• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • porchez

    Kan bara instämma! Kan inte 2011 vara gravidas år, så att alla som vill får ett fint tjockt tydligt + på stickan!! (eller två streck eller hur de nu fungerar)

  • porchez

    Jag har gett bort min TV idag, ska köpa ny imorgon. Nu fungerade även mitt internet att fungera... Vad göra nu då??? Surfa från mobilen orkar jag inte med längre stunder...

  • porchez

    Slutade ska det så klart stå. Hade det fungerat fungerat hade jag inte klagat

  • Piggelin1

    Åh, Snorkis - TACK för att du delar med dig av din förlossning till oss.
    Känner mig på ngt konstigt sätt alldeles tom och/eller skakad inombords efter att ha läst den.
    Att gå igenom all den smärtan & kampen, som en förlossning innebär (&  som jag känner igen så himla väl), men att barnet inte är levande när det kommer ut - det känns så ofattbart grymt & hemskt, så att jag inte ens kan ta in det eller förstå det   Minns att jag skickade tankar till dig första natten på BB, timmarna efter att lilleman var född, hur tacksam jag var över livet & att han låg där på mitt bröst & levde.
    Usch, detta lät nog konstigt nu, har lite svårt att sätta på pränt hur jag tänker/det jag vill säga.
    Många många kramar

  • Piggelin1

    Omsan - ojoj, vad jag kände igen både mig själv & Amanda när du beskrev din tur till stan med dottern - been there, done that, på pricken typ...

    Kul förresten med stora dotterns bra betyg, har glömt skriva det! Gött jobbat, verkligen!!

  • Izzie

    Har precis läst ikapp de 8-10 senaste sidorna och det var tung läsning får man säga. Känner mig helt otillräcklig när det gäller att kommentera allt jag läst. Så mycket smärta för så många. Det började ju lite mer lättsamt med hushållsassistenter - köpte själv en ny Kenwood för några år sen, påminner om Kitchen Aid designmässigt - men den hade verkligen apdålig effekt. Glöm för all del inte att kolla upp effekten innan inköp! Tycker nästan den var sämre än en elvisp... Mamma har en gammal Kenwood som är superbra. Såndär orange, jättebra effekt fast den låter förstås så mycket att man tror den ska flyga iväg av sig självt, men effektiv är den iaf. Ja, oavsett märke så tror jag effekten är det viktigaste. Och att tillbehören är rejäla (ingen tunn plast). 

    Ja, det var den lätta delen.

    Klockis, PB, Snorkis - vad ska man börja? Jag känner verkligen med er ska ni veta! Även om jag inte har varit i situationerna själv och därför inte till fullo kan förstå vad ni går igenom, så beskriver ni alla väldigt målande och på nåt sätt konkret, om era känslor. Det enda man kan säga om känslor är väl egentligen att det finns inga rätt eller fel. De är inte förutsägbara, inte givna, inte alltid rationella. Svåra att styra över men ändå inte möjliga att slippa undan (åtminstone inte i längden).

    Jag är oerhört lösningsfokuserad som person och jag vill ofta försöka hitta bot på problemen, lösningar att sträva efter och staka ut vägen med målet i sikte, men jag inser att jag verkligen inte vara till hjälp här. Vill bara säga att jag uppskattar att ni delar med er, var och en på sitt sätt, och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni ska hitta en ljusning i allt elände. Skickar de allra varmaste kramar!

  • start september

    Oj, det var en lång ikappläsning och en känslosam sådan.

    God fortsättning till alla fina trådisar och låt oss alla bestämma att 2011 är året då det vänder och livet visar sig från sin ljusaste sida.

    Snorkis, jag blev väldigt gripen av din berättelse. Livet är så ofatttbart orättvist. Tack för att du delade med dig. Att den nya graviditeten kommer vara psykiskt jobbig är väl ofrånkomligt och jag hoppas så du kan känna förtroende för vården,

    PB och Klockarbol, att ni kan uttrycka er så fantastiskt trots att ni mår som ni gör är ganska otroligt, men en väg framåt mot att må bättre , det är jag helt övertygad om.

    Snaily, det är trots allt  vanligare med den kortare perioden av kvällsont än kolik, hoppas verkligen på det första. Vi gav Semperdroppar och bar och bar och det gick tack och lov över. Hur mår du själv? Kan du sova och äta nu?

    Porchez, vad kul att se dig här regelbundet igem , tolkar det sm ett lite tecken på att du mår bättre.

    Grattis till Pirr!

