Välkomna till Tivoli Empatia!

EA: fick du bekräftat att "allt" var ute efter mf? Annars kan det nog ta ngn vecka extra innan tantjäkeln kommer.

Fick höra att svägerskan skulle ha gjort ny ivf nu innan jul men blev magsjuk - surt att tappa flera veckor pga av det

Nu måste jag gå och snyta mig igen för hundrade gången...

Förkyld, Muggles? Krya på dig!!!

Lappis-tanken är inte så sannolik och har inga symtom så tror bara det är tanten som jävlas efter ma tyvärr. Test vägrar jag som vanligt köpa om jag inte är absolut tvungen

Mugglan-vi fick ett andra VUL efter jag slutat med hormonerna och då var läkaren nöjd med det han såg, att slemhinnan tunnades ut så jag tror att allt kom ut som det skulle men antar att kroppen behöver längre tid på sig att komma igång igen så är inte jätteorolig.

Snorkis-bra att läkaren kunde lugna dig med att det var svampinfektion även om det inte är roligt heller

Mugglan, tvillingarna i andra tråden föddes precis vid midnatt igår!

Nästan skönt att höra att "alla" andra också verkar trötta, så känner jag mig lite mindre onormal. Jag är helt väck i kolan. Idag och igår spänningshuvudvärk av explosivt slag. Sköterska ringde från VC och sa att de förlänger mitt sjukintyg. Hon prtatade lite om det där projektet jag ska ingå i och det verkar innebära någon slags handlingsplan där man ska göra typ tre saker i veckan eller så. Det kan handla om psykologbesök, avslappningsövningar eller vad det nu är som gäller för den enskilde. Just nu hade hon inte riktigt plats för mig än, men det är lika bra, efterspm jag kommer att behöva bilen och min ju just nu bara funkar lite grann och verkstaden hade fullt. Men de betonade igen att jag inte ska behöva känna stress och det var ju skönt.

Folk börjar förhöra sig om min födelsedag som infaller alldeles snart. Jag ville ju egentligen fira, vara glad och för en gångs skull lägga lite krut på att JAG kan vara värd en fest. men det finns ju inte på världskartan och jag har varken ork, pengar eller någon egentlig lust, utan bara sorg och ångest över att jag behöver förknippa min 40-årsdag med krossade drömmar, och att jag dessutom mår skit IGEN-eftersom jag ju inte heller firade min 30-årsdag, då jag ju var både höggravid och deprimerad. Nu är jag bara deprimerad. hade jag åtminstone varit gravid hade det inte spelat så stor roll. Då hade jag kunnat bestämma att det var själva presenten.

Superego och as-fjantigt, I know, men det är ju de enda födelsedagar jag själv har av det slaget och aldrig blir det något. Alltid är pengarna slut och aldrig kommer någon annan att fixa något särskilt för just mig, för så företagsam är inte min sambo och det kommer tat bli precis lika ensamt och besviket som det blev förra året. Fast värre nu. För jag KAN inte fira mig, fast jag egentligen vill. Det värsta är att man kommer inte undan sig själv, ens om någon verkligen skulle ordnat något. Det bästa man kan göra är att låtsas och har man tur lyckas man en liten stund.

Jamen här kom visst värsta ångest och gnällinlägget helt oplanerat.Snyggt!

Ja, jösses så tröttheten är något som alla går och dras med. Nästan huvudvärk och vill bara lägga mig men måste ju för fasen jobba. Har mitt favvopass inbokat (house) idag men jag funderar starkt på att avboka och lägga ned verksamheten för i år. Är rädd att det är något skit i kroppen, att jag ska ligga för ankar över nyår ... eller så är jag enbart förslappad och slö ... eller så är det mensen som är på gång (sannolikt det sista alternativet men då brukar jag för fasen kunna rycka upp mig och gå och träna ändå). Hmmm... de visa tvistas (mina små grå).

pb - finns det inget ni kan hitta på din födelsedag som inte kostar skjortan? För fira det måste ni ju göra.

EA - ja, det är säkert ett segdragen cykel efter mf. Vet bara hur min kropp betett sig varje gång efter IVF. Sen när det gäller symptom så behöver man ju inte ha några så det är ingen ursäkt MEN jag förstår dig. Jag testar ju i princip aldrig heller. Hoppas skittanten kommer både till dig och mig NU, BUMS!

Lappis, jag vet inte. Jag vet inte alls vad jag skulle vilja göra eller vad det skulle vara för något. Jag har liksom noll ork. För mig är det en lyckad dag ifall jag har sovit något alls och därmed orkar stiga upp och ifall jag kan koncentrera mig en hel film eller får ihop lite mat typ. Dessutom är själva huvudgrejen att jag är ledsen att jag är ledsen om du förstår, så att det inte får vara som det ska vara när man ska fira. Och att jag egentligen bara ser det där 40 som ett hån och en dörr som går igen, fast det egentligen är ett tillfälle då folk faktiskt firar.
Jag både vill fira och bli firad och ihågkommen, samtidigt som jag bara hatar att redan gått alla de här åren och att jag inte alls är där jag ville med mitt liv. Och alltså INTE tycker att de tär något att fira.Det suger så fett och absolut ingenting jag gör kommer att kunna skyla över att jag helt enklet inte klarar av att fira och vara normal som alla andra, med fest och umgänge, och inte att det inte finns pengar till resor eller andra sätt att fira på istället, heller. Det låter så fesigt banalt, men jag är faktiskt skitledsen, för hur jag än tänkt mig min 40-årsdag så var det inte inte så här. Sambon jobbar-såklart-och jag kommer att sitta här, precis som alla andra dagar, och ha ångest över att jag inte är nöjd och tacksam.