Välkomna till Tivoli Empatia!

just det 
Ore – bra skrivet om förhållanden förresten! Håller med! 

vickan – heheh, lika vågat här med mörkgrå vagn... 
Snorkis – bra val! Och snyggt! Och piffig mamma på det! Grrrrrr

god natt!

Hinner inte hänga här nu.
Mycket på jobbet och mycket runtomkring mig i övrigt. Därtill stress över framtiden. Idag kände jag mig rätt låg. Oron kryper upp ibland och visar sitt fula tryne.
Ändå är jag glad för det jag har!

Och ang minsuet och tanten så kändes det helt ok. Jag har insett att jag verkligen gärna VILL ha ytterligare ett barn. MEN jag känner att just nu är heeelt fel tidpunkt med tanke på all osäkerhet inför framtiden. Så jag ska erkänna att jag pustade ut en del SAMTIDIGT som jag blev lite besviken när tanten kom. Låter kanske konstigt. Men det kändes så. Många av potentiella problem som jag slapp i och med minus. Men samtidigt är det ju så att man inte vet om det någonsin kan bli ett barn till och då hade naturligtvis ett  plus blivit välkommet det med. 
Blandade känslor alltså.
Men så här i "akutäget" mest skönt att vi inte behöver fundera över en graviditet, en förlossning och ett barn till i nuläget. 

 

Snorkis!
Vad glad jag blir av att läsa det du skrev här ovan!
 

Och tack till alla er gulliga trådisar för era tankar under och efter mitt nojjande.

 

Men jag måste säga att trots att jag nu mer frekvent får stressoro över framtiden så inser jag hur lyckligt lottad jag ändå är. Imorgon flyger en av våra bästa vänner till San Fransisco för att operera sig. Det är min vän som jag berättade tidigare som fått en hjärntumör. Vi träffade dem i helgen och trots att det var trevligt som alltid, så kändes det mycket mycket märkligt också. Och liksom vemodigt. för vi VET ju INTE alls HUR det kommer vara med vännen nästa gång vi ses?!?!?!
Om hon kommer att vara "som vanligt" bara utan sina jobbiga symptom.
Eller  om hon kommer att ha förlorat förmågan att tala?
Eller om det går som värsta scenariot vilket är att hon kommer att ha förlorat förmågan att själv förstå andra....! 

En sådan ångest inför en sådan operation kan jag inte ens ta in.
Men utan operation kommer hon bli oerhört dålig (hon är redan väldigt dålig periodvis) och risken för att hon inte klarar sig alls är stor. 

Självklart tänker jag även mycket på henne och hennes man just nu. Och ytterligare oro över dem. 
Men jag hoppas. Det bara MÅSTE man göra. Hur skulle man annars kunna leva... ?

Jaja, nog nu.
Känner mig ganska urlakad.
Hoppas kunna koppla bort alla tusen tankar och bara se ngt lätt på TV....

Stor kram till er alla från en lite smådeppig Sweetan idag....
 

Sweet - huh vilken jobbig situation med vännen. Förstår att stämningen blir lite tryckt och orolig. Hoppas att ni i alla fall snart kan få klarhet i er egen situation.

Snorkis - kramar om och önkskar att ni kunde göra alla förberedelser och sen glömma av dem tills de behövs. Ungefär som jag glömmer mina stora paket i jobbreceptionen hela tiden... Måste nog hämta idag.  Fast glöm bara inte att tvätta arabens hemåkarkläder innan ni glömmer/gömmer dem i BB-väskan.

cicci - trevlig resa! Du ska se att Victor skärper till sig när det behövs! Kanske lagom mycket bära-saker-ansvar mitt i natten kan hjälpa?

Och just nu undrar jag varför barnen kräks mer när de är hostiga än när de är magsjuka? I och för sig skönt att de inte kräks lika mycket jämt. Men skoj att sanera sängar är det inte. Och maken var utslagen med någon amerikansk dunderförkylningsmedicin så efter att ha hjälpt till med lillemans säng var han helt borta när det var Mindres tur/otur. Gäääsp! (Är så bortskämd med att sova hela nätter...)

Nähä - iväg o hämta paketen innan jag glömmer igen...

Sweet - kan tänka mig att det är många blandade känslor i kroppen angående minuset, just av de skäl du nämner. Så tufft med din vän som är dålig också, men sjukvården är ju många gånger fantastisk idag. Själv var jag och lämnade blod för första gången igår. Bestämde mig för det när vi var på neo, och nu känns det bra att vara igång. När jag anmälde mig var de lite rädda att de inte skulle kunna sticka mig, men det gick bra.

Skickar en massa kramar, och hoppas att det lättar lite framöver för dig. När tror du att du eventuellt kan få besked om något nytt jobb? Och när går nuvarande anställning ut? Sen får man faktiskt lov att vara lite låg ibland; det är ju helt omöjligt att jämt vara på topp.

Snorkis - usch, så jobbigt det måste vara med alla motstridiga känslor inom dig. Tycker att du verkar kämpa på fint, och att faktiskt ta tag i och fixa vissa praktiska bestyr är ju en styrka. Kramar!

Cicci - inboxningen funkade finemang; tusen tack för tipsen. Har svarat med lite mer detaljer om våra planer.

Klockarbol - jag beklagar verkligen förlusten av er hund. Det är ju verkligen en familjemedlem som lämnar, och det är jättetufft. Kram!

Liten - det här med hosta och kräkningar känns väl igen.  Har ni höjt upp huvudändarna på barnens sängar? Ibland kan det hjälpa litegrann.

Här har det *peppar, peppar* och *knack i trä* varit två lugna nätter sen maken åkte. Var bara uppe en gång inatt, och det får jag egentligen skylla mig själv för. Piff blev nämligen arg igår kväll när han lagt sig och upptäckte att det blivit ett litet hål i en söm i en kanin som han har sittande i huvudändan av sängen. Den fick absoluuut inte vara där, så jag tog ut den i hallen utanför. När jag lade mig på kvällen tänkte jag att det var fånigt att kaninen skulle sitta där ute, bara för ett litet hål, så jag lade in den i hans säng igen. Det skulle jag inte ha gjort! När jag sovit en timme ungefär väcktes jag av en illvrålande Piff, som skrek "Ta bort kaninen!" Upp och bort med den, och sen sov vi gott resten av natten. Får väl ta mig i kragen och laga kaninen ikväll, så att vi kan sova gott inatt.