Jag stör mig på...

Jag stör mig ocskå på dem som inte kan svara på osa i tid.
Dom fick 5 veckor på sig att hinna svara. Det var så många som 11 st som inte svarade på osa.
De flesta av dem hörde av sig 2 veckor innan bröllopet, oacceptabbelt.
Dom fick helt enkelt inte vara med på bröllopet.
Osa datumet var 4 veckor innan bröllopet, så jag kunde inte vänta på senare anmälan.(cateringen vill ju veta hur många pers det blir,så vi kunde göra offert.)
Kan man inte respektera att höra av sig om man kan komma eller inte inom utsatt tid, då vill inte jag ha med dem på bröllopet heller.

Måste säga (även om det inte var tänkt så när TS startade...) att jag stör mig på dem som tror att det BARA är att göra nått åt sin övervikt. Visst sitter man o äter pizza toppad med choklad och dricker 10 liter läsk om dagen att det är relativt enkelt att ändra matvanor.

Men för oss som kämpar och kämpar dagligen, med rätt mat och motion och endast äter onyttigt vid festliga tillfällen är det inte bara att göra nått åt det.

Jag stör mig som fan på att min kropp lever sitt egna liv och hur jag än försöker så går jag inte ner ändå.

(går inte att få in citaten via mobilen men svarar föregående) Ja men då gör du ju något åt det!!! det är just dem som klagar och klagar och ändå stoppar i sig vad som helst jag stör mig på. Tränar man ändå och försöker tycker jag det är jättebra! Då är det klart man kan klaga på om det inte händer något! Men att sitta på arslet å inte göra ett skit och ändå bara trycka i sig grejer och sen klaga på att msn är tjock..?! Jag får inte ihop det!

Först får du en kram...ler

och sen tycker jag att du ska göra som jag har gjort nu....jag skiter i att jag väger för mycket...ler...enkelt....det finns dom som lever på att sy klänningar så jag har köpt efter mina mått...fast nu har jag gått upp lite till så jag försöker att hålla igen fram till bröllopet och löser det då...ler......allt blir så mycket skönare när man ta sig själv för hur man ser ut.

TACK. Jo jag jobbar på detta... Sen tror jag lite beror på att klännigen är för stor, eller jag HOPPAS att det beror på detta.

Hur vet du att det är det de gör då? Har du övervakningskameror hemma hos var och en som skriver här eller på andra ställen?

Själv stör jag mig på normalviktiga (eller rentav under!) som gnäller på att de är för tjocka. För det är sällan de som väger 100+ kilo som klagar, utan de som har upptäckt att när de sitter ner buktar huden ut en smula ovanför jeansen i storlek 36.

Jag är nog tjockare än de flesta här, men jag klagar inte, för jag har gått ner 25 kilo och är skitnöjd. (Vilket inte är samma sak som att jag tycker jag är färdig.) Om någon tycker jag är fet nu säger jag bara: då skulle du sett mig på den tiden jag åt kolhydrater!

Word!

Man står där på jobbet med dom som har storlek 36-38 och hör att dom måste banta. Samtidigt som en annan kämpar som fasiken med promenader och mat och är bra många storlekar större än dom.
Ok jag kan förstå att dom känner sig lite tjocka ibland. Men att stå bredvid mig och dra i skinnet och säga att dom har blivit SÅÅÅÅÅ feta... Det känns som ett hån.
Jag har gått ner från storlek 50 till ca 46. (köpte ett par byxor i stl 46 som sitter bra, men annars är det nog mer nånstans mellan 46och 48) Och jag börjar känna mig "normal" nu.  

Däremot kan jag störa mig lika mycket på de som klagar på att andra är för smala...
Det finns de som inte kan gå upp i vikt. Och de finns dom som lever på grönsaker och vatten och är överviktiga ändå...
Det viktigaste är väl att man är hälsosam tycker jag. Och där spelar inte vikten jättestor roll. Man kan ha livsfarliga värden trots att man är en 34:a eller vara utanför skalan åt det bra hållet fast man väger 100 kilo eller mer... 

Jag stör mig på att vi inte har hiss här hemma, mina ben vill inte gå med mig idag igen....  meh, jag fast i lägenheten.  

Skall  sägas, jag är inte överviktigt utan  bara storhjärtat.... så det behövs en stor kropp att hålla detta hjärta i. ;) 

Oj det känns som den här diskussionen är på väg åt fel håll. Många ömma tår som blivit trampade på =/
Det kommer alltid finnas dom som inte försöker å ändå klagar, både bland sånna som verkligen behöver gå ner i vikt och de som inte behöver det. Och att störa sig på det är inte konstigt, det är ju en massa negativitet som blir kastad i ansiktet på en och det blir tröttsamt att höra. Å det behöver inte bara handla om vikt, det kan vara om att man aldrig har någon att vara med, att man tycker att man är ful eller vad annat som helst.
Du har gjort en fantastiskt jobb som gått ner så mycket! =) 
Men det är väldigt individuellt det där med vikt, jag har gått ner 7 kilo nu och väger 67 (159cm), jag är inte färdig än. Men den enda som behöver höra mig gnälla är min karl nån gång då jag har en dålig dag. Jag kan gnälla på att det har stannat upp eller går väldigt långsamt att gå ner. Jag vill nå MITT mål, för min skull. 
i de allra flesta fall så är det en själv som tycker man är överviktig och som verkligen tänker på det. Vänner dömmer dig inte för ditt utseende, då är dom inte riktiga vänner.

Å som jag läste nånstans: "Jag är inte normalviktig, jag är jätteviktig." 

Jag stör mig...
på gäster som klagar på hur brudparet vill ha sitt bröllop.
På alla som inte respekterar att vissa brudpar (som oss) önskar barnfri fest.
På alla som har dålig andedräkt ( klart jag också har ibland).
På folk som tuggar tuggummi med öppen mun och blåser samt smäller bubblor hela tiden.
På folk som smaskar.
På att jag blir så pruttig av gullök (fniss)