Välkomna till Tivoli Empatia!

Och eftersom vattnet gått redan i början lite grann så fick jag skalpelektrod innan jag fick dropp, har inte vattnet gått och de inte vill ta det än får man be om CTG kontinuerligt, så visst har de koll och det behövs när det är dropp.

Jag är lite rädd att jag pga min rädsla för att något som hända med barnet ska bli blockerad och därmed ha svårt att klara smärtan, sist gick det bra, men då var ju värkarna svagare - kanske gjorde det mindre ont?

Andning, TENS och akupunktur hjälpte mig jättemycket sist så det hoppas jag på nu också.

Åh, pratar vi förlossningar här?
Jag gillade också AMs bok (vi gick ju den profylaxkursen) men också den här tyckte jag var riktigt bra: www.adlibris.com/se/product.aspx

Apropå att spricka vid förlossningen uttryckte de det så himla bra på profylaxkursen: för en förstföderska är det helt normalt att spricka lite, för att barnet ska kunna komma ut så måste vävnaderna töjas ut ordentligt och då blir det små bristningar och sprickor - man behöver inte se det som djupa konstiga sår, utan som något rätt normalt och som kroppen läker själv hur bra som helst efteråt. (Nu pratar jag förstås inte om stora svåra djupa bristningar som kanske involverar sfinktermuskulaturen utan mer ordinära bristningar, som man alltså inte måste vara paniskt rädd för då de ju är en normal grej!)

Håller tummarna för Hattis och September som är på g snart!

Hattis, det ä nog inte så konstigt, jag svajade också mellan att vara förväntansfull och peppad till att vara väldigt nervös. Det går inte riktigt att föreställa sig hur det ska vara, det är ju knappast något man har varit med om tidigare och därför svårt att veta vad man kan förvänta sig. Vi gick annas profylaxkurs (samma som boken som AM länkade till). Jag är jätteglad att vi gick den, men om man inte har möjlighet till det så tror jag att den boken är jättebra (har inte läst den själv, men vi fick ett litet tunt häfte när vi gick kursen). När jag var som mest nervös inför förlossningen så försökte jag tänka på Cicci och hur underbart hon tycker att det är att föda barn . Då kändes det snart bättre faktiskt Tack Cicci! På det stora hela så tyckte jag att förlossningen var en positiv upplevelse och jag är ganska övertygad om jag vill göra det igen (för min del så känns själva graviditeten som det stora läskiga med ev framtida barn). Förlossningen, även om det gjorde j*vligt ont, var ändå det häftigaste jag varit med om. Stor kram!

Och jag slänger med det senast lästa, fick den BB Stockholm och den har varit bra just kring tankar om smärta.

http://www.bokus.com/bok/9789172322042/att-mota-forlossningssmartan/

Stor kram till Lappis! Vad jobbigt med pappa på det avståndet när sånt här händer!!

Kram till Kokisen också!

Och en till mig själv och maken... hans mamma är dålig igen, inne på sjukhus med konstiga symptom som trol orsakas av hennes cancer. Förutom att det i sig är hemskt och tråkigt så innebär det också att hon inte kan komma på Ynglas dop som är i helgen.

Deppar lite över dotterns matvägran. Hon äter ingenting nu. Bara ammar. Har provat alla tips som finns men hon verkar bara bli stressad över att det erbjuds mat, vill inte ens ta i den, bara gnäller när hon ser den. Nu pausar vi lite från alla försök men det är svårt när man tittar på hennes smala uppenbarelse.

Och just det, jag sprack inte så att de behövde sy någonting, så man "behöver" inte spricka bara för att man är förstföderska.

Lycka till för er som det snart är dags för! Vad roligt med nya trådbebisar . 

Kram till Snaily och hennes make också. Fy för cancer . Och sympatier angående Ynglas matvägran. Daisy har varit lite halvknepig med maten de senaste dagarna och det tycker jag är lite jobbigt, så jag kan tänka mig hur mycket jobbigare det känns om hon hade vägrat helt.

För Daisys del så tror jag i och för sig att det är på grund av att hon är fökyld. Då brukar jag inte heller vara särskilt hungrig.  

Ingen regel utan undantag! Nej, alla måste förstås inte spricka så att det måste sys, men att man får någon mindre bristning är väldigt vanligt var nog det jag försökte säga. Fast det var kanske ingen nyhet för någon heller.

Oupsie
Tack för kram!

 Nu ska jag ta hand om kinkig Y.