Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH!

Blir otroligt irriterad på folk som gör som de vill. Vi gifter oss om två veckor och den senaste
veckan har två familjer sam tackat JA till bröllopet sagt att de inte kan komma iallafall. (Vissa skäl
bättre än andra) Jag tycker att jag har nog mycket att göra ändå än att krångla med bordsplaceringen hela tiden,
den har inte varit helt lätt att få ihop då det är mycket människor och man vill få alla att trivas.

Sen häromdagen fick jag ett mejl av min sambos släkting (JAG fick det  och inte min sambo, tycker oxå det är konstigt) hon frågar om hennes son får ta med sig sin flickvän som han har varit tillsammans med i ett år. Vi visste inte ens om att han hade en tjej och ännu mindre har vi träffat henne. Jag tror inte folk förstår hur mycket pengar och energi man lägger ner på ett bröllop, sen tycker jag att man ALDRIG "bjuder" in någon annan på ett bröllop. Jag tycker att det är sunt förnuft att respektera brudparets val av gäster, otroligt fräckt tycker jag att det är!
Men nu när vi hade några avhoppare så skrev vi till svar att hon fick följa med men att det då är ganska bindande eftersom jag absolut inte vill lägga pengar på catering på en person som bara kanske kommer.

Sen ringde de igår och sa att min klänning var klar (den skulle kortas). När jag var där och mätte den så sa hon som jobbade där att de först bara skulle kapa av underkjolen så jag skulle få se om längden var bra. Men när de ringde igår så hade de tydligen klippt av hela klänningen. Jag hoppas för deras skull att den inte är för kort, för då vet jag inte vad jag gör. Jag tycker att jag varit otroligt lugn i mina bröllopsplaner men då kommer nog Bridezilla fram.

Var bara tvungen att skriva av mig för jag tycker man kan dubbelkolla sin kalender innan man säger JA till ett
bröllop och att man kan ha lite vett och etikett att inte bjuda med för oss okända personer.

I dag var bara en sån där dag... 

Ja ni vet... Det börjar regna när man är ute på morgonpromenaden och man är inte regnklädd. Yogurten man hade tänkt äta till frukost är slut. Man måste diska innan man kan ta en kopp kaffe, för maken glömde pannan på när han gick till jobbet så nu är det inbränt även om timern slog av i tid så det ju inte började brinna i alla fall osv...

Så nu ska jag försöka få njuta lite av kaffet och sen se om det går att micra en matlåda eller om micron slutar funka också... 

Just nu känns det som allt bara går fel med planerna suck :(. Först så var sista OSA datum 25 maj hälften har inte svarat, min värdinna har kontaktat de och fick svar från några ja men vi vet inte om vi har barnvakt då. Men man får ta barn med sig, sen ett par vet jag att de har 20 olika barnvakter släkt och vänner att välja på som gärna passar barnen.
Min sambos vän som ska vara bestman säger idag att han vet inte om de kan komma nu på bröllopet...varför inte undrar jag? Han svarar att han ska få ha sin dotter på heltid så måste ordna med skola och fritids.

När jag flyttade så gick de att ordna rätt fort och var på varadagar  vi besökte nya skola/fritdis. Men känns så tråkigt för min blivande nu bara om hans bestman inte kommer.
Han har vetat om bröllopet ett tag nu och de med sin dotter så inget nytt för han. 

Puffar upp den här tråden lite

Jag är väldigt känslig för väderomslag, och speciellt lågtryck och åska.
Nu har det varit skiftande väder här i 4 dagar på rad och i dag har jag så ont i nacke och axlar pga spänningar av huvudvärk (huvudvärken har orsakat att jag spänt mig och därför fått ont, inte tvärt om) så jag står knappt ut längre.
Kan det inte komma en ordentlig åskskur och sen klarna upp? 

Hej tjejer,

Jag är så ledsen för en sak, och det känns skönt att få häva ur sig lite här. Har inte riktigt någon jag kan klaga hos annars, förutom min sambo.

Det är så att vi jättegärna vill ha barn, det har växt fram under det senaste året men nu är det en så pass stark längtan hos mig att det känns riktigt jobbigt. Problemet är att vi nog inte kan sätta igång ens att försöka förrän om ett år, eftersom min arbetsgivare har lite speciella anställningsformer. Jag får inte fast anställning förrän nästa sommar, och då har jag jobbat där i två år! Min sambo har i nuläget inget jobb så därför är vi rätt beroende av den tryggheten min anställning innebär. Jag trivs jättebra på jobbet och kommer med största sannolikhet att bli fastanställd nästa sommar, det är bara en "pappersgrej" att jag inte blir fast anställd förrän då. Ja men precis, en ganska viktig formalitet ändå!! Är så himla ledsen över att vi inte törs ta detta steg och bilda familj förrän om tidigast ett år, och sen kan det ju ta evigheter innan det verkligen blir något, men jag törs inte bli gravid innan jag fått min tillsvidareanställning. Vill inte sitta där utan jobb helt plötsligt för att de "glömde" förlänga kontraktet eller inte hade möjlighet att ha mig kvar.

Förlåt gnället men jag vet inte hur jag ska orka vänta mer. Det är lite lättare för min sambo men han förstår hur jag känner. Självklart vet jag att det finns tusen olika saker som är mycket värre än det jag just beskrivit. Det positiva i det hela är väl att vi kan fokusera på annat under det närmaste året, som att planera giftermål, men min dröm har aldrig varit ett stort fluffigt bröllop så det är inget jag kommer lägga ner min själ i. Familj är viktigare för mig. Men vi får ta hand om varandra vi två, och tänka att "den som väntar på nåt gott..."

Kram på er

måste gnälla av mig jag med.. igen... :P 

fick för en vecka sen äntligen en vettig medicin mot min kroniska urinvägsinfektion som ajg haft i 5 år.. det är riktigt stark medicin.. men..

jag mår så förbannat dåligt! mår illa! vill bara kräkas! känns lite som när man är magsjuk, om man rör sig för mycekt vill man bara kasta upp, dock har jag inte gjort det än så länge.. ja vill, men ja måste ju behålla medicinen i magen ju..

känns bara besvärligt... får plågas nog av UVI och nu ska jag plågas av medicin?? har sökt på fass och fann dels att det är en vanlig biverkning, och visst har jag mått dåligt av andra antibiotikum, men inte såhär. men fann även att det innehåller laktas, och jag kan ha svårt för mjölk ibland.. men det förklarar det inte riktigt, då jag ätit andra mediciner med laktas, och det har gått bra!

igår jag jag och min älskade på en romantiskt trerättersmiddag på hotellet, men jag kunde knappt äta pga illamåendet, jag åt, men inte mycket...

och ja vet inte om jag är hungrig, eller mätt...  
 tack för gnället.. 

Filibustern: Nej men usch, stackare! Förhoppningsvis hjälper medicinen snart, så att du slipper både UVI-besvär och illamående. En stor kram till dig!

Ja, ett år går nog fort, jag får hitta på lite andra projekt under tiden så att jag håller mig sysselsatt.