Välkomna till Tivoli Empatia!

Välkommen också Kapellösa!!!

Jag är som sagt en som höngt i tråden nästan sedan dess begynnelse. Inte lika länge som FruLLan (trådstartaren), Cicci, Koko, Lappis och några till, men halkade in här när vi fösökte få barn och då hade väl tråden funnits i ett par månader tror jag. Försökte i nästan 2 år innan vi fick vår lilla tjej! Är gift sedan 2006. Frieriet var också dätt odramatiskt. Maken (då pojkvännen) och jag var här i NYC för jobbintervjuer och då började vi prata mycket om framtiden. Såklart. Jag hintade vääääldigt mycket om att ett frieri vore skoj....  

Så sista kvällen var vi på en italiensk restaurang och jag hoppades att det skulle ske. Men tyckte inget hände. Så tja, efter varmrätten frågade JAG helt enkelt. hahaha! Tålamod är inte riktigt min grej. han sa då att han tänkt fria till desserten!!! Well well, jag hann först men det var mest skoj! Så i våra ringar står verkligen exakta adressen.... Lite roligt är att vi passerar den restaurangen ofta nu för den ligger faktiskt i det som numera är våra hemkvarter!

Vad gäller resten så är det nog Saltlakrits före Choklad, men ska det vara det senare så gillar jag det mesta som INTE är Amerikansk choklad för den är SKITÄCKLIG rent ut sagt! Blä för Hersey!!!!!

37-38 och ja vad är det mer man nu ska veta...?

Kommer inte på mer för tillfället.

JO kan även säga att bortskämda katter DET vet vi allt om! Vi handlade nyligen två speceille uppvämda sängar till våra!

Muggles!

SKITCOOLT att du känner så mycket redan!

Och ja vad ska jag säga om storyn till Nenne,....?!?

AM - ja för det priset ( ) borde diskmaskinen tömma och fylla sig själv inte bara på vatten utan också disk tycker jag!

Service pågår, av maken. Vi får se vad han lyckas med, han har lyckats förr iaf.

Förresten hade du skrivit om den sa du? Vad är det för jobb du har egentligen? Du verkar skriva om lite allt möjligt! Inboxa gärna. *nyfiken*

Tinga,

vad härligt att op gick så bra. Skönt!

Själv sitter jag och väntar på vår jullunch! Ska bli på en av Jean-Georges restauranger här vilket känns himla kul!

Jag är hungrig nu också vilket passar så bra!

Igårkväll bakade vi pepparkakor med lilla tjejen och två av hennes bästa vänner. Eller bkade och bakade... hahahahaha!!!! DET var sjukt skoj iallafall men blev ine så mna kakor i slutänden. Tur att jag sparade mesta av degen eftersom jag insåg att det inte skulle bli så många kakor när tre 2-åringar sätter igång.! Kan meddela att vår dotter hade ett väldigt snygg "getskägg" efteråt. Av Kristyr med strössel!!!! Runt munnen! Så snyggt!

GRATTIS Pigellin!!!!!!   Nyårsafton eller?

Välkommen kapellösa!

Smart m barnvakt September  - här har vi så mycket gäster i december att det blir svårt med decemberförsök

Här har det droppat på lite och stannat av sedan. Ja ja, det är väl sådana spottings som jag haft en gång förut och så brakar det loss imorgon eller i övermorgon.

Tinga - jag har funderat över det där över vilka jag berättat för. Maken tycker att vi inte ska berätta så mycket för vänner när vi inte har berättat för våra föräldrar vilket jag tycker är lite svårt, jag står nog mina vänner närmare än vad han gör. Några vet, visst, och jag tycker själv att det var konstigt att jag berättat så mycket om mig för en kompis om hela vår historia som jag inte ens berättat för min mamma som står mig nära men den kompisen berättade inte ett knyst om att hon var gravid förrän hon efter sedvanliga 13 veckor berättat för sin familj. Jag blev lite putt först, men har kommit fram till att hon nog inte känner att hon själv kan bestämma när hon ska berätta för mig. Men själv känner jag att får jag ett förtroende av någon så kan jag faktiskt dela med mig själv till den personen, vilket jag också fått ok från av maken. Det har också känts väldigt skönt att göra så. Men så enkelt kanske det inte är för alla.

Vilket härligt pepparkaksbak Sweet

Ha en supertrevlig jullunch

Hattis!!

NEEEJ vad jobbigt! Skickar kramar!

jag tror det är väldigt olika det där med hur man känner inför att berätta. Vi berättade först inte för några alls. Jag hängde ju här vilket var TUR för fan vad man nojade om allt. Skönt för maken att slippa. Till viss del var det säkert också en orsak till varför det dröjde så länge innan vi berättade för några andra. Och de vi senare berättade det för var enbart våra bästa vänner. Ett fåtal av dem. Inte alls familjen. Både maken och jag kände att familjen endast skulle öka det tryck och den press och stress vi själva redan kände. och det ville vi inte. Men vänner kändes annorlunda. De vill ens bästa men har mindre "egna" känslor i detta på ngt vis. Tyckte vi. Inte direkt svagare kasnke än familjen, men annorlunda. Så det kändes mer som stöd än som press att de visste.

Men visst de flesta av vännerna visste inget heller. Eftersom vi inte träffas "naturligt" var det likosm svårt att bara ta upp det de få ggr vi hördes. Att bo lång bort gör skillnad. Inget sådant kommer liksom upp på ett naturligt vis. Endast en av mina allra bästa vänner fick veta ngt via "telefon" men sedan fick ytterligare en kompis veta det hela när hon var här och hälsade på oss. Mitt i inseminationer och annat...

Men som sagt, det där är så individuellt hur man känner.

Sweet - javisst är det så mycket lättare att ta upp sådana saker när man träffar sina vänner "på riktigt". Förutom här då förstås Kul att du har dykt upp här lite mer

Jag har för ovanlighetens skull loggat in på jobbet och måste pallra mig hemåt. Tjingeling!