Välkomna till Tivoli Empatia!

Idag fick jag en riktig rejäl knuff mot "du skulle inte vara intresserad av att öppna ditt hem för barn som behöver familjehemsplaceras? Jag tycker att den glöd och energi du utstrålar, vore slöseri om man inte kunde få ta och spilla över lite på just sådana barn"

Sa hon som är kursansvarig för grejen jag börjat på nu.HELT oväntat! 
Jag kände att några hårstrån i nacken liksom spretade rakt ut helt plötsligt....

Det visade sig, att hon själv varit just fostermamma åt två barn som "sedan blev våra för livet" och en massa andra stödkontakter hade hon också jobbat med. Det här med folk man möter alltså. Shit, vad det är coolt, spännande och underligt ibland!

Och själv sitter man på stolen och undrar "sa hon glöd och energi? jag som bara är en spillra och inte vet vart jag ska"

PB: Du är ju en given fostermamma! Det har du nu väl en gång för alla förstått! Det skulle ju vara ett under av lycka för en eller ett par små vilsna själar att få bygga ett litet bo under dina vingar!

Angående de olika trådarna hit och dit så orkar jag faktiskt inte debattera saken. Nu testar jag att hänga på båda ställena ett tag så får jag se vart det bär. Jag är ofta tveksam till förändringar i allmänhet (mitt stora trygghetsbehov som kanske grundar sig i en delvis otrygg familjesituation när jag var liten?) men har för en tid sedan kommit till en punkt i livet där jag gör uppror mot den lilla ängsliga fru AM som sitter på axeln och viskar: "Man vet vad man har, men inte vad man får ...!"  Och det är mitt rent personliga ställningstagande i frågan. Alla har sina resor och sina skäl till att de gör saker, alla saker, alla dagar. Kan vi inte bara lugna oss och se hur vägen/vägarna vindlar sig?

Så förbaskat klokta sagt!
Jag är precis likadan Verkligen!
Jag gillar inte heller förändringar och har just blivit lite bättre på det.
Bara grejen att jag klagat på min arbets situation så länge, och sedan när det väl blir bättre blir jag helt nojjig och undrar vad i hela friden jag givit mig in på
Sen kan jag aldrig bestämma mig heller, om jag ska ha grön eller röd paprika eller om jag ska ha svarta eller beiga byxor eller vilken modell på väska eller vilken mat på menyn. Jag är hopplös.

PB, jag förstår vad du skriver. Ville bara säga det. Men samtidigt så ska man kanske inte ta ut ngt  förskott.
Hur som helst så blev min granne hemma fostermamma till en 6 månaders bebis, hon fick när han var 18 adoptera honom. Skulle inte det kunna vara ngt för er?
Likt AM tycker jag du skulle vara en fantastisk mamma, du är ju verkligen enligt A mallen. Önskar själv att jag hade en uns av det du har i många avseenden!
Men alla är ju olika o har med sig olika saker, jag tror det sitter i generna

AM , chef eller inte, fy det lät nog illa när jag skrev 'chef'.... sorry. Jag har ju bara kommit o gått som jag velar inna, men nu när man har en grupp under sig så måste man ju föregå lite med gott exempel menar jag
Vad kul att Lappis hakar på! JIPPIE
Grappa 11.30. (alla smygisar kan ju komma dit och spana nu)

KRAM ALLA

Håller med Ninnis i allt hon skriver!

Välkomna in till oss i granntråden, det skulle vara kul!  

En A-mamma! Nä, ni är inte riktigt kloka! Herregud! Om ni bara visste tänker jag då. Usch!
Men tack för att ni tror på mig! Det är väl en del av det stora med vårt trådliv-att andra ibland tror på en, kanske särskilt när man inte (orkar vågar) gör(a) det själv.

Och Cicci, det måste jag verkligen säga; att du vara en väldigt helhjärtad mamma med bla en leklust med barnen som jag typ helt saknar. Så att höra från dig att du ser bra saker med hur jag gör, känns både roligt och lite knäppt! Haha!
Man får väl inse att regnbågen får fler färger om allas palett används. Och jag har känt mig så grå ett tag, att jag måste tvätta av paletten lite, och se ifall där ens är några färger att måla med.

När det gäller forterbarn, är det många saker som skrämmer mig. Främst att det är så mycket utifrån barnets biologiska föräldrars rätt att få nya chanser, att det kan bli oerhört smärtsamt för familjehemmet, som egentligen enbart har skyldigheter och inga rättigheter alls. Hon jag pratade med idag, sa att man ska inte överväga det, om man inte också är beredd på att man får andra vuxna-kanske delar av en hel släkt, som kommer in i ens liv och hem. Inte bara ett barn. Och att polisen och socilaen kanske ibland är längre bort än det ser ut när det står så fint på pappret om stöd etc. "men det är precis DET jag tror du skulle klara av, så som jag läser dig" sa hon sedan.
Men jag får också tankar som "har jag rätt att dra in sådant (som kan handla om våld, droger, psykiskt sjukdom etc ) i min sns liv? Hur kommer det att prägla hans tillvaro i såfall? (och här kommer såklart den otillräcklighet man redan brottas med och flåsar en i nacken)
Ja, och så vidare. Ni förstår säkert.
Men visst har jag tänkt på det. och undersöker gärna saken mer. Men det finns ju en man i den här familjen också. Och vad HAN anser, är en helt annan femma. Just nu tror jag han har svårt att se bortom något annat än "PB måste ha ett jobb" Efter det, kan man kanske försiktigt börja dryfta annat.

Jag instämmer i att jag inte orkar debattera saken om trådliven också. Jag ångrar att jag sa något alls och vill inte vare sig ta ut i förskott eller måla  på väggen.
Vi får se, som sagt.

Cicci: jag skojade ju med "chef elller inte chef"!!! Jag är jätteglad för din skull och det tror jag ALLA härinne och DÄRINNE är också!!! Jag tror dessutom att du är en jättebra chef!

Dessutom tror jag säkert att det finna en eller annan chef härinne ananrs också ... Jag är t ex min egen chef - på deltid Om man nu kan säga att jag har en chef. Hursomhelst - någon måste ju peka i vilket håll skutan ska segla - då är vi glada att du är en av dem som gör det. Kram!

Angående fosterbarn så har min man av alla människor blivit så inkännande (i o m sitt föräldraskap) att HAN flera gånger dryftat idén om fosterbarn. Jag känner dock att JAG knappt eller precis mäktar med det praktiska och känslomässiga ansvaret för de tre befintliga barnen så hos oss är det jag som viftat bort de tankarna. Rätt person till rätt uppgift! Cicci blir chef och PB blir fostermamma! Bra - då har vi bestämt det!

Nu ska jag åka iväg och se om jag hittar till dammarna där jag ska hämta några kilon nyfiskade kräftor. De ska sedan mördas i kokande vatten för att sedan kokas i den lag jag faktiskt frös in förra gången. Hoppas det blir bra. På lördag får jag trådisar från granntråden på besök, så då ska de ätas, så de behöver bli goda.

Smart att frysa in lagen! Hoppas på goda kräftor för er trådträff!

AM, hur var den där restaurangen du var på i fredags, eller om det var lördag?

PB: restaurangen - MISS VOON- (i onsdags) var bra! Lite annorluunda upplägg med en massa ()ite väl dyra) smårätter men allt vi åt var delikat! Lite hurtbullig servispersonal men de var ju trevliga. Melker (krögaren) själv hälsade oss välkomna (lite kul ) Hur var er firarkväll? Gillade ni Mancini?