Jag hittade ett rätt gammalt konto jag med. 
Page här som drabbades av en riktig töntdipp ett tag.
Ser att ni diskuterar ett stängt forum igen och även om jag tycker att det är en bra idé, så kommer jag sakna att "spionera" på er här ibland. Andra ställen som jag ser er på är inte diskussionerna lika öppna och ärliga. Släpp inte det ni har skapat!
När jag gick över till fb och några av er hittade mig hoppades jag på att lära känna "er på riktigt". Men så är det inte, för det är ett ställe där man cencureraren själv mer än på andra. Eller cencurerar och cencurerar...man väljer om man vill vara överdriven eller "underdriven".
Jag hittade hit, och smygläste kanske under en månad, innan jag vågade säga något. Jag upplevde att alla var så himla trevliga och roliga att jag inte var säker på att det fannas en plats för mig här. Men jag kunde bara inte låta bli att dras med av gemenskapen som fanns här. Och alla fantastika personligheter. Klart att "man" vill vara med en del av detta fantastiska som bildades/uppstod.
Jag hade min plats här en stund, då jag och J på riktigt försökte föröka oss. Det var i alla fall min största längtan under den tidpunkten (2006-2007), men sedan tog livet en annan vändning för mig. Fortfarande ville jag så jättegärna vara med om det fantastiska som pågick här. "Girl power" säger jag utan att ha nåt bättre mindre löjligt ord för det. En gemenskap som var något utöver det vanliga.
För mig har Bt-tråden varit det bästa och det sämsta i mitt liv. Det är sällan jag har haft det så skoj som här, men det är sällan jag har mått så dåligt som här. Viktigt är att påpeka att det inte har alls med er att göra, utan att skillnaderna mella olika olika individer har aldrig varit så stora som här. Vi träffades här med en enda tanke från början; en innerlig önskan om att gå hela vägen och att skaffa en familj. Att blir tre.
När omständigheterna gjorde att jag släppte tanken om en liten varm bebis, ville jag fortfarande vara med som om en del av gemenskapen. Jag kände ju er och ville veta vad som hände,men då hade jag också släppt vad jag skulle kalla för "trevlighetsbarriären".
För att göra saken kort, eftersom det var ett öppet forum, vågade i alla fall jag aldrig att vara helt ärlig. Jag tror att det finns fördelar med stängt forum. Det är NU vänskapen, på gott och ont, kan börja på riktigt. /Page
