Välkomna till Tivoli Empatia!

Lapinette, du menar att efter sju år har man glömt varför i hela friden man först bestämde sig för att bli tillsammans?!

Goddag i tråden. Ni som reser mycket, hur stor matbudget bör man ha för 1 vecka? För mig och 1 barn? Sitter och klutar med mina päron om det är hugget som stucket med all inclusive eller inte. Skulle ju vilja ha en lägenhet så dom kan hjälpa till med barnen men då finns ju inte all inclusive alternativet. Svårt svårt...

Hahaha, vad roliga ni är!!

muggles - Tänkte precis som du, men visste inte hur jag skulle formulera mig. Två fel gör inte ett rätt helt enkelt. Det viktigaste tror jag är att försöka ge sina barn bra självkänsla så att de kan skaka av sig dumheter och trivas med sig själva, då blir man inte lika rolig att reta heller. För vad som triggar en mobbare vet man aldrig, för tjock, för smal, för lång, för kort, för ful, för snygg, fel färg på kläderna, osv i all oändlighet...

Lillebror har hittat på "stopphanden" alldeles själv och verkar inte alltför frustrerad över att han inte kan göra sig förstådd med ord. Han klarar det nämligen alldeles utmärkt med sitt kroppsspråk. Fast vi borde nog öva på att förstå honom sämre så han VILL lära sig prata. Det börjar dock så smått komma lite ord nu; tut = tåg, gass = glass, låt = förlåt, ta = tack. Behöver man fler?

Tänker på söta televinken när jag läser om Hektor, låter som att de reagerar ganska lika.

lappis - Åh, vad skönt att det inte spritt sig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

snaily - Kram!!!

smint - Men kan de inte hjälpa till med barnen om ni bor på vanligt hotell? De kan väl sova inne hos dem, eller? Om det är just nätterna du tänker på. Matbudget har jag ingen aning om tyvärr, trots att vi ofta reser och bor privat... Hm, känns som att jag borde ha det.

"Hahaha, vad roliga ni är" gällde alltså de senaste inläggen ang 7-årskriser.

Lappis: Då spelar det också roll att man har genomgått flera förlossningar tidigare. Efter varje förlossning blir det tydligen litet "stelare", normalt sett inga problem med åtminstonde 3 förlossningar, men sedan kan det börja vända. Det är väl, som allt annat, dock ett visst mått av individualitet i det också.

Syrran var inte helt missnöjd med att hennes 5:e förlossning blev med kejsarsnitt, eftersom nummer 4 hade varit riktigt jobbig. Även hennes första upplevde hon som jobbig även om hon i efterhand insett att den var högst normal och att "felet" snarare låg i att hon var ung och naiv, typ...

cellminne? Eller något mystiskt, oupptäckt hormon/kroppseget ämne som försvinner långsamt? Om det ens har forskats på det (för det har det ju aldrig gjorts tillräckligt) så kanske man bara hittat en avvikelse vid 7 år och inte fått vidare anslag för att forska vidare?

Sjuårskrisen är ett känt faktum 8för mig i alalf all9. I min nuvarande relation är problemet bara att jag inte vet från när man ska börja räkna? När vi blev kära: 9 år sedan. När vi officiellt blev tillsammans: 8 år sedan. När han(vi) slutade strula och skärpte till sig och flyttade ihop: 6 år sedan ...? Låter ju som vi är i riskzonen snart ... men exakt NÄR?

AM: Kanske från när ni officiellt blev tillsammans? Och då är krisen passerad?

Jag kan nog inte minnas något särskilt krisaktigt vid sju år i min relation. Det var 6 år sedan, och vi kanske undvek det skickligt genom att han tillbringade veckorna i Gbg och jag bodde hos mina föräldrar och gjorde exjobb på min nuvarande arbetsplats..? Och så träffades vi de helger vi kunde, vilket inte var alltid för ibland åkte jag till Gbg för att träffa kompisarna, och då hände det några gånger att han åkte hem till sina föräldrar för att hans extrajobb var där...