• fru AM
    Äldre 23 Oct 20:29
    17929613 visningar
    24028 svar
    24028
    17929613

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • nennes­juttio­åtta
    Äldre 28 Sep 22:37

    Sorry om jag låter barsk men jag blir så förvånad att något som vi diskuterat så många gånger och äntligen blir av, får det att låta som att vi kör över någon utan att ha lyssnat.

  • nennes­juttio­åtta
    Äldre 28 Sep 22:40

    Och att Telis hoppade av var väl mer en katalysator än en direktverkande orsak. det kom upp på agendan igen och det var bara en tidsfråga. Enligt mig.

  • nennes­juttio­åtta
    Äldre 28 Sep 22:44

    Och jag har samma namn, samma bild, samma lösenord så det enda som skiljer är att jag berättar mer om pricken, maken (med deras riktiga namn), jobbet och att sidhuvudet är svart istället för rosa. Jag tycker det bara gjort vår tråd bättre. Bäst blir den om alla följer med.

  • Tönt
    Äldre 28 Sep 23:23

    När jag gick över till fb och några av er hittade mig hoppades jag på att lära känna "er på riktigt". Men så är det inte, för det är ett ställe där man cencureraren själv mer än på andra. Eller cencurerar och cencurerar...man väljer om man vill vara överdriven eller "underdriven".

    Jag hittade hit, och smygläste kanske under en månad, innan jag vågade säga något. Jag upplevde att alla var så himla trevliga och roliga att jag inte var säker på att det fannas en plats för mig här. Men jag kunde bara inte låta bli att dras med av gemenskapen som fanns här. Och alla fantastika personligheter. Klart att "man" vill vara med en del av detta fantastiska som bildades/uppstod.

    Jag hade min plats här en stund, då jag och J på riktigt försökte föröka oss. Det var i alla fall min största längtan under den tidpunkten (2006-2007), men sedan tog livet en annan vändning för mig. Fortfarande ville jag så jättegärna vara med om det fantastiska som pågick här. "Girl power"  säger jag utan att ha nåt bättre mindre löjligt ord för det. En gemenskap som var något utöver det vanliga.

    För mig har Bt-tråden varit det bästa och det sämsta i mitt liv. Det är sällan jag har haft det så skoj som här, men det är sällan jag har mått så dåligt som här. Viktigt är att påpeka att det inte har alls med er att göra, utan att skillnaderna mella olika olika individer har aldrig varit så stora som här. Vi träffades här med en enda tanke från början; en innerlig önskan om att gå hela vägen och att skaffa en familj. Att blir tre.

    När omständigheterna gjorde att jag släppte tanken om en liten varm bebis, ville jag fortfarande vara med som om en del av gemenskapen. Jag kände ju er och ville veta vad som hände,men då hade jag också släppt vad jag skulle kalla för "trevlighetsbarriären".

    För att göra saken kort, eftersom det var ett öppet forum, vågade i alla fall jag aldrig att vara helt ärlig. Jag tror att det finns fördelar med stängt forum. Det är NU vänskapen, på gott och ont, kan börja på riktigt. /Page

  • nennes­juttio­åtta
    Äldre 28 Sep 23:31

    Vackert sagt, Page! Kram!

  • Äldre 29 Sep 00:41

    Stoppar in näsan och vinkar lite, även om det kanske är ett par dagar för sent?

    Jag halkade ju in på ett bananskal för ett år sedan och med tanke på hur livet visade sig vara för mig så har jag kännt en stor trygghet och tröst här. Jag tackar innerligt för det.

    Jag frågade aldrig om galleriet, i huvudsak av två anledningar
     - dels min akut uppkomna livssituation som för mig innebar oerhört mycket skam (jag vet att skammen inte är min att bära, det var inte jag som ljög och bedrog men skäms gör jag ändå) och eftersom flera av er är från "mammas gata" så kunde det ju rent teoretiskt innebära att vi redan känner varandra och bums blev skäms- och misslyckandefaktorn jättelik för mig.
    - och dels för att jag liksom halkade in i en "befintlig" gemenskap och till min natur drabbas jag lätt av dåligt självförtroende i form av "men vem är väl jag att tro att någon lägger värde/betydelse/intresse/osv i all oändlighet vid mig och min person, jag betraktas nog bara som den där som alltid dyker upp och som alla hoppas ska gå hem igen".
    Den biten bor helt och hållet i mitt huvud (och påverkas märkligt nog inte av andra på något sätt), det vet jag rent sakligt och under mer normala förhållanden har jag inget problem att se känslorna för vad de är men när jättekängan hubert klev in i mitt liv och skrek i örat på mig att jag inte duger så fick jag vissa bekymmer att förhålla mig till mina märkliga tankar.

    Så jag blir väl en mix av de funderingar som jag ögnat igenom om det stängda forumet - jag har känt mig hämmad av det öppna forumet och varit rädd för att "försäga" mig, detta gäller även på FB (jag är inte med i gruppen där) där jag valde att bara spela spel och helt sluta med konversationer och statusar)
    Samtidigt har jag stortrivts med dynamiken här i det öppna forumet och som sagt - tråden har varit ett stort stöd och en trygghet för mig under det här året.

    En gruppdynamik IRL förändras och byter fas varje gång en individ lämnar eller kommer till. Det blir inte lika tydligt i en virtuell grupp men i denna tråden upplevde jag, när jag började smygläsa,  en innerlighet och äkthet som inte är alltför vanlig online.

