Jag stör mig på...

Jag stör mig lite på att vissa av våra gäster tror att ett borgerligt bröllop innbär 2 minuters ceremoni och ingenting annat och att det kommer att bli "tråkigt" bara för att vi inte har kyrkbröllop. Samtidigt kan jag förstå dem eftersom det här med utbyggda borgerliga ceremonier är en rätt ny företeelse i Sverige.

Ännu mer störande är det med vänner som säger "ja, men om ni vill ha det festligt så varför inte gifta er i kyrkan, ni behöver inte vara troende för det! Det är ju så festligt och fint i en kyrka."
Har kyrkan degraderats till nån jäkla festlokal eller???

Jag tycker mycket om kyrkor, de är otroligt vackra, men jag kan för mitt liv inte stå framför en präst och lova nåt inför en gud jag inte tror på! Det skulle kännas så oerhört falskt för mig. Det kan tyckas respektlöst att inte vilja ha kyrkbröllop, men jag tycker det är än mer respektlöst att utnyttja kyrkan och nedlåtande mot andra människors tro att ha ett kyrkbröllop bara för att det är "så festligt"!!

Så där,,, det var dagens "gnäll" från mig! ;)

Jag är uppvuxen i svenska kyrkan, det har varit en viktig del av mitt liv som ung och  jag stör mig också på detta respektlösa beteende emot  kyrkan och dess ritualer.

Ja kyrkan ska ändras sig med tiden men  vissa saker  bör finnas kvar, så som de saker som står för jämnlikhet.  
Vem skulle kräva att prästen serverar  snittar och vit vin vid nattvarden?   Ingen!
Men det går bra att att använda en kyrka som man vill om man gifter sig.....   meh.

Dock är jag inte  kristen längre så jag valde att gifta mig borgligt  eftersom jag respekterar  andra människors religon.

Och så stör jag mig redigt på att fläskkotletterna var slut på Citygross och ersättningen var fläskkarré , jag behövde ju en låda  fläskkarré  och en  med kotletter... Nåja det blev   10 middgar till nästa månad endå, bara 20 kvar. MEH. 

Med risk för att låta jättegnällig, så stör jag mig något kompiöst på mitt brutna ben. Har brutit ankeln på tre ställen, fått en massa skruvar och skenor och jag vet inte allt inopererat i ankeln, men kan ändå efter 6 veckor med gips och 2 veckor inte gå utan att halta. Ankeln värker konstant, är jättesvullen samt stel och oböjlig som en sten. Har ett års sjukgymnastik kvar, får inte ens försöka springa förän om ett halvår, och inte ens då kommer jag någonsin få tillbaka full rörlighet i foten. Detta elände började en månad efter jag trillat ned för en trappa och fått en sjuhelsikes hjärnskakning.... 
Detta stör mig 

Jag förstår mig inte på  nassar och rassar  ,   visst kan man vara stolt över att vara svensk utan att kasta sten på andra.  Och dessutom efter ha mött en nasse som hette Goldberg vilket är ett rätt så typisk judisk namn och som inte hade någon aning om sin egen historia  så  betvivlar jag deras hjärnkapacitet rätt så mycket.

Och så förstår jag  mig inte på Amerikaner som aldrig är Amerikaner  föränn de ska vara patriotiska, annars är det mest svenskar,  italienare och skottar.... eller rättare sagt deras farmor eller  mormormors var det.

Jag förstår inte kvinnor heller, jag har aldrig förstått det falska medhållandet och det konstanta berömmet  och  gullig hetsen som de pysslar med,  jag förundrar mig  över förmågan att kunna snacka  nagellack i 3 timmar och att kunna hålla med och sedan säga att de tycker annorlunda fast likadant.  Och när man står upp för sin åsikt så är man så  okvinnlig...

Jag stör mig på att jag inte förstår så mycket och jag grubblar över det, särskilt över tjej biten, jag är ju en såna däringa jag med.

Jag stör mig på folk som gnäller på småbarnsföräldrar, speciellt de lite yngre föräldrarna, tex som jag och min sambo som fick barn när vi var 19 och 21år.

Som småbarnsförälder ska man ta hänsyn till alla andra hela tiden, man ska alltid behöva ursäkta sig och sitt val att faktiskt skaffa barn. Man ska hela tiden ha full förståelse för alla andra som inte har barn och som tycker att barn, ja kort och gott är irriterande och ivägen. Man ska hela tiden hålla med om att "Ja, ni gör så rätt som reser jorden runt, pluggar i 10år och vill göra karriär i 10år innan ni skaffar barn. Ja, våra barn var ju kanske lite för tidigt och vi kommer ju aldrig få det där" bla bla bla. De med barn ska hela tiden förväntas acceptera att man valt att INTE skaffa barn, medan de utan barn inte verkar behöva förstå valet ATT skaffa barn alls.

Alla tycker vi olika, prioriterar olika och så måste det få vara tycker jag. Att skaffa barn kan vara precis lika rätt som att inte skaffa barn. Vi har aldrig haft några drömmar om att flytta utomlands, resa massor, plugga på högskola eller liknande. Våra drömmar har varit barn, jobb, husdjur, bilsemestrar i Sverige. Varför kan vi inte få tycka att det är hur bra som helst? Varför måste vi vilja åka till New York och varför är vi knäppa som inte vill det? Varför kan inte vi få tycka att jobb som man inte behöver en flashig utbildning till är hur bra och trevliga som helst? Varför ska andra hela tiden se ner på oss för det? Varför kan inte vi få tycka att barn faktiskt är det bästa med livet?