Välkomna till Tivoli Empatia!

Cicci

Vad gör man med ett barn som bara skriker och gråter och vägrar äta, Astrid är inne på sin tredje dag nu. Har pratat med bvc och barnläkarmottagningen om urinvägsinfektion, förstoppning, ont någonstans och allt vad man kan komma på men inget känns troligt. Tur att hon är pigg och äter på dagis i alla fall, grupptrycket verkar vara räddningen just nu. Jag fattar bara inte varför den lilla solstrålen och matvraket fått spader, ju förr hon får förr sig att börja prata om saken, ju bättre, säger jag bara.

Cicci, vart är världen på väg om du ska börja banta, men jag får väl tro dig när du säger att du spräcker kjolar.

Kram till Lapinette!

Jag har en före detta kollega i Japan som lade upp så fina bilder från deras semester nu på FB och jag blev så sugen på att åka dit. Säg till bara så hjälper jag er att fixa semestern här sade han men nu säger maken att vi inte kan åka till Tokyo för man vet aldrig hur det är med den där radioaktiviteten, undrar om han har rätt.

Imorgon ska Iris till tandläkaren, hoppas hon inte har fler hål.

Igår var det en tjej på hennes dagis som kallade henne tjockis igen, fröknarna redde ut det och hon fick be om ursäkt men det börjar kännas som att det här är något vi kommer att få leva med. Och du är smal och ful! skrek Iris tillbaka, duktig tjej! Har ställt henne i kö till en skola jag tror på vad det gäller empati och mobbning nu i alla fall, törs inte satsa på de kommunala närmast oss om man tänker sig att det här är något som kommer att fortsätta förekomma. Den här tjejen är någon som Iris leker mycket med och är bra kompis med så de blev väl osams om något och så slängde hon ur sig något hon hört, men, men.

Men vad fasen hände, vart tog mitt jättelånga inlägg jag just postade vägen?

Nej men, nu dök mitt långa inlägg upp men inte det förra, har ni problem med BT? Det här är ju jättevirrigt.

Nej, nu ger jag upp.

Kramar till alla så länge!

BS, jag ska inte banta, jag ska bara komma i mina kläder igen. Det handlar om 3-4 kg - sen är jag nöjd.
Victor sa i morse när jag spräckte kjol nummer 2, att mamma du har väldigt lång rumpa Sen ville han vara hjälpsam att få av mig kjolen, det var lika svårt som att gå på den Gullunge!

Så jag ska bara förtydliga att jag behöver komma i vissa lite tightare kostymer och börja ta någon promenad... jag är trådens soffpotatis, så det är kanske inte så konstigt att det inte håller i långa loppet.

Nåväl.

VÄLDIGT BRA av Iris att hon skrek tillbaka.
Smal och Ful är värre!
Ungar är så elaka ibland. Fy vad ledsamt.

Ag Astrid så låter det lite som urinvägsinfektion. Louise var jätte gnällig, o ledsen och matvägrade. Sen när jag tvingade i henne så spydde hon. Jag fick panik. Men jag noterade att urinen doftade starkt, det kan vara ett tecken samt feber.

Nu möte!

BS: Jag blir helt isande arg när jag hör att Iris får "tjockis" slängt efter sig! Bra svarat av henne!

Angående Astrid så kanske hon har klivit in i trotsåldern? Livi började också vid 1,5 år. Känner igen beteendet från Hektor ganska mycket också. Nu är inte maten det största problemet (eller ja, han äter inte så mycket men skriker inte mest vid matbordet i alla fall. Han bara uteblir ...)  -  däremot alla annan tid om något går honom emot - typ att jag svänger barnvagnen åt ett håll som han inte vill åka ... Han skriker tills han skakar och har börjat slåss. Han vill bestämma ALLT nu - och helst vill han tillbringa all tid i Sturegallerian men det går ju inte ...

Men när man tänker efter så blir ju barnen väldigt mycket skyfflade åt ena och andra hållet och får finna sig i att bli bestämda över - så jag förstår att de blir topp tummor rasande ibland. De har inte fysiken att stå emot alla våra påhitt - integritetskränkande blöjbyten, klädbyten, förflyttningar ... - men däremot röstresurserna ... och matvägran. Ett effektivt vapen mot mamma och pappa. 

Snaily - det kan inte vara tänder på gång för Yngla? (Minns inte om hon har fått några.) Är hon pigg o glad annars? *funderar*

BS - usch o fy för kommentarer. Angående Astrid - det finns väl nåt som kallas för-trots också? Fast när det är tänkt att dyka upp vet jag inte. Gissar att det bara är att tacka för maten och fortsäta försöka njuta själv. Äter hon på dagis får hon ju i sig ändå.

Äter hon välling eller nåt efteråt? Vi är ju vana vid petiga matkonsumenter hemma, och njuter mest nu av att båda för det mesta pillar i sig av något vid bordet. (Fast kalla ärtor och majs från frysen är fortfarande favoriter. )

Förlossning - jag var övertygad om att jag sprack andra gången då det gick så rasande fort, men så var inte fallet. Märkligt. Fast å andra sidan har det ju aldrig blivit lika tajt som före barnens tid.  Mest lider jag nu av att muskelkorsetten inte funkar som den gjorde förr (dålig på core-övningar?). Det är ruskigt obehagligt att lägga sig på sidan när jag har ätit mycket - allt trillar ner mot sängen i en slapp hög. Men det känns förstås inte som att core-övningar  hjälpte heller när jag väl körde dem.