Välkomna till Tivoli Empatia!

Hattis - hur mår du? Hur går tankarna?

Själv är jag i 38+0 idag.

Kram Kokisen!!!

Vink vink September!

September - du ligger verkligen precis före mig! Hoppas att det blir lugnare med dumma drömmar för den blivande storasystern! Hur känns det för dig så här nära inpå då?

Jag har idag fått besked att den lilla Trombylen ska sättas ut - den blodtunnande effekten ligger kvar i någon vecka efter att man slutar äta dem och de anser inte att jag ska ha dem vid förlossningen. Jag har förstått det som att du ska fortsätta med Fragminet fram till förlossningen - det verkar ju ändå på sätt och vis tryggt och bra för bebisen. Jag har börjat noja för navelsträng runt hals/arm/kropp- scenario och har bett särskilt om att få noterat i journalen att jag verkligen vill veta hur bebisen mår under förlossningen. Lite löjligt i och för sig - vem vill inte det. Är väl rätt orolig för smärta/bristningar också men det är på en helt annan nivå. Jag har nog inte riktigt greppat ändå att det är en bebis på G och att det faktiskt är så att jag och maken är föräldrar om någon månad. Växlar lite mellan förväntan och oro (känns knappast ovanligt, eller? ) och försöker tänka positivt. Mår hyggligt men kan inte riktigt förställa mig längre hur det är att springa (eller gå!) obehindrat.

Alldeles för mycket cancer i tråden! kramar!

lycka till september, när det väl är dags! Hoppas allt avlöper så smidigt som det bara går! Likaså Hattis! Och sen är väl inte Izzie så långt efter heller?

Igår gjorde jag glukosbelastning! (är typ 27+5 idag)Inte det bästa man kan ta sig för, men blev iaf "godkänd"! Så det är bra! Vi hade också A med oss, så han fick höra bebis-hjärtat också.. Nästa gång ska vi på ul för att kolla så att moderkakan inte ligger för + tillväxt..

Idag ska jag fika med några från skolan, vi har inte träffats på hela sommaren så det ska bli kul! Jag hoppas att jag hinner bygga upp lite social-tid nu under hösten innan det är dags att vara hemma igen..

annars kämpar vi på med varannan-kvälls-nattning, A protesterar JÄMT när det är pappas kväll, sen när han väl är "övertalad" så är det aldrig några problem, varken med rutinerna eller somnandet, vi förstår inte alla problemet och blir minst sagt less i mellanåt!

Nahe, nu är nog snart frukosten klar! Kram till er alla!

KRAMAR till både Koko och Lappis!

Koko: kram!

Hattis & September: härligt att vi har två små trådbebisar att se fram emot snart!

Hattis: förstår om du nojar! Hoppas dock att du kan koppla bort det när förlossningen närmar sig! alla magar/bebisar övervakas med ett sånt där band kring stora magen samt senare, om personalen tycker det behövs, skalpelektrod. Livia drogs ut med sugklocka efter att hjärtljuden dippat under varje krystvärk - det visade sig att navelsträngen låg virad som en mitella runt hennes överkropp. Dom har koll!

Min första förlossning är ett skolexempel på att man verkligen kan gå in i en grej med helt uppåt väggarna fel förväntningar/skräckscenarion. Jag önskar så att jag gått någon lite mer kompetent utbildning innan eller haft någon att prata med (mer än mn mamma som hävdade att det var jättelätt att föda barn - mig hade hon "andats ut på en kvart"). Min värsta skräck var att spricka. Jag tror faktiskt, så här när jag blickar i backspegeln, att det var den skräcken som fick mig att bli vettskrämd av, och kämpa emot, värkarna. Nu öppnade jag mig blixtsnabbt (hela vägen på en timma) -  kanske var det därför min kropp inte orkade så mycket mer, eller så var det en kombination med det faktum att jag låg och försökte hålla igen (av rädsla för attt spricka). Summan av kardemumman blev i alla fall att förlossningen rent tekniskt slutade precis som jag INTE ville att den skulle sluta: ryggläge, två sköterskor som hängde på min mage, sugklocka och KLIPP (där fick jag för min sprickningsrädsla). Samt en känsla av att "jag är värdelös på att föda barn - får inte ut dem själv". En känsla som givetvis förstärktes i o m Livias födelse då sugklockan plockades fram på nytt (trots det upplevde jag denna förlossning i stort sett som fantastisk).

Om jag kikar i backspegeln återigen så kan jag säga att klipp inte är så dumt, eftersom man då "spricker kontrollerat". Till och med så bra att jag rekommenderar det om någon av er härinne skulle ställas inför valet.

Hoppas jag inte fått alla att morgonkräkas efter min lilla förlossningsutvikelse. 

Det som jag hade allra mest nytta av inför Den Fantastiska Förlossningen var andningen. Och att hela tiden möta värkarna som något positivt - något som för mig närmare Barnet. Den här boken var för mig ovärderlig (har sagt det förut men tål att upprepas): http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9132332289

Stora kramar till Lappis och Koko!

jag håller med am, den boken var super. tror jag har den någonstans ifall någon vill ha den? finns en film också. säg till så skickar jag den till den som vill ha. 

Hattis,

visst skiljde det bara någon vecka eller så mellan oss?

Det är mycket förlossningstankar här också. Mycket kring saker som kan gå snett med barnet, en del rationellt och annat mer av noj-karaktär. Fragminet är kvar, bra för allt utom att det kan ge en ökad blödningsrisk, men det ska vara ur kroppen hjälpligt på 12 timmar så det kan gå att planera.  Inom 12 timmar får man heller ingen epidural, men det vill jag ändå undvika.  Dock kan Fragminet ge snabbare förlossningar och starkare värkar vilket är bra eftersom jag hade problem med värksvaghet sist. Snabb förlossning blir därmed lite orosmoment, få hem make från jobb (fel sida stan)  få hit barnvakt, vill helst till sjukhus på andra sidan stan, måste kanske åka taxi själv om maken är på sjukhussidan och det är bråttom, kan vara rusningstrafik mm.

Å andra sidan är jag rädd för utdragen förlossning med mycket dropp och klocka som sist, för bebisens skull. Suck.

Det är väl kontrollfreaket i mig som spökar bara, det är ju helt okänt både till tidpunkt och förlopp. Mycket sammandragningar i soffan på kvällen, annars mår jag bra och går promenader, jobba lite hemifrån, lunchar och håller rätt högt tempo. Jag tror det går över en bit och blir igångsättning. Nästa vecka, vid 39+0 ska vi  börja med ananas och färdknappar tänkte vi...

Boken är strålande, sitter med kurskompendiet som är light varianten men ska ta fram boken. Jag är ändå nöjd med min förra förlossning trots dropp och klocka, jag kunde inte krysta men ser det inte som ett pyskologiskt misslyckande utan som ett kroppsligt som har en massa externa orsaker. Stort barn, lång latensfas men dåligt med sömn samt att jag kräktes upp en del mat under gång så att näringsintaget nog var för litet är det jag tror på mest och det kan ju faktiskt bli annorlunda denna gång! Sprickningen var kontrollerad, fem små stygn och jag läkte snabbt och var mig själv efter en dryg månad inklusive bra sexliv (när man nu hann) så det är jag mindre rädd för nu. 

Men baksidan av dropp och klocka är just riskerna för barnet som jag tänker på samt vad klockan gör med min bäckenbotten - vill ju kanske till och med ha fler barn (viskar det sista).