    När jag läste ikapp och såg att flytten hände så drabbades jag av en ohemul känsla av övergivenhet - en reaktion som jag faktiskt inte alls väntat mig!? Jag har inte för en sekund övervägt att (ännu iaf) möta någon av er IRL och jag har ju hela tiden burit med mig känslan av att vara på tillfälligt besök (typ nästkusinen som snyltade sig med på varje kalas Flört) och ändå blev känslan så stark.

    Tror egentligen att det är ett mycket gott betyg till tråden

    Postar här så jag inte slarvar bort min uppsats

  • Äldre 29 Sep 01:25

    Att tråden går igenom en stor förändring håller jag med om. "Vi och Dom" resonemangen tror jag är svårt att undvika, det är trots allt ett mycket mänskligt beteende i samband med förändring ("yttre tryck" tror jag vi fick lära oss att det hette när jag läste gruppdynamik).

    På något sätt kommer det att bli,om det är bättre eller sämre är upp till individen men vi kan nog alla enas runt att det blir annorlunda?

    Även för mig privat är läget annorlunda.

    På årsdagen av bröllopet fick han frispel och hivade sina kläder i kartonger, sparkade sönder en dörr, grät en skvätt a la Dramaqueen och å drog hem till mamma.
    Den utlösande faktorn var tydligen att eftersom jag höjde rösten 3e gången jag bad honom hänga sin tvätt så jag kunde köra nästa maskin så "fick han skäll hela tiden vad han än gjorde". Och jag var sjuk i huvudet som ställde så orimliga krav.  Eller nåt.

    Jag kan bara konstatera att istället för att han tog konsekvenserna av det han ställt till med och "städade skiten ur det blå skåpet" med allt som hör därtill så valde han att vid nästan 50 års ålder gå i barndom och gnälla, klaga, tjafsa och ifrågasätta ta mig fan ALLT!

    Visst är jag bitter och fruktansvärt ledsen över att jag bara var värd skit, lögner och att bli utnyttjad. Fruktansvärt bitter är jag.

    Det enda jag sa vid tillfället var att det fortfarande var en ovillkorlig sanning att den som går ut genom ytterdörren har gått för gott och därmed punkt.

    De här veckorna har varit en bedrövlig fars.

    Han blev väldigt förvånad när jag påtalade att hans saker (det som bara är hans, våra saker får bodelas hos jurist) inte skulle vara kvar här nu när han flyttat. Tydligen helt omöjligt att förstå att han inte kan "hämta lite grand nu och då"...

    När jag ringde honom i helgen ang det han ska betala i räkningsväg fram tom den dag han flyttade så passade han på att gråta en skvätt för att yngsta dottern (9 år) inte hade ringt honom och önskat honom god natt...

    Eh... hur var det nu - är det han eller hon som är vuxen och förälder????

    Nästa vecka är det dags för banken att säga sitt om huruvida jag får ta över huslånet eller inte.
    Jag har såväl skulder hos fogde/inkasso som betalninganmärkningar så jag utgår ifrån att det är inte det handlar om. Vilket kommer att göra mig hemlös.

    Skulderna o anmärkingarna handlar mest om driftskostnader på huset. Allt sån't står på mig eftersom jag är den enda som haft jobb hela tiden.
    Hans mångåriga arbetslöshet/jobba 15 timmar i veckan-jobb/ett helt år helt utan inkomst (jobbat för lite för att få A-kassa) har ju inte resulterat i nån strålande ekomoni direkt.
    Att han sedan har spenderat 5-siffriga belopp på internetporr - och sexdating samtidigt som jag har gråtit på nätterna för obetalda räkningar gör mig ju inte ett dugg mindre bitter...

    Som sagt. Annorlunda blir det i alla fall.

    Tack för att ni funnits!
    Kram o god natt på tråden

  • Lapine­tte
    Äldre 29 Sep 08:28

    Klockarbol - försvinn inte! Vi finns här ändå. Jag har som vana att alltid gå in här någon gång varje dag (om jag inte är ute och reser). Jag vill veta hur det går för dig! Så det har gått så pass långt nu att ni kommer att gå skilda vägar? Hur mår du? KRAM

  • BrudSo­mmar20­06
    Äldre 29 Sep 09:49

    Klockarbol, jag är så glad att du kom in här och talade om hur du har haft det för jag har verkligen undrat hur det gått för dig. Jag kommer också att titta in här. Så även om du skulle titta in och det verkar som att ingen har skrivit här på ett tag så lovar jag att skriver du så ser jag det!

    Page, nu är jag visserligen inte vän med dig på FB men jag håller med om det att det inte är ett ställe att lära känna folk, mer att bara hålla sig uppdaterad lite kort vad andra gör.

    Jag har en del personer som vänner på FB som jag inte riktigt minns vilka de är och jag har i omgångar tänkt att nej, nu tar jag bort dem, men samtidigt törs jag inte riktigt just av den anledningen för jag kanske ångrar mig sedan om jag kommer ihåg vilka de är...

  • Äldre 29 Sep 10:06

    Jag finns, läser och tänker men det blev lite fultl de här dagarna, två barn och en massa husfix och annat som överamibitiösa jag tahit mig för. Jag samlar tankarna och återkommer.

    Storkramen till Page (jag hoppas du vet att du har varit väldigt saknad) och Klockarbol (jag har saknat dig och undrat så hur det går även om jag sett livstecken i granntråden).

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!