Välkomna till Tivoli Empatia!

Tinga – Tack! jo, det var ju viktigast. Men jag har åkt en gång innan och visste ju att jag skulle klara det (att ta mig i mål), man har ju ändå ganska många timmar på sig. Fast jag kanske kunnat ta det något lugnare, ville ju helst slå min gamla tid... Jag hade sjukt dåligt fäste (men ett fantastiskt glid!) så jag tappade mycket tid och ork på det, och sen var det jättedåliga spår (om det fanns några öht) så det var ingen trevlig åktur alls, fy vad jag svor på slutet! Men jag är ändå nöjd, siktade på drygt 3,5 h och det blev ungefär så. Det är ju ingen lysande tid men jag är ingen lysande skidåkare heller.

nä, nu är det gonatt här med. Puss

*vinkar lite*

Här i stugan går vi från klarhet till klarhet. Yngsta är kvar hos min mamma men äntligen feberfri så nu är det bara resten av influensan som ska kureras.
Äldsta vaknade hos sin kompis i morse med ont i halsen, feber o snuva så nu ligger även hon däckat i influensa (fast här hemma nu då).

Och i gårkväll blev den kvarvarande hunden himla låg och ville inte gå ut på kvällen. I morse konstaterade jag att hon nog fått en hjärnblödning och fy skit så dålig hon var och fy h-e så svårt det är att få tag på en veterinär som kommer hem till en på en söndag.
Eller visst kan man få hembesök - men bara om man ringer under kontorstid och bokar tid!? Förlåt så jävla mycket då att hunden inte blir akut sjuk vid rätt tidpunkt??  
Efter hysteriskt ringande och allvarliga funderingar på att be grannen komma med bössan så hittade jag en veterinär som precis öppnat eget i grannbyn. Hon nischar på bara hembesök och jour dygnet runt. Sunt och välbehövligt.

Så nu är vi hundlösa helt och hållet. Och jag förtsätter göra det jag är bäst på. Jag sitter här och grinar ögonen ur mig.
Är i alla fall tacksam att det gick relativt fort. Och att vi fick 14 skapligt friska år.
Men mest är jag uppgiven nu.

Klockarbol - Men fyyy vad hemskt...tur ni fick tag på en veterinär iaf.... det är hemskt att förlora en hund, de är ju familjemedlemmar... kramar!

Ikapp!

Sååå tråkigt att jag inte kunde komma på trådträffen i helgen... Ni verkar ha haft trevligt

Tittski: Välkommen. Tråkigt med din sjukdom, fast det verkar som att du någonstans har bearbetat att ni kanske inte kommer kunna få barn?

Angående perfekta förhållanden, så är det nog väldigt få som har sådana. Och de som hela tiden måste "skylta" med det, t.ex. genom facebook-kommentarer om hur braaaa de har det, tror jag definitivt inte har det så bra... (Mina fördomar). Annars är det väl så att det går upp och ner, för de flesta. Men jag tycker ändå att det är litet bra när andra berättar hur bra de har det, emellanåt... Litet grann kan man ju då tänka till, och fundera på vad man själv kan göra för att få det bättre. Det är så otroligt lätt att fastna i vardagsstressen, och inte uppskatta varandra tillräckligt, utan ta förhållandet för givet. Inte bra, på något sätt... Ofta är det ju små saker som gör stor skillnad. För egen del så blev jag igår väldigt glad över att maken överlät sin kiropraktortid till mig, när jag sa att jag hade ont i höften efter att ha springtränat mycket på isiga vägar på sistonde...

Klockarbol: Tråkigt med hunden...

Nenne: Bra jobbat med tjejvasan! Maxpuls = 225 minus ålder, som ett snitt. Man kan testa om man vill, genom att ha pulsklocka och köra sig totalt jätteslut. Oftast krävs det någon form av intervallträning med hög fart, annars är det lätt att det blir stumma muskler som bromsar snarare än hjärtat. Vet inte om det finns någon orsak, men bland mina träningsvänner är det många som har hög maxpuls. Även vi som passerat 25, och väl det, ligger en bit över 200 i maxpuls. Vilket får mig att tro att det är hyfsat vanligt att man har högre maxpuls än standardräkningen?