    Ego: I går morse testade jag ett svagt plus, ca 4 dagar före BIM; vi gick på helspänn hela dagen och idag var det starkare och ett digital test visade gravid. Ikväll har jag efter mycket ruelse tagit den första Fragminsprutan av möjligen ganska många och det var inte så farligt alls. Vi hpppas så att det nu ska få vara vår tur igen, men efter sex missfall är man ju inte så kaxig.

    För övrigt är alla bilresor över landet avklarade och den j-vla skitförkylningen träffade hela familjen på juldagen. Jag har varit förkyld sedan 6 december - och inte lite utan med bihåleinflammation i mitten. Trots det blev detta lilla plus tillö vilket är fantastiskt. Det som oroar mig lite är att bihålorna ilsknar till nu igen och Fragmin och antibiotika i alla fall enligt FASS  är en kass kombo.

  • Klockarbol

    Tack Snorkis.
    Jag är så tacksam att jag får dela din resa även om det gör mig så ont att någon ska behöva genomlida en sådan resa. Jag har nog sagt tidigare att jag är så oändligt tacksam att jag inte kan föreställa mig vidden av din smärta och sorg.
    *lutar lite försiktigt mot din axel och sträcker fram en flik av bästaste filten att värma frusna och trasiga själar med* *(ber även om ursäkt för att jag snorar på din tröja)*

    Allra finaste Blomman - nej tyvärr är varken du eller jag så ensamma i depressionsträskets malström som vi tror. (eller för allt i världen, för min del hoppas - kunde någon annan slippa detta så skulle jag åtminstone ha ett syfte med att bära ensam)
    *petar Blomman i sidan och undrar om det finns julgodis kvar?*

    Dessutom vet jag att du vet (för du är en klok kvinna) att det inte är det klena virket som brister, det är den ved som tvingats vara för stark för länge som brister...

    I dag har jag tårkat  tårar och snytit mig igenom en box pappersnäsdukar hos psykopaten och har nu börjat på andra toapappersullen här hemma... Allra mjukaste Lambi med snögubbar visserligen men jag börjar känna mig smått skinnflådd nu...

    Men va fasen - nån nytta lär det väl göra?

    Har dessutom konstaterat att mina skithänder inte klarar att öppna min älskade hamsterboll så jag kan starta hamstern

    Har jag sagt hur tacksam jag är för tråden?

    Vad gäller hushållsassistenter så har jag aldrig haft nån. O har en gammal som står högst upp i ett skåp och där har den stått bra i alla år.
    Däremot älskar jag min råsaftcentrifug och min rosa mixer - den kan man både göra milkshake och tröska fröer i :-]

  • Lapinette

    EA - antar att du har gått och lagt dig men har inte ni ett helt fotbollslag i frysen. Jag menar ni fortsätter väl att plocka ut därifrån även om den sista "poängen" blir förbrukad? Sen hoppas jag självfallet att ni slipper fler försök utan att det ska gå vägen.

    För mig var adoption inget svårt att ta upp utan jag bara sa det i all hopplöshet när jag höll på och ruvade på första IVF-försöket. Jag är inte riktigt den som håller tyst med saker jag tänker (på gott och ont) så det var ingen genomtänkt sak men det gjorde åtminstone att maken fick en hint. Han var absolut inte mottaglig då och tyckte jag var pessimistisk för självklart skulle IVF funka för oss (jo visst ). Sen blev det självfallet fler diskussioner längre fram och efter det andra misslyckade försöket + en FET så tyckte även han att det var en bra idé att åtminstone ställa sig i kö ... men allt det där vet du nog redan och som jag sagt så många gånger tidigare för att stå i kö innebär inte att man har beslutat sig för adoption. Det kan ni göra lååångt senare och kanske ni aldrig ens behöver ta det beslutet. Avgiften betalas årsvis så det är klokt att betala in i början av året.

  • Klockarbol

    Vinkar till September och håller tummar för väluppfostrade bihålor!

    Lappis - Är det i morgon ni reser iväg? Och var det Frankrike ni skulle till? Oavsett vart ni ska får ni ha en härlig och säker resa.

    Yngsta dotterns bästis är adopterad (från Indien) något som min dotter betraktar både som en stolt självklarhet och med viss avundsjuka.  Vid något tillfälle sa yngsta att 'Mamma, kan du förstå att E's mamma och pappa älskar henne så mycket att dom åkte heeeela vägen till Indien och hjälpte E's andra mamma att ta hand om E! Å sen får dom åka dit på semester och hälsa på varje år också!!!'
    (Nu åks det ju inte direkt till Indien varje år i den familjen men iaf Flört)

    Efter en stund kom det från yngsta - 'Men jag, jag får bara åka till Uppsala jag!'
    Varpå hon stampade in på sitt rum arg som ett skållat bi...

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!