• fru AM

    Summan av kardemumman - livets väsentligheter

    Efter tre år är det i alla fall ett som är säkert ? virtuell vänskap är givande! I den här tråden har vi gråtit och skrattat med varandra sedan 2006.

    Ursprungsämnet är BARN ? att få och inte få barn, att vänta barn och att vänta på ett plus som inte kommer, att ha barn och att inte ha barn. Fast ofta är det helt andra ämnen som avhandlas: mat (bakverk), bostäder, inredning, shoppingtips ? Samt givetvis Boris Beckers intimfrisyr.

    Vi har fredagsparty, irl-trådbruncher och spontana trådluncher ? och framför allt väldigt hemtrevligt om man kan säga så om ett internetforum.

    Legendariska uttryck har även myntats här: såsom t ex ?knulltrumpeter ?(eller var det ?krull-??), ?pappersmuffning? och ?svårmor? ? Och fler lär det bli.

    Även om många av oss har varit i tråden länge är vi alltid nyfikna på nya deltagare. När ni känner er redo är det bara att kliva ut smygläsargarderoben och presentera er med: skonummer, favoritchoklad, vart ni bor i landet ungefär. Är ni aktiva i barnalstringskarusellen så lär ni även få frågan hur länge ni hållit på.

    Nu kör vi vidare!

    Förra tråden är här: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3497660.html

  • Svar på tråden Summan av kardemumman - livets väsentligheter
  • fru AM

    Se där det blev bara lite fel i min uppräkning och jag missade väl bara hälften av allt som har hänt/ska hända ...

  • fru AM

    Muggles: Den hällen såg ju superbra ut! Kul!

  • snaily

    Sorry för totalt egoinlägg nedan, lovar att läsa ikapp lite sen...

    Medan jag tog en tre timmar lång tupplur (!) på eftermiddagen så hade de ringt från det där jobbet jag sökt, i staden H! Så nu ska jag på intervju på måndag, ska vara där nästan hela dagen! Hoppas jag känner mig pigg och fit for fight då efter 11 sprutdagar! Tror om jag nu får komma på intervju att jag faktiskt har goda chanser att få jobbet - inte för att jag är så otroligt charmig och oemotståndlig direkt men för att jag kan tänka mig att mitt CV faktiskt ser rätt bra ut i jämförelse med de många nyutexaminerade som sökt jobbet.

    Blev förstås glad, men känner mest förvirring och ångest och dåligt samvete!
    * Framför allt dåligt samvete om jag måste säga upp mig från jobbet här! Vi är bara 5 personer, det är som en familj på gott och ont. Alla vet allt om alla och gränsen mellan arbetsliv och privatliv är minst sagt suddig, för att inte säga obefintlig. För att göra det lite jobbigare har alla varit så sjukt snälla mot mig de senaste dagarna (då de på egen hand listat ut det här med IVFen, jag har dock varken bekräftat eller dementerat). Om jag slutar kommer det bli mer än kaos och det är jättesvårt att rekrytera någon ny till denna obygd. Såklart vet jag att det inte borde hindra mig från att byta jobb, man är ju inte livegen, men det känns bara så jobbigt!!
    * Dåligt samvete för att jag återigen bara släpar med mig maken och bestämmer var vi ska bo och var han ska söka jobb hädanefter. Har dock pratat med honom om det och han tycker jag ska ta jobbet om jag får det... så borde kanske lägga ner det dåliga samvetet, vet inte.
    * Liiite dåligt samvete om jag inte berättar om IVF-karusellen på jobbintervjun...

    Funderar även på om jag verkligen trivs så dåligt här så vi måste störta oss iväg, igen!? Fast jag kommer ju ångra mig om jag erbjuds jobbet och sen tackar nej, det vet jag.

    /Snigel med just nu tungt hus på ryggen - fullt med tankar och äggblåsor!

  • sweetstreet

    Hej Junilejon!
    Skönt att se att du är tillbaka. Inte bara i tråden då.

    BS,
    nej det är nog också olika om man tänker på orsaken till varför barnet är på neo. I vårt fall så kunde vi itne gjort så mycket för vår lilla tjej eftersom hon låg i kuvös och sov mest hela tiden. utom när hon skulle ha mat. För henne var ju detta "bara" en förlängning av tiden i livmodern.... Det är kanske skillnad när man har ett fullgånget barn på neo?
    Vi var ju där på dagarna och då kunde man hålla henne vid bröstet. De mår ju väldigt bra av hud-mot-hud-kontakt. Det var ju dessutom bra för oss som ville lära känna henne. Men jag är glad att jag slapp sitta där på nätterna. Det hade jag nog knappt orkat. Särksilt inte första dygnen. Jag hade rätt ont efter snittet då och fick en hel del värktabletter de tförsta två dygnen.
    Hoppas iallafall att ni kommer hem snart!!!!
    kramar!!

  • sweetstreet

    Snaily,
    sådana tankar är alltid jobbiga oavsett vilken livssituation man för tillfället står i.
    Men juag tycker du nska ta en sak i taget. Först ut är intervjun. Det KAN ju visa sig att jobbet inte alls är det du trott. ibland är det ju så. En jobbeskrivning stämmer inte alltid med det man får fram vid en intervju.
    Men OM det visar sig vara drömjobbet så får du ta ställning till allt runtomkring då tycker jag!
    Och dåligt samvete är man väl alldeles för bra på att ha lite till mans, eller kvinns. Tyvärr. Ibland är det lätt attt gräva ner sig i neggo tankar och oro istället för att försöka se det positiva i det hela.

    Hoppas iallafall att du kan känna dig glad över att du ska på intervju!


    OCH att du är värsta värphönan!!

    Kram!

  • sweetstreet

    Vickan,
    vad bra tt de andra föräldrarna verkade vara normala och trevliga.
    Sedan får man väl ta Bm som hon är då.....
    Hoppas det iallafall blir bra med kursen i fortsättnigne. Ibland kan man ju lära känna andra blivande föräldrar som man sedan fortsätter ha kontakt med och det är ju väldigt bra!

  • sweetstreet

    Piggelin,
    GRATTIS!!!!
    Hoppas du har det riktigt riktigt bra!!!

  • Tinga

    Piggelin ? stort grattis på skräcködledagen!

    AM ? haha, jag kan se dig framför mig med 25 par öron!

    Lappis ? om en av klänningarna är mer dansvänlig än den andra tycker jag att du ska välja den som lämpar sig bäst för dans. Båda låter otroligt snygga, så du lär bli en kalaspingla oavsett vilken du väljer.

    Snaily ? det är ju inte så konstigt att det är en massa tankar och känslor som far runt i dig, med tanke på att det BÅDE handlar om att byta jobb och att rycka upp bopålarna. Var och en av dessa är ju stora steg för en människa. Jag tycker att nästsista meningen i ditt inlägg trots allt sammanfattar allting rätt så bra ? Fast jag kommer ju ångra mig om jag erbjuds jobbet och sen tackar nej, det vet jag.?. Kram på dig! (Och jag tycker inte alls att du behöver ha det minsta dåligt samvete för att inte berätta för den potentiella arbetsgivaren om pågående ivf ? det är helt och hållet en privatsak. Så resonerar i alla fall ego-Tinga. )

    Första dagen ensamma på dagis gick finemang! De åt båda två lite, lite spenatsoppa till lunch och sen sov de hur gott som helst. Inga ledsamheter någonstans. Inte brydde de sig ett dugg om mig när jag kom för att hämta dem heller; här pratar vi självständiga killar. Fast jag är otroligt glad för att de är så självständiga, så de där uteblivna glädjetjuten och kramarna när jag kom kan vi ta en annan gång.

  • sweetstreet

    och sist men inte minst vill jag säga attt

    IIiiiiiiiihhhh Jag har också sett Televinken nu!!!
    TACK till nenne och hennes Prins för att ni skickade bilden!!!!!

    Alltså Televinken var otroligt fin!
    jag fick tårar i ögonen och ja, det kändes sååå BRA!

    Nu väntar jag ännu mer på att Telis ska komma in här och berätta lite mer, samt sätta foto i Galleriet!

  • Tinga

    Sweet - hej! Jösses vad fort du verkar skriva; du har ju producerat dubbelt så mycket text som jag på samma tid. Fast du kanske skriver lika fort som du pratar?

Svar på tråden Summan av kardemumman - livets väsentligheter