AM: Härligt att vara kvällens prinsessa!

Fru E: Grattis i efterskott (har nog också glömt att säga det...)

Telis: Skönt att beta av saker som kakelval m.m. Jag får dock litet ångest, för det tycks bara vara jag som hamnar i totala beslutsångestträsket angående sådana saker...?

Tinga: Skönt att din mamma kan hjälpa till!

Smint: Usch, vilken ruskig förlossning.

Sweet: Skönt att lilla tjejen verkar vara frisk nu! Tråkigt med minus, samtidigt som det kanske också var en lättnad. Jag hoppas att ni så småningom, när det är litet bättre läge, kan få ett plus utan klinikinblandning

Vem var det förresten som nämnde plus med kopparspiral? Som jag har fattat det så är det inte alls omöjligt att den väninnan som fick det faktiskt är gravid när hon får ett plus. Kopparspiral kan ju inte förhindra att äggen befruktas, däremot ska den (förhoppningsvis) förhindra att befruktade ägg fäster i livmodern... Vet att min mamma (som säger sig vara en sådan som känner direkt om hon är gravid) vägrade kopparspiral av den anledningen, då skulle ju hon gå och känna sig gravid varenda månad...

Nenne-grattis till målgång!!!

Klockarbol- vad hemskt m hunden! Kramar!!@

Ego - Trollet har hittills skött sig exemplariskt! Han sov gott så att jag hann duscha och klä på mig! Nu dags för ÖF! Puss på er!

Kram till Klockarbol och vad skönt att du fick tag på veterinären.

Sweet, hoppas du kan smälta resultatet och känna lite ro i det. 

Bra jobbat Nenne!

Hattis, jag har tidigare berättat efter KUB. Men det lite speciellt med ett mellanchefsjobb där jag outade i maj att det var så här och sen fick ta tillbaka. Jag har så mycket ögon på mig att jag vill försöka hålla lite privacy. Både för mina medarbetare och för kunder. Familj och vänner håller vi tyst för enbart för lilla tjejens skull. Hon fattar så mycket så jag vill hålla det från henne så länge det går. Och de klantiga familjemedlemmarna vi har kan inte hålla tyst för henne.

Hon är helt fascinerad av bebisar och ska klappa och titta på alla.  Efter att en fröken var gravid vet hon att de bor i stora magar och sen kommer ut (oklart hur).

Ore/nenne - jag är över 40 och har en maxpuls som ligger något över 200. På houseklasserna ligger jag upp mot 190(jäkligt jobbig klass men inte blodsmak) medan det är lägre på spinningen. Tror det beror på hur mycket man har tränat i sina dar (vill åtminstone tro det  ).

Och nenne, glömde ju gratta till Vasan!!!! Superstrongt gjort av dig.

Klockarbol - trist med hunden! En av anledningarna till varför maken inte vill skaffa hund/husdjur. Han vet att mitt hjärta brister. Satt ju och grät här på jobbet när brorsonens kanin blev avlivad. Usch, jag klarar inte sånt där. Det är familjemedlem som har gått bort!

Klockarbol: vad tråkigt med er hund!

Ore: har jag drömt, eller såg jag en fråga häromdagen från dig om att göra smycken? Det låter mycket intressant! 

Ego: jag har fått för mig att flytta ut Hektor ur sovrummet denna vecka då vi är ensamma, och på så sätt försöka lära honom att sova hela nätter ...  Han tyckte det va rmycket intressant när jag började möblera om i Livias rum men när jag ställde dit hans spjälsäng höll han på att trilla baklänges - han kunde inte förstå att den skulle stå där! Men han somnade där så fint och jag hörde faktiskt inte ifrån honom förrän 04.30. Vi får se hur det fortsätter ...