harthurs skrev 2009-07-01 04:45:12 följande:
Har inte last hela traden (orkar inte..) men min man ar kanadensare och vill sa himla garna har ett svenskt namn.. Jag vill dopa mina barn med namn som kan uttalas av mina morforaldrar (som inte kan ett ord engelska) men som samtidigt mannens foraldrar (som inte kan ett ord svenska) kan uttala men de anda later lika for barnet.. om ni forstar vad jag menar..
Jo, det där är också en inte allför oviktig aspekt. Vi ville också att våra barns namn skulle passa in i båda språken (i detta fall svenska och ryska) så att det inte skulle vara några problem för mor- och farföräldrar att uttala eller "böja" namnen på sitt språk. På ryska så slutar alla tjejnamn på A och de flesta feminina substantiv på A, medans maskulina substantiv och även killnamn slutar på konsonant.
I ryskan böjer man orden i slutet, även personnamn, beroende på om man menar TILL Anna eller FRÅN Anna eller ÅT Anna osv.
Ändelserna är olika för maskulina och feminina ord. Därför blir det helt galet om man har namn som inte följer "systemet". Ett tjejnamn som slutar på konsonant kan därmed inte böjas och då faller meningen ibland bort, språket blir mindre nyanserat.
Därför blir jag ytterst förvånad när flera av mina RYSKA vänner, som är väl medvetna om detta, väljer att ge sina barn såna namn som inte alls passar in i ryskans språksystem och som mor- eller farföräldrar inte ens kan uttala, än mindre SKRIVA på ryska med kyrilliska bokstäver. För mig som är svensk var detta faktiskt jätteviktigt. Men vi är alla olika, det är uppenbart. Jag fick själv kommentaren flera gånger av mina ryska vänner "men varför har ni valt ryska namn?!" Som om det vore sämre på något vis. Men av svenska vänner har jag bara fått positiva kommentarer att det är fina namn som inte är alltför vanliga men ändå inte utflippade eller så. De finns ju faktiskt i almanackan och i många andra länder.