Jag stör mig på...

Jag stör mig på att jag är sjuk.
Jag stör mig på att jag hittat min drömklänning två veckor efter bröllopet.
Jag stör mig på att tiden går så sakta.
Jag stör mig på att vi inte har mer pengar.
Jag stör mig på att jag inte kan sova.

Att jag precis hörde ett uttalande av en sångare som lät ungefär:
"Jag har aldrig tagit en sånglektion!" och tyckte det var något positivt!

det är enbart coolt om man har en pipa som celine dion eller nån annan med superröst, inte om man har en röst där man verkligen hör att det BORDE tas några lektioner... 

Så. Nu fick jag ur mig det!  Tack!

Jag stör mig så frbannat på att alla typ är rädda för oss (och par i allmänhet) som har barn.
Vi är inte farliga, och jag som skriver är 20 år och har en son på två år och om en vecka en äkta make som är 25.
Vi har varit ihop i fem år, våra vänner är mellan 19-30 år. De flesta har ett fast och stabilt förhållande men säger ändå alltid "ja visst jag vill ha barn, men inte nu" .. eller liknande. Vad är det för farligt undrar jag? Och hur många vänner har jag inte mist på grund av att jag växt upp lite i förtid. Nu inser jag verkligen hur barsnliga många är. Vi festar ibland, och vi har egen tid osv. Vi gör det vi vill, och nu kan jag inte minnas vad vi ens gjorde med vår tid när vi inte hade barn? Och nu blir man halvt smutskastad för att man är fast i denna lilla håla med barn och sambo, medan alla andra är i Norge eller festar fyra dagar i veckan.. eller vad fan dom nu gör. När jag blev gravid så var det typ "ÅÅh grattis.." sen försvann dem.
Jag älskar mitt liv, min son, min blivande man, och mina vänner (de som jag har kvar).
Men när ska alla andra växa upp?

Å tacka gudarna för att det finns någon som inte skickade ett hatinlägg.. och som förstår och dessutom inte ens har barn :) Det är jättetråkigt, tur att man har några vänner som vill umgås, fast de har heller inga barn haha :P