrän jag fått tillbaka min mens, som försvann när jag åt cerazette. Trots det går jag och mår dåligt, men kan inte göra något åt det. Fick hem dotterns beställning, Disneybarbies från Disneystore, och det visar sig att tullverket räknat fel på momsen. 52% istället för 25%. Väldigt irriterande, hoppas de rättar till det snabbt, för det blev lite onödigt dyrt.

 

Nu har jag nog gnällt klart för idag! :)

Jo då, till slut gick det. Helt nöjd är jag ju inte men det går ju som sagt att göra om. Just nu får det dock vila lite för vi läser en annan kurs i 3 veckor. Tror faktiskt det kommer kännas bättre när man får attackera det med nya krafter :)
Lycka till med din uppats nu då!