Välkomna till Tivoli Empatia!
I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?
Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn 
), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.
Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav! Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.
Förra tråden:
Detta är bara min åsikt, men det låter kanske inte som en helt seriös förmedling om de velar så fram och tillbaka? När vi köpte vår första hund så gick vi genom Hundstallet i Sthlm som var helt fantastiskt. Nu har ni ju förvisso långt dit men... Kanske ska vända er till en annan förmedling? Förstår dock att det känns jättetråkigt när du hade ställt in dig på honom 
), men som sagt, Yngla ville annorlunda... Och visst har vårt vuxenliv bliit lidande, men samtidigt är det rätt fränt med den här totala symbiosen med Yngla, att hon är som en kroppsdel på mig. Antar att det kommer ta slut fortare än jag hinner blinka, sett i ett längre perspektiv... Försöker tänka såna positiva tankar för att väga upp det faktum att det också ibland är otroligt jobbigt att vara så låst.