Välkomna till Tivoli Empatia!

pb - då får du vända blad vid 40 och börja göra det du vill med ditt liv. Vänd allt det du tycker är dåligt till att det ska fr o m nu bli bättre. Det kan väl inte bli sämre eller kännas sämre än just nu ... eller kan det? Nu ska det gå uppåt, framåt ... inte nedåt och bakåt.

Sen tycker jag att man kan fira vad som helst och när som helst (inte enbart vid en födelsedag utan för att första snödroppen slagit ut, att någon har lyckats med något på jobbet, att man är glad ... ja, allt som är värt att fira). Så om ni inte firar på exakt din dag försök och fira en annan dag istället och gör det på ert sätt. Det behöver ju inte vara en stor fest. 

Och vem trodde inte att man skulle sitta där med två barn, man och villa när man var 40 fyllda??! Har åtminstone uppfyllt ett av tre kriterier .

Lappis, ja jag hoppas att jag kommer till det där vändandet snart. Det är ju iofs inte så många veckor sedan läkaren talade om fakta, så jag borde väl kanske ge mig själv lite plats och inte få panik för att jag inte redan är redo för allt annat livet har att erbjuda.
Just nu sitter jag verkligen bara med ett enda stort "Jaha. Nähä. Inte det nej. Men vad då?" och har ingen som helst aning om vad jag ska göra med det här livet. Det är en ganska tom känsla att ha inom sig medan dagarna kommer och går. Nu är julen avklarad. Min födelsedag kommer att komma och gå den med, det är bara extra påtagligt då, att jag inte är mig själv och inte är glad. 
Jag har alltid rest mig förr, så det lär jag ju göra igen, men jag önskar att allt inte bara vore en dimma framåt, utan att jag kunde se något ta form där famme.
Jag kan ju inte göra en ny strategi för att få det jag egentligen längtar efter. Eftersom det nu är slut på möjligheter. Jag måste alltså göra något helt annat-som jag inte alls längtar efter, men som verkar vettigt. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, men det lär väl visa sig.

pb - försök att njuta av det du har. Ett underbart hus, make och en son! Det är inte illa och något som många andra så gärna skulle vilja ha. Förstår känslan av mörker och att det känns som man vadar omkring i meterdjupt vatten. Har faktiskt själv varit där men inte under lika lång period som dig (och inte gällande barnförsöken utan tidigare i livet och pga en jobbsituation). Det var dagar då jag inte ens kunde förmå mig att vattna blommorna. För mig hjälper det att träna, köra hårt fysisk för att tömma hjärnan och sova gott om natten. Har du försökt att promenera, jobba hårt med kroppen, köra slut på dig?

Och själv avbokade jag precis den underbara klassen som brukar få mig att studsa och le. Och här sitter jag och predikar om att köra slut på sig fysiskt för att må bättre ... svullen mensmage och ont i hals. Nej, det blir att softa hemma.

Som sagt, hoppas det vänder snart pb! KRAM

PB: Stor kram till dig, men fira födelsedagen in sommar istället?  När livet förhoppningsvis känns lite lättare?  En stor sommarfest  

Lappis: Bra att du bokade av träningen, du får ju inte bli sjuk nu när ni skall till svärmor över nyår. Vilken härlig födelsedagspresent till din mamma föresten

EA: Skräp att mensen inte kommit än.. Men man hoppas ju att den inte kommer alls

gud vad det är jobbigt inne i stan nu, dra barnvagn i denna snömodd fick mig att få panik.. Men men, vi kom till BM och allt såg bra ut, när hon kollade blodtrycket så sa hon att det var lite högt jämfört med förra gångerna så att jag skulle vara observant på huvudvärk osv.. men när jag kollade min journal så ligger det lika bra som hela grav.. jaja bra att hon har koll iaf.. sedan visste hon inte om den hade vänt sig nedåt denna gång heller så skall tillbaka nästa vecka för att se att den verkligen ligger nedåt och ev fixerat sig.. annars måste jag in på vändningsförsök..

och vi har äntligen köpt vagn, fick tag i en fin bugga på ön jag kommer i från till otroligt bra pris med nytt chassi i kartong, vinterhjul ingick osv.. mina föräldrar hämtar den i morgon och skickar sedan upp den.. Känns skönt att ha den biten kvar.. nu är det bara babyskydd och badbalja och ev lite kläder kvar.. skall gå igenom dotterns påsar och se vad lillebror kan använda  Vi vet att det blir en kille denna gång.

kikar in sedan 

Blomman - Som om det inte vore nog att hela själen är i uppror, att allt är så skrämmande mörkt, att man blir rädd för sina egna känslor o reaktioner, att man är så trött - så vansinnigt trött - men hjärnan springer på högvarv så den välbehövliga sömnen lyser med sin frånvaro, att det är så svårt att andas.
Dessutom så blir man slagen i ansiktet med att man faktiskt tvingas avstå det man faktiskt vill göra, vill fira, det man vet att man egentligen mår bra av, det man egentligen tycker är roligt och helande - för att man helt enkelt inte orkar. Det suger så vidrigt så det finns inte.

Men det är så det är. Jag vet att du redan vet det. Men jag vill nog bara påminna (oss bägge) om att det faktiskt inte kommer att vara så för alltid. Hur otroligt den än känns just nu.

Vad gäller ditt födelsedagsfirande så hör jag din sorg. Men hoppas att du får möjligheten att fira lite längra fram - kanske i syrenbersån i sommar eller i farstun en kylig höstkväll? - att fira att man fyller 40 år 6 månader och 8 dagar är inte heller helt tokigt!
Att din make inte är en 'överraskningfixare' kanske inte bara är av ondo just nu? Risken man löper med vissa sorters fixare (som min ex-svägerska) är att man står där och förväntas vara glad som fasen (och tacksam...) över något som garanterat kommer olägligt.

Undrar var man beställer lyhörda karlar som fixar lagom mycket vid rätt tillfälle? Eller så är det de dyrbara vännerna jag tänker på nu och inte karlar? 

Min 30-årsdag (för sisådär 100 år sen) tillbringade jag magsjuk. Kanske inte så skoj men uppenbarligen ett alternativ.

Kunde jag så skulle jag skicka dig en flaska mirakel (i min värld är det synonymt med fläderblomssaft) men safthyllan i frysen ekar tomt och varken jag eller mamma har orkat sätta någon saft till jul.
Men jag återkommer!

Har varit hos psykopaten i dag. Ska dit om drygt 2v igen.
Och det var  - först en portion "inte behöver jag det här inte", sen en ångestfylld natt innan "jag kommer att bli skrattad åt alt bortviftad och ffa så kommer allt vara mitt fel och bero på min osymatiska personlighet", därefter regelrätt illamående timmarna innan och panikattack i hissen upp
Därefter möttes jag av en man i yngre medelålder med trevligt / tryggt  utseénde och lågmäld personlighet.

1 timme går ibland väldigt fort. Dessutom ryms det förvånansvärt få pappersnäsdukar i en nyöppnad sån där låda.
Och visst begrep jag väl också att jag inte skulle komma därifrån med en färdig lösning på alla mina problem - men det hade varit praktiskt om så hade varit fallet

Jaha, nähä. Kaffe?

idag efter bara 4 timmar på stan hade jag kunnat skriva en anonns som lyder som följer;

Obstinat 3-åring bortskänkes slutkörd mamma medföljer för återhämtning...

herregud vilket jobb att rodda runt med en "Neej sa JAG mamma" Jag kommer inte göra det! Annars går jag  dit SJÄLV!  hej DÅ!" .... i parti o minut så var den lilla älsklingen förvandlad till "en såndär jobbig unge" jag höll på att galen! tyckte att alla tittade på mig och skakade på huvudet - självklart var det inte så men det kändes så iaf...

10 min in på resan hemifrån så började det med "jag vill ha korv" jag vill det mamma! kormv med bröd och ketchup!" jag sa att först ska vi göra det o sen det o sen kan vi äta lunch, detta då lilla fröken precis ätit en stoor tallrik gröt... tror ni att den taktiken fungerade? den har alltid fungerat på henne men INTE idag...

efter 2 korv m bröd lyckades vi ta oss upp till vaccinationscentralen och fick varsin hepatitspruta samt recept på malariatabletterna... där o då bestämde sig den lilla att nej, nu får det räcka nu vill jag hem! och det förklarade hon högt o ljudligt för allt o alla...

blev inte sååå mkt mer av den shopping jag skulle ha gjort (resväska på rean, halterneck bh, apoteksvaror, solglasögon till maken osv osv) utan vi hoppade in i första bästa tunnelbana till mitt jobb för att hämta min träningsväska som jag glömde där 23 dec. tydligne hade jag inte kommunicerat ut det till lillskrutt för hon sa att Neej! jag går INTE till ditt jobb mamma, jag går HEM! hej DÅ.... o så var vi igång igen då...

nu har jag vait hemma i 2 timmar och jag fryser ff massor, eller tom mer. alla ndra tycker att det e varmt o skönt men jag sitter under en fleecefilt o huttrar... lite allmänt stressad över allt osm måste införskaffas innan resan och allt som ska göras - vi ska ju jobba också och ha möten m vården osv osv.... dessutom är vi bjudna til 2 födelsedagsfester också...hur ska vi hinna med det?

imorn är det jobb samt matteläxan m tonåringen, ska väl försöak hinna med att shoppa lite efter jobbet samt träna... vi får väl se... för inte blir det ngn träning idag inte, jag är alldeles för trött o frusen för det....

kram på er!

appropå resan förresten - det är ingen av er STOCKHOLMSBOR som råkar ha en resväska till övers??? vi är en stor väska kort och ingen har ngn att låna ut, antingen ska de resa själva eller så är väskan trasig alt helt splitterny så att de inte vill låna ut den...

Ngn? den får se ut hur somhelst bara den är hel och inte allt för tung då just bagagevikten är en akilleshäl när man åker m Ving...

jag har full förståelse om man av prinicip inte lånar ut resväskor framförallt intge nyare o dyrare varianter, jag riktar mig mer mot dem som kan tänkas ha en väska som de ändå inte använder och lika gärna an låna ut den...

vi har nu 4 handbagage väskor och 3 stora väskor samt en liten men behöver en stor till...