Välkomna till Tivoli Empatia!

Så jag säger SVART istället för marinblått.

Fast nu är det ju inte jag som ska ha klänningen men jag kan tänka mig att vi i viss mån passar i samma slags fäger.

Jag älskade den ljusblå men det förstås, då tänker jag ju inte på hur den är att stta sig ner i...

Vänners  fina Prins, här får du bilder som jag lovade:

                                        

AM: Nix, du måste vänta minst 10 år till, ev. även 20 innan du helt legitimt ska kunna bära marinblått hur som helst i finsammanhang... Om du någonsin kommer behöva det, för åldras man som du (dvs typ inte alls) så riskerar man att aldrig hamna i marinblåttbehovet. Åtminstonde när man är brunett som du Blekfisar och blondiner kan i regel ha det tidigare, dock

Fast ingen regel utan undantag, hittar du en heeelt fantastisk klänning i marinblått så kör på det

Av de andra två klänningarna så kändes den undre som att 'den där har jag sett flera gånger tidigare'. Fast båda var snygga

Marinblått är för övrigt den färgen som jag gärna väljer, hellre än svart, eftersom svart verkligen inte är min färg...

Lappis: Tror du att ett nytt år kan göra att det 'rasslar till' i adoptionskön? Ifall de i slutet av året tycker att det gjorts såpass många adoptioner att de hellre väntar till nästa år? Förutsatt att de har samma årsräkning som vi, förstås (Har faktiskt ingen aning om det)... Jag hoppas ju att det ska gå snabbt som bara den...

AM, eftersom alla färgerna går i den kalla skala kan du ju ha precis vilken som helst, helt utifrån humör. Vilket även inbegriper marinblått för övrigt.
Om man går efter den där årstidsläran-som jag själv tycker visat sig stämma oerhört väl-så spelar det ju ingen roll ifall man är mörk eller ljus-man hör tillendera årstiden hur som helst.

Jag är mörk-men en klockren höst, som definitivt ska låta bli cerise och de färger du visade, medan min likaledes mörka mamma är hur snygg som helst i just dem. Pappa är av samma sort som jag, så jordiga färger plus de knallig, klara höstfärgerna passar oss jättebra. Min syster har mammas fäger. Vi är mörka allihop-men med väldigt olika hudton.

På somrarna skiter jag i det där och har pasteller och blå-vit randigt bara för att jag vill och alla kläder ju är i sommarens skala, med kritvitt osv. Men på vintern är det mycket tydligt hur mycket mer odöd man ser ut i rätt färger....

Alla klänningarna är ju fina och jag håller med Cicci om att den lila med ditt halsband vore ur-snyggt. Men den först i cerise skulle du också glänsa i.

Jag vill också vara lång och smal och ha finklänningar och gå på fin-fest! *håller för ansiktet så den gröna avundsjukan inte syns så mycket*

Jag är en vintermänniska (har jag för mig) och är absolut en som trivs i vitt och svart och sen gärna lite starkare färger men inte orange, beige etc. Men marinblått har jag aldrig riktigt trivts i och instämmer med Ore.

Tycker också att årstiderna passar rätt så bra, när det kommer till färger. Men det här med hårfärg m.m. spelar ju också litet in. Jag är (antagligen) sommar, och det är sätt så vanligt att de har ganska ljust hår. Nu är ju mitt hår råttfärgat, utan regelbundna frisörbesök, men ändå Och naturligt rödhåriga tillhör ofta den varmare färgskalan, har jag för mig.

Jag lyckades inte ens köpa en helsvart klänning när det var det och just det som jag skulle köpa... Den jag hittade hade en (kall) beige "brodyr" i både över och underkant, som gjorde att den passade myyycket bättre på mig...

Det är väl bara vinter som passar klockrent i svart, har jag för mig?

Kastar mig in i färganalysdiskussionen, helt omotiverat mellan amningarna...

Jag är definitivt vinter enligt den här definitionen: (hittat på nätet, och som vi alla vet är allt som står på nätet sant!)
Vintern är den årstid som oftast blir gråhårig i förtid, men då får en väldigt vacker grå färg.

Kul med klänningsval AM! Jag vill också gå på kalas! Har två tjusiga klänningar som aldrig får vädras längre.