Välkomna till Tivoli Empatia!

Snorkis, Tack för att du delar med dig av din berättelse till oss! Det är för alltid ofattbart det ni behövde vara med om.

Apropå bearbetning och samtal; kommer du att få nogot samtalsstöd typ aurora eller har du din psykolog kvar eller hur hjälper de dig genom den här tiden och förbereder dig för förlossning och så nu utöver att du har öppen dörr för kontroller?

Tack för er medkänsla *kramar tillbaks hårt*

PB  - När du säger det så sa han ingenting om det alls....Konstigt. Jag tänkte inte heller på det. får väl fråga när jag ska dit igen i v 24, jag går ju kvar hos min psykotant och har tänkt göra det så länge det behövs. Men går bara en gång i månaden nu. Kan nog vara bra att komplettera med kurator alt aurora-samtal framöver. Ska de lyckas övertala mig att föda vaginalt igen så behöver jag nog prata med någon...

du är långt ifrån ensam vännen! Vill inte jämföra dina käsnlor med mina, för de grundar sig i så helt olika saker. Men jag tror det är viktigt att först få låta sig vara ledsen,deprimerad och nere. Sen kan man resa sig upp, med hjälp av vad man behöver, vänner familj eller psykopat eller vad som!

Ta hand om dig! och du kommer igen, det kan jag nästan lova

Tittar in igen. Lätt att åregå till att smygläsa.

Snorkis: Många kramar till dig. Det finns inte ord för det du har gått igenom/går igenom. Jag har en kompis, som mådde psykiskt dåligt under sin tredje graviditet och hon blev igångsatt 3 veckor före bf. Graviditeten innan fick hon en flicka som inte är riktigt frisk. Jag kan ju säga att hon (kompisen alltså) inte tillät sig att vara gravid de första 20 veckorna (innan moderkaksprovet och alla andra tester var klara - hon visste ju inte om de skulle behålla barnet) och de sista 17 veckorna hade hon svårt att njuta av sin graviditet. Jag kan bara ana vad du kommer att gå igenom. Jag tror också, precis som övriga, att läkaren idag bara menade väl. Se till att använda sjukvården så fort du känner dig orolig. De är där för din skull!

PB: Skickar kramar till dig. Jag tycker absolut inte att du ska sluta att skriva om hur du mår här. Det är ju ett sätt för dig att sätta ord på dina tankar och dina hjärnspöken som du umgås med. Du är inte det minsta patetisk i din sorg över att livet inte har blivit som du har tänkt dig. Det finns ljus därborta någonstans. Låt det ta den tid det tar att nå dit. Det kommer att bli bättre.

Muggles: Ska ni gå på UL varannan vecka? Vi gick var fjärde, men de kanske har ändrat rutinerna en del eller är det olika i olika landsting. Det är ju trots allt sju år sedan jag väntade tjejerna. Jag tillhörde ju dock samma "riskgrupp" som du (hatade och gör fortfarande ordet risk).

Fru E: Hur går ni vidare? Kommer ni att göra fler IVF:er?

  

3barnsmor-vi har fortfarande 1 poäng som det så fint heter kvar så gissar på att vi använder det till en ny FET någon gång i vår, lyckas vi inte då ja då vet jag verkligen inte vad vi gör . Jag tror inte att vi är redo att ge upp försöken även om vi förbrukat det sista gratispoänget men så långt har vi inte diskuterat än. Maken har svårt att ta till sig vad tex adoption mm innebär, han lever i nuet så jag har inte "vågat" ta upp det för diskussion igen

Omsan-vilken härligt shopping du hade när är det som ni åker?

Fru E: Då vet jag. Vi får hoppas att det går hela vägen nästa gång (jag vet att det låter klichéaktigt), men jag tycker ni är så värda att få lyckas.

3barnsmor-säger som till familj och vänner fråga gärna

Snorkis, ja det borde han tagit upp tycker jag! herregud, oavsett vilken förlossningsväg, så lär du ju behöva stöd på vägen dit! Bra att du har psykotanten kvar!

Porchez och Trebarnsmor, TACK!

Snorkis - tack för att du vill dela med dig!! Kan inte ens tänka mig hur svårt allt detta måste vara att gå igenom stora stora kramen till dig!!