Välkomna till Tivoli Empatia!

Nenne- känner ingen som haft med sig doula. Men hon som höll vår profylaxkurs var doula - och henne hade jag kunnat tänka mig ta med.

Ni kanske skulle begära ett par såna där förlossningssamtal  (aurora-?) ni med, med P närvarande också? Eller rekrytera någon härifrån (ingen nämnd och ingen glömd )

 

Nenne: Doula eller någon annan, kan du bara inte ha någon som "back-up" ifall du eller P tycker att du behöver extra hjälp? Någon som tycker att det är helt ok att sitta i ett hörn och handarbeta eller läsa tidningen och bara finnas till hands IFALL det behövs.

Proffs-doula eller någon annan?

September: Hoppas det är dags för bebisen snaaaart! Hur är det nu med Fragminet och så, du tar fortfarande det, och det var bra om förlossningen tajmades in bra mellan sprutorna så att du kunde få epidural. Eller minns jag helt galet. Tyckte jag hängde med bra när du skrev det, men det har inte fastnat i teflonhjärnan...

Nenne: P har ju några månader på sig att vänja sig vi tanken men du kan ju kolla upp doula-spåret också. Kan ju vara bra att ha en back-up om han skulle freaka ur alldeles (men jag tror att han klarar det finfint). Ni kommer ju inte bli överrumplade av en jättebebis denna gång. Aurorasamtal med båda närvarande tror jag är lösningen!

Hektor blev alldeles till sig i trasorna över sin lilla Londonpresent - en plåtburk i forma av en dubbeldäckare (med myntinkast i locket). AAH - bi-bi! ropade han och släppte den knappt när han skulle sova <3 Och i morse ordnade han hela vagnsparken i raka rader på soffarmstödet 

Aurora ska vi helt klart försöka få, och mest P då.  
Doula är du väl oavsett utbildad eller inte som sitter med och hjälper till (förutom partnern då), fattar jag det som. 

Jag brukara säga till min man att han kanske skulle erbjuda sina tjänster som en mycket annorlunda Doula. Effektiv, strukturerad, rationell och inte så pjoskig. "Nåja, men SÅ ont kan det inte göra. Värken SKA bara vara 20 sekunder lång. Nu är det en sekund kvar. Seså, ryck upp sig och ta och sträck på ryggen"

AM Naaaaw, Bi Bi!!!!! <3
Vad din man anbelangar så gör det ju inte så ont att få pungen avriven heller. Med ett enkelt handgrepp är den ju borta på bara några sekunder. Seså, sträck på ryggen! 

Ore, jag tar Fragminet fortfarande. 12 h efteråt kan man inte få epidural. Jag tar dem på kvällarna, så jag försöker känna efter hur det känns innan jag tar dem, men det finns ju inga garantier för att det inte sätter igång vid 03 och sen går rätt fort, då blir det ingen även om jag vill. Jag vill egentligen inte ha epidural helst, och ofta går det ju så fort att man inte hinner ändå andra gången.  Skulle de bli snitt inom dessa 12 h uppfattar jag att de måste söva vilket väl är sådär, men inte mycket att göra.

Av den anledningen är ju en igångsättning bra, men jag har läst in mig lite på alla nackdelar just nu så jag hoppas ändå på en spontanstart för det ger ju de bästa förutsättningarna.

Med det sagt, målet hos BM idag är att sätta igång processen för en igångsättningstid på BF+7 som trygghet. Sen hoppas jag hon hjälpa till att få igång också! 

Nu var han inte så sträng under mina förlossningar ... tack och lov och tur för honom.

Hahaha! *sätter kaffet i halsen*

Snigel, Truls är 8,5 månad nu snart, så han är ju ganska stor. Jag har resonerat som du ungefär, inte minst för att när han springer i linan, så kan han ju styra sitt eget tempo rätt mycket själv. Det innebär ofta "stannar och kollar in anslagstavlan (doftmarkeringar alltså) med noggranhet, dricker lite i bäcken eller plockar kottar, TOK-rusar i full kareta fram till mig och förbi, rusar flera varv runt  runt, kastar sig platt till marken och vilar liten sekund innan trippar vidare med stolt hållning och huvudet mycket högt"
Jag tycker ju att han rimligen borde bygga upp en bra fysik och kondition av att hänga med mycket. Men som sagt, man vill ju inte råka förstöra honom.

Ore-ja, du har nog helt rätt i springteorin. Min sambos familj har ju levt med samma sport som du, och de har då aaaldrig hittat några svampar. Men nu, när sambon tvingas GÅ med mig, så hittar han till sin stora förvåning, även om det brukar vara jag som får syn på dem först. Han fick dessutom en riktig aha-upplevelse när han var med oss på svamptur första gången. Då insåg han plötsligt hur man kan villa bort sig medan man ligger med näsan i marken och plockar. För han har hånfullt garvat åt dem som går vilse förr. Men nu vet han-man kan liksom bli svamp-förtrollad och bara plocka och plocka sig alldles snurrig.