Hur skall ni göra ska er far lämna över er eller skall ni gå in med eran blivande man? Jag vill ha min far som leder in mig jag tycker det är finnt och det är skönt att ha honom där och jag gifter mig med en skotte och i skotland leder fadern in..
Finns en hel del i Sverige som har imot detta, jag tycker det är fint. vad tycker du?
Traditionen är inte svensk, det är sant, men man bör se över vad en tradition står för/symboliserar även om den kommer från andra kulturer.
Visst är det skrämmande att det inte är länge sen lagen/staten/kyrkan/samhället förtryckte kvinnor och det är sant att vi har det mycket bättre än kvinnor i andra länder.
Men var fanns kyrkan när vi blev förtryckta?
Om man nu använder brudöverlämning som exempel för förtrycket vi kämpar mot, är det inte att hyckla att bara ta denna enda företeelse? Är inte hela kristendomen en stor del av problemet om man motsätter sig förtrycket kvinnor genomgått i historien? Att bara plocka ut ett endaste russin ur en hel kaka och låta det bära hundhuvudet för något som i grunden är mycket större än så är hyckleri.
Ni som motsätter er "överlämning" gifter er i samma kyrka som tyckte att det var okej att en man alltid var kvinnans förmyndare.
Jag accepterar att kyrkan förändrats med tiden och kyrkan tycker jag får acceptera att jag har egna och fullt giltiga skäl till att vilja bli eskorterad till altaret.
Men snälla männniskor!
Lever vi inte på 2000-talet?! Varför är det nödvändigt att bli förd in i kyrkan av någon annan än sin blivande make, som man ska dela resten av livet med. Man har tagit det här beslutet att dela resten av livet tillsammans, med allt vad det innebär. varför inte börja det tillsammmans?
Om man har en bra relation till sin föräldrar från början, borde de inte bli förnärmade att man vill ta det stora steget med den som betyder allra mest för en.
För mig är det en självklarhet att gå in tillsammans. Att bli förd fram till altaret av sin pappa känns gammalt och förlegat och som hämtat från nån amerikansk romantisk komedi. Vi lever väl i Sverige och Europa?!
(vet att jag kanske retar upp många nu)
Bara en liten tanke eftersom du hela tiden upprepar att din pappa ska få dig lugn....kan inte din blivande man få dig lugn också? Det tycker nämligen jag är en bra egenskap i en make.
Klart att man är lite nervös innan man gifter sig, men det var den häftigaste känslan i världen att stå och hålla min blivande man i handen utanför kyrkporten, höra klockorna ringa, krama lite extra i handen och känna att "nu gör vi det". Tillsammans liksom.
Jag tycker att det är jättefint med överlämningar om man nu väljer det tillsammans (med prästen också). Jag själv blev överlämnad utav mina två pappor och det ångrar inte jag för en sekund (och inte dom heller).
Men ärligt talat så hade jag inte velat "tvinga" eller övertala min pappa/-or om han/dom inte skulle vilja gå in med mig, då hade det inte kännts "rätt" alls. (detta är bara vad jag tycker, men ni gör ju givetvis ändå hur ni vill)
Nej jag förstår inte alls varför man vill bli överlämnad. Visst är det häftigt när mannen får se dig första gången i den fina klänningen osv men det kan man ju ordna innan lite mer privat. Man kanske bor på olika hotellrum natten innan (varför jag inte heller förstår varför man vill göra men det är ju något helt annat), då kan man ju tex mötas nånstans innan och sen åka iväg tillsammans. Han kommer att tycka att du är lika vacker oavsett när han ser dig första gången den dagen.
Ja, ja, alla gör precis som man vill, jag kan bara inte förstå det hur mycket jag än försöker...
Jag hade blivit skitarg om min man hade pratat om äktenskap med mina föräldrar innan han pratade med mig om det. Sedan friade inte min man heller, utan det var någonting som vi kom överens om tillsammans. Tror att man kan hitta en grundläggande skillnad mellan oss redan där. 
Det var helt fantastiskt! Att stå där utanför tillsammans och lyssna på kyrkklockorna som ringde in. Jag måste tillägga att vi var jäkligt nervösa båda två och tryggheten i att kunna hålla i min mans (då var han ju fortfarande fästman) hand hela vägen uppför altargången hade jag inte velat byta mot något. Han är ju min största trygghet i livet.
Nu hoppas jag ju att man känner sin blivande så pass väl att man är någorlunda överens om könsroller och dylikt, så därför så kan jag också förstå att det inte är någon stor grej att han pratat med föräldrarna innan frieriet. Jag hade inte blivit skitarg på min kille om han dragit ett sådant stunt. Jag tycker att det är en så pass privat grej att det där med symbolik inte berör någon annan än en själv och familjen, som förhoppningsvis också vet var man står när det kommer till jämlikheten mellan könen.
Överlämningen är däremot ett offentligt statement på ett annat sätt: Vigselceremonier i kyrkan är öppna för allmänheten som vilken gudstjänst som helst.
Men i det här fallet så känner jag faktiskt mest för pappa som varken gillar symboliken eller uppmärksamheten...
