Välkomna till Tivoli Empatia!

Ore- det var jag som hade den plussande kompisen med spiral. :) Det där visste jag faktiskt inte om kopparspiral, jag har ju en jag med. Den enda jag får använda med min blodproppsbenägenhet. :)

Stora, varma kramar till Klockarbol och ett paket mjuka näsdukar. Vet hur sorgen efter en älskad ryrbening är!

AM: Nej, du har inte drömt. Det började klia litet i fingrarna när jag såg bilden på din klänning, och efter några dagars funderande, och att du så passande nämnde att du hade ytterligare ett tillfälle (långt fram) inplanerat för att använda klänningen så tänkte jag att jag skulle fråga...

Återkommer när jag klurat litet mer på det

september: Då mindes jag inte helt rätt ändå. Men jag minns dock att jag ryste rejält, när man har gjort ett lyckat KUB och sett att allt verkar vara bra vill man ju gärna tro att missfallsrisken är i princip borta...

Ore: Jätteroligt om du vill!!
 Då måste jag verkligen se till att få bort den oindetifierbara fläcken från servitörsspillet så att den går att använda igen! 

AM igen: Med "klura på det" så tänkte jag alltså att jag skulle kolla litet i mina fina tidningar efter vad det är jag skulle vilja göra, för att hitta en bild att visa dig så att jag kan få ett hum om jag är någorlunda rätt ute... Och sedan kommer jag nog behöva litet hjälp med färger o.s.v.

Men att döma av det superläckra halsbandet du fick i morsdagspresent, så vågar du ta ut svängarna litet mer än de flesta vad gäller smycken, så jag hoppas att du kommer gilla ett smycke som är litet mer amerikanskt maffigt istället för svenskt lagom. Prenumererar nämligen på en amerikans  pärltidning som har massor med fina smycken, ofta väldigt tekniskt avancerade men det är vääääldigt få i Sverige som vågar köpa och bära ett sådant smycke

Det var en skön söndag igår, ingenting att passa, bara vara hemma. Själva. Andas jag ut efter lördagen . Det var kul att makens familj kom så klart, men det blir lätt lite intensivt. Det är sällan det blir enkelt och avslappnat. Utan det mesta sker med akututryckningar,vilket jag tycker är ganska stressande, men det gick ovanligt smidigt den här gången . Så nu har alla i den närmsta familjen träffat Daisy. Utom svärfar, som var sjuk i helgen. Han funderade dock på om han skulle komma ner till påsk (!) och hälsa på. Om två månader alltså. Känns lite märkligt att han inte är mer angelägen än så att träffa sitt barnbarn, sin sons första barn, eller? Maken verkade dock påtagligt irriterad på sin pappa, på ett sätt som jag inte har märkt av tidigare. Men, var och en får väl välja själv hur de vill spendera sin tid.

Klockarbol, så sorgligt med hunden . Vet hur hemskt det är. Stor kram!

Parnassia, ja det kanske var meningen att det skulle bli den symaskinen . Beställde du?

Vickan, ajdå, hoppas att foten blir bättre nu när du ska vara hemma ett par dagar. Och angående insiktisfull make, jodå, ibland så tänker han "rätt" .

AM, lycka till med sov-projektet!

Nenne, grattis till lyckad målgång!

Tinga, skönt med en hjälpsam mamma .

Snaily, vad bra att du fick vittna via telefon. Hoppas att Yngla sover snällt!

Lappis, jag brukar inte heller se japanska filmer. Vi fick faktist den här från min svärfar, han hade varit och sett den två gånger på bio och tyckte att vi skulle se den.

Snorkis, hoppas att det blir bättre nu när du tar det lite lugnare, och att stödbältet kommer att hjälpa!

Kände mig lite tjatig, men det blir kanske så när något har tagit upp så stor del av ens tillvaro under en lång tid (det känns som en väldigt lång tid i alla fall).

Jag fick akupunktur, och jag tyckte att det hjälpte, främst genom att det gjorde mindre ont när jag inte var aktiv, eller vad man ska säga. Om det gjorde ont när jag gick, så gick det snabbare över när jag vilade. Tyckte också att det gjorde mindre ont när jag vände sig i sängen om nätterna, så jag kunde sova bättre.

Nu är det väl sådär. För någon vecka sedan kände jag att det blev bättre, men sen blev det sämre igen... Försöker att ta det lugnt, men det är ganska frustrerande att det inte händer mer. Kan fortfarande inte gå i normal promenadtakt, utan får gå med myrsteg, annars gör det ont. Främst är det framfogen som spökar. Försöker använda bältet men efter ett tag så ömmar det förmycket i framfogen när man använder det tycker jag. Anävnder kryckorna för det mesta när vi är ute, om jag inte kör vagnen.

Funderar en del på det där med amningen, återigen. Just nu funderar jag på att ge det en månad till, om det inte har blivit betydligt bättre än så här då, så tror jag att jag slutar amma. Just att inte kunna gå ordentligt känns otroligt jobbigt . Men samtidigt så vet jag ju inte om det är amningen som gör att det inte blir bättre. Det är så svårt att veta hur man ska göra...

Och du Snorkis, angående det där med förlossning/snitt, jag kommer ihåg vad du sa om hur du upplevt foglossningen under förlossningen, och det är väl ytterligare en anledning till att du ska få ett snitt.

Jag kommer kanske också att be att få läsa era snitt-berättelser om jag blir gravid igen. Även om jag tycker att förlossningen på det stora hela gick bra, så blev jag nästan panikslagen vid ett par tillfällen när när jag inte kunde röra mig som jag ville, eller som personalen ville... Skulle jag få lika jobbig foglossning vid en ev. framtida graviditet kommer jag absolut fundera mer på att be om snitt istället.

Det där med hur pass ärliga män är med sexfrekvensen, vet att maken har ett par kompisar det sådant kommer upp ibland och då upplever jag att de verkar vara ganska ärliga (av det som jag har hört i alla fall ).

På tal om sex, hörde en låt för ett par dagar sedan, ganska pubertal, men lite kul .

OBS!!, det kanske kan vara lite opassande att lyssna på på jobbet, vet inte vilken humor era arbetskamrater